Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LandtvKrnaraHn.
Langeuhjelm.
555
varet eller hålla sig pä fötterna, bemärktes den
frän slottsfönsterna af Gustaf Adolf, hvilken
frågade den tillstädesvarande general-adjutanten för
arméen, friherre Tibell, hvad detta kunde hafva
att betyda? I stället för att upplysa konungen
om verkliga förhållandet, och buru man genom
otjenliga, kanhända med (lit beräknade
illvilliga anstalter förstört denna korps, föregaf Tibell,
att det unga manskapets värdar plägat sina
nykomne gäster något väl, hvaraf de nu buro
följden, men hvilken ban hoppades att konungen skulle
förlåta. Ocb’denna historia skall Tibell sjelf
hafva berättat, såsom ett prof på sin fintlighet och
en lycklig ingifvelse af ögonblicket alt draga sig
nr en svår förlägenhet! Missnöjet öfver
landtvär-nets behandling och den sorg den väckte hos dess
hemmavarande föräldrar och anhöriga, bidrog icke
litet alt befordra 1809 års revolution och göra
dess utförande möjligt.
LandtvKr.iiamän kallades, under hedniska tiden,
landskaps-konnngarne, dels till följd af det
anseende hvari många af desse stodo för sin magt,
rikedom eller utmärkta egenskaper, dels för den
lånspligt de troligen bade till öfver-konungen. Till
hvad grad denna länspligt var uttryckligen bestämd,
är icke kändt; men sannolikt gick det i Sverige,
såsom i alla andra Europas länder, att mägtiga
vasaller satte sig upp emot sin herre, samt att
flere sådane förenade sig mot honom, hvarigenom
hans magt i verkligheten af dem mycket delades
och inskränktes. Detta förhållande var sannolikt
anledningen till Ingiald Illrådas plan, att utrota
småkonungarne.
Landvetter, en socken med Ilärryda och
Partilled, belägen i Säfvedals härad af Götheborgs och
flobus län, södra kontraktet af Götheborgs stifts
domprosteri, 1 } mil O.S.O. från Gölbeborg.
Kyrkan, af okänd ålder, är liten, byggd af sten och
träd; murarne äro mycket tjocka och inuti fyllda
med lös kullersten. Allmogen i socknen tillverkar
laggkärl, skeppsvirke, åror och stegar som
afsättas i Gölbeborg. Socknen bör till 2 kl. konsist.
Den innefattar 26,| mtl. och bar 1,054 invånare.
Af dess areal, 11,456 tunnl., äro 1,680 sjöar och
kärr. Adr. Götheborg.
Laudviiid är i Bohus län benämningen på östan,
särdeles nordost-vinden.
Lane, ett härad, betecknar den del af Bohns län,
som stöler till Tunge, Wa|lbo och Inlands Fräkne
härader, och skiljes från Stångenäs af
Gullmar-fjorden och ifrån Oroust af Kolje- och Kalföfjord,
eller det gamla Lanasund. Det innefattar släden
Uddevalla, samt socknarne ßäfve, Ryr, Bokenäs,
Dragsinark, Skredsvik, Herrestad och ilögäs.
Häradets namn är måhända lånadt ifrån någon af de
deruti belägna gärdarne Lanebed eller Laneherg.
Vapnet är elt tremasladt skepp. Häradet
innefattar 196| mtl., med omkring 12,000 invånare. I
förening med bäraderne Sotenäs, Sörbygden,
Tunge och Slångenäs, utgör Lane härad en domsaga,
och ett fögderi. Tingsstäminorna hållas för
närvarande i Uddevalla. Häradets areal utgör 83,708
tunnl., af hvilka 1,785 äro sjöar och karr.
Lang, Claa. Vid oenigheten mellan Carl
Knutsson, såsom riksmarsk, och drotset Christer Nilsson
Wase, beslöt Carl att låta laga drotset till
fånga, och använde härtill en Claa Laug, af
rimkrönikan kallad Claus von Lancken, samt uppdrog
ät honom detta kinkiga värf. Lang åtog sig det
äfven, med löfte, att antingen utföra det eller dö,
drog åstad med 40 man, dem ban sjelf fick
utvälja, infann sig på Räwelstad, der drotset
vistades, och log bonom till fånga, hvarvid tre af
Christers försvarare blefvo nedgjorda, bland dem
en käck adelsman vid namn Torslen Joansson. Lang
kastade sin fånge halfnaken på en släde, och
förde bonom först till Westerås och sedan till
Örebro. Detta skedde vid jultiden 1439.
Lang, Kila von, son till prosten i Gillberga i
Wermland, Jakob Lang, och född derstädes d. 1
Sept. 1681, blef amiralitets-kammarråd och adlad,
tillika med sin bror, Mila, krigs-kommissarie, dä
de tillade ordet ron framför sitt namn; inen som
han d. 28 Maj 1747 afled barnlös, likasom brodern
före bonom, utgick älten med stiftarne. Han
tillhörde den pietistiska sekten, uppträdde i tal och
skrift soin dess sakförare, och ifrade mycket inot
presterskapet, både mot dess lära och deltagande i
verldsliga angelägenheter. Har utgifvit åtskilliga
skrifter i denna syftning, såsom: Exlract af
samtlige högloßuje Standernas urgamla Evangeliska
privilegier, &c.; Betänkande angående elt
0/ver-Consisto-rti inrättande i Sveriges rike, m. m.
Lang, Jakoli Jahohaaon, var född d. I Maj 1643
i Gefle, men flyttade, såsom belt ung, till Uleåborg
med fadern, hvilken der var anställd vid
tullverket, reste som informator för en förnäm mans
söner till England, uppehöll sig i flere år vid Oxfords
universitet, for sedan till Paris och blef
sekreterare hos envojéen Ekerot, återkom 1681 till
Sverige och blef der prost och kyrkoherde i Nven i
Ingermanland, 1633 superintendent i Narvva och
1700 general-superintendent i Lifland, samt kort
derefter biskop i Revel och Estland. Efter att i
åtta års tid hafva bestridt detta embete, flyktade
han år 1710 till Sverige undan Ryssarne och
utnämndes 1711 till biskop i Linköping, der ban
afled d 17 Febr. 1716. På hans epitafium i
domkyrkan kallas ban "god, redlig, allvarlig, försigtig
och älskvärd.1* Hans barn upphöjdes i adligt stånd
under namnet Lager creutz.
Lange, Johan Jakob, vice provincialläkare i
Norrbottens län och stads-kirurg i Luleå, född
1772, död 1818, "känd för beläsenhet och godt
praktiskt öga." Var den förste som i
Westerbot-ten och dess Lappmarker införde vaccinationen.
Laiigenhjelui, Johan, bette förut Lange,
inspektor öfver Wadstena krigsmanshus-medlen i
Skånska general-guverncmentct och tillika öfver
postväsendet derstädes-, son till kapitenen
(erdtman Lange, hvilken stupade 1658 vid
Kronoborgs belägring. Johan adlades, förmodligen
genom sin principals, grefve Aschebergs förord är
1691, då han antog namnet Langenhjelm. Afled
1716. Älten är utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
