Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
55G
Laugerben.
lians.
LaniterlicD) Mikael, var den förste
evangeliske pastor vid S:t Nikolai eller Storkyrkan i
Stockholm, till hvilket embete ban, påsktiden 1524,
förordnades af körning Gustaf I. Död d. 25 Mars
1548.
Langfedgatal, detsamma som slägtregister eller
genealogi. Det äldsta och förnämsta
langfedgata-lel öfver Svenske konungar utgafs af Verelius i
Herwara-sagan, efter honom af Torfæus. På
Isländska och Latin finnes det fullständigt utgifvet af
Langebek.
Länsmän, Töniiin, hette förut Henriksson,
var till en början skrifvare i räknekaminaren, blef
sedan generalkamrerare, kammar-kommissarie och
1648 landshöfding i Wermland, hvarifrån han 1655
fick afsked med t,000 R:dr i pension. Då ban år
1632 adlades antog han namnet Langman. Död
1656, i en ålder af 55 år. — En af bans
ättlingar, Anders Magnus Vi., blef 1785 vice
landshöfding i Westerbotten och dog 1799, i en ålder
af 72 år.
Langskjeptor, enligt Dalin ett af namnen på de
sjövapen, hvilka under hedniska tiden brukades vid
drabbningar, sedan skeppen hakat sig tillsammans.
liannafors, Ölre och Nedre, jernbruk i
Win-teråsa socken af Nerikes lan, har 4 härdar och
893 skepp:d priv. årligt smide af köpe-lackjern,
hvarföre bammarskatl utgöres med 8 skepp:d 18
lisp:d 12 marker. ßriiket skeppar på Stockholm
och Götheborg. Ägare: friherre A. J. Adelsvärd.
Sinidesstämplarne visa ett sammanbundet II och K,
samt A L II äfven sammanbundne och med krona
öfver.
Lalin» littgar. Se: Hidinge socken.
Lannaskede, annex till Myresjö, beläget i Östra
bärad af Jönköpings län, 4} mil S.S.V. från
Ekesjö. Kyrkan, såsom offerkyrka -ännu 1770,
påtänktes både in- och utrikes, anses byggd under
katbolska tiden. I socknen märkas: Rosenholm, 2
mtl. säteri, var fordom bondby och kallades
llor-saryd. Egendomen är väl bebyggd. Här finnes
ett mindre manufakturverk samt god och rymlig
trädgård. Tishult, 1 mtl. säteri och 1 augment,
tillhör brukspatron J. Carlsson. Lannaskede och
Näfvelsjö mineralbrunnar (se dessa ord). Socknen
innefattar 184- mtl. och har 668 invånare. Dess
areal utgör 5,809 tunnl., af hvilka 50 äro sjö
och kärr. Adr. Hvetlanda.
Lannaskede helsobrunn, är belägen i
ofvannämnde Lannaskede socken. Denna belsokälla
upptäcktes 1774 af en tjensteflicka, hvilken, under det
hon sökte efter några bortgångne kreatur, kom
till ett med låg björkskog mycket beväxt ställe,
och nedom en derstädes belägen sandbacke
påträffade en källa, af hvars välten bon drack, med
påföljd af yrsel och annat illamående. Detta
berättade hon för sitt busbondfolk, hvilket derefter,
under flere år, begagnade källan för hvarjehanda
sjukdomar, förmodligen på det sätt, som allmogen
ännu nyttjar de mindre allmänt bekant blifne
belso-källorna, nemligen att bela kuren verkslälles
under midsommarsnatten. Genom kammarherren Stedts
försorg blef stället år 1778 undersökt af provincial-
läkaren Wåhlin. En annan källa, den på Näfvelsjö
ägor, var då äfven påfunnen och undersöktes tillika,
hvarefter dåvarande ägaren till Näfvelsjö säteri, Joh.
Ant. Cedercrona, lät rödja kring källorna och
äfven uppföra en tvåvåningars byggnad. Redan 1779
inrättades, genom frivilliga sammanskott af
brunnssällskapet, elt lazarett för 12 personer, hvilka
under terminen fingo njnta fritt underhåll, mot
erläggande af 32 sk. Är 1781 erhöll Cedercrona
Kongl. Maj.ts privilegium på innehafvandet af dessa
brunnar, jemle rättighet att här hålla 2
marknader om året. Vattnet äger en kristallinisk
klarhet och ingen färg; men omsqvalpadt uppkomma
några luftblåsor och en stark hepalhisk lukt;
smaken mycket bläckaktig. Detla belsovatten har
företrädesvis visat sig utmärkt verksamt mot gikU,
kronisk rbeumatism och hysteri, samt svag måge
och de flesta deraf beroende sjukdomar. Ställets
vackra belägenhet, bad-inrättning, brunnshus och
lazarelt, jemte andra ändamålsenliga inrättningar,
samt numera 3 olika helsokällor, hafva gifvit åt
detsamma en ganska god kredit.
Brunnsdricknin-gen börjas vanligen den 28 Juni och fortfar uti
6 veckor.
Lannér, Israel, utgaf mellan 1766 och 1778:
Landtmannavànnen; Om Svenska landtbrukets
hinder; Mina forsla ögonkast på verldslheatems fula
sida; en öfversättning af Descamps skrift: Om
nyttan aj fria teckningsskolor för handtverkerierna, m. fl.
Lannerstjerna, Peter, bette förut Lannéer,
blef, efter slutade studier, år 1700 volontär vid
gardet, tjente sig upp och blef år 1704 löjtnant
vid Helsinge regemente, gjorde, år 1705, tappert
motstånd mot Ryssarne vid deras infall i staden
Mietau; men förlorade dervid högra benet, blef
kommendant i Helsingborg, sist i Landskrona med
öfverste titel och afled här den 23 Mars 1748,
i en ålder af 69 år. Då han år 1717 adlades,
kallade han sig Lannerstjerna. En sonson af honom
Lannerstjerna, Johan Magnus, gick väl i
sin faders och farfaders fotspär och blef militär,
lifdrabant och kapiten; men dog d. 15 Jan. 1797
endast 38 år gammal. Den krigiska banan var
dock icke den, på hvilken han skulle skörda
lagrar. De väntade honom på "den glada
vetenskapens" fält, der ban otvifvelaktigt skulle skördat ännu
flera, om en längre lifstid blifvit honom förunnad.
Ilan hörde till den krets af nöjets, skämtets och
skådeplatsens sångare, hvarpå Guslaf III:s
tidehvarf var så rikt. Man har efter honom flera
komedier, hvilka äfven i våra dagar varit spelta,
och som på bans tid tillhörde dagens repertoir,
såsom: Ovinnorna och förtroendet; Adolf och Lotta;
Å/venlyraren eller Resan litt månans Ö och flera
öfversättningar, såsom: Tnm Jones i London; Den
oförmodade upptäckten; De vänfaste Rivalerne, o.
s. v. Bland bans otryckta skrifter anmärkes en
Pageade, en skildring af pagelifvet, och några Tal
i Par Bricole, hvilka röja en verklig ßellmansk
anda och en ganska lycklig versifikation.
Lans, ett lättare spjut, var ett af forntidens
fruktansvärdaste och mest begagnade vapen. Det
bestod af en hvass och tve-eggad spets af flinta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
