Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
558
Lapp* frieri.
Lappland.
kelrund hållas begge händerne i sidan, och nnder
ca annan utsträckas händerna, och pekfingren
göra samma rörelse och på samma gång som
fötterna. — Lapparne utföra denna dans med en
förvånande vighet. Åskådaren vet knappt hvad han
skall beundra mera, antingen deras utomordentliga
snabbhet, eller den mimik, som spelar ur molnet
af deras dystra anleten, eller den karakteristiska
melodien.
Lapp-frieri. Ett frieri bos Lapparne företer sä
många egenheter och afviker så fullkomligt, med
undantag af den s. k. bönemannen eller
förespråkaren, från hvad i detta hänseende är öfligt i det
öfriga Sverige, att det här torde förtjena
serskild| uppmärksamhet. Det är icke nog att
vända sig till föräldrarne, ty slägtingarne hafva ock
ett ord med i laget. Den tillernade friarens
föräldrar, slägtingar och vänner församla sig talrikt
och förse sig med brännvin, hvarmed de traktera
flickans föräldrar och anförvandter, samt under
tider andraga sitt äreode. Friaren sjelf säger
vanligen icke ett ord, och lika litet den blifvande
fastmön; det är, liksom saken alldeles icke
anginge dem. Frieriet sker helt offentligt. Utom
den stora mängden af fränder och vänner å begge
sidor, tanter och kusiner ända till tredje och
fjerde led, hvilka tillhöra sjelfva frieriet,
samman-skockar sig en otalig mäugd andra personer,
nyfikna att se och böra huru saken aflöper. Å den
friande partens sida är en hufvud-ordförande,
hvilken kallas soynon-åtve (frieriets hufvudman).
Denne vänder sig med siu brännvinsflaska och sitt
tal till hufvudpersonerna å andra sidan, Uickaus
fader och moder. De öfriga mindre
hufvudsakliga friarne ställa sig, efter omständigheterna, till
de andra aflägsnare slägtingarne å brudens sida,
dock så, att hvar och en, så mycket tillfället
medgifver, söker att få traktera far och mor,
— väl förståendes, att fästmön icke heller blir
glömd. Sedan man nu genom förplägningen blifvit
så förfriskad, alt man är mägtig ljusare åsigter,
och saken blifvit pröfvad dels på prosa och dels
med sång, sä händer att brudens föräldrar begära
få se friaregåfvorna, Kileh; emottaga de dem, så
är köpet afslutadt, och man går då antingen
genast eller någon af de följande dagarne till
presten att begära lysning. Vid marknader och andra
stora högtider uppgöras de flesta äktenskap; men
utan brännvin vill det ej gerna låta sig göra. Det
finnes ett talesätt i Lappskan, som heter fria med
brännvin, hvilket kan anses nära liktydigt med
det Svenska: fria formligen, göra en formlig
kärleksförklaring; ty utan brännvin tyckes det icke
vara något allvar med saken. Emellertid
inträffar ofta, att företaget misslyckas, och en bättre
utgång har man sällan att vänta, om friaren är
fattig, men den åstundade fästmön rik.
Visserligen bar rikedomen öfverallt ett mägtigt och
afgörande inflytande, äfven i denna sak, hvilken
egentligen skulle vara hjertats; men ingenstädes
är delta inflytande större än härstädes. Uos
Lapparne afgör rikedomen alltid den enas företräde
framför den andra. Kläderna verka icke något;
ty den ena skinnpelsen är den andra fullkomligt
lik. Hang och företräden, som hos bildade
folkslag uppställa ett mer eller mindre starkt
motstånd mot rikedomens envälde, äro bär alldeles
okända väsenden. Derföre vågar sällan den
fattiges son se upp till den rikes dotter, och den rikes
son ser sällan, med sådana afsigter, ned till den
fattiges dotter. Det händer ofta, att vederbörande,
friare och fästmö, icke ens befinnas närvarande, ja,
icke ens veta utaf eller ana något, förrän de från
kyrkostaden hemkommande underrätta dem, att "ett
kristligt äkta förbund för dem blifvit afkunnadt."
Allt bär stämpeln af en handel. De omtalade
friaregåfvorna utgöra i sjelfva verket köpesumman. Likväl
finner inan den dunkla tanken framlysa, att här
uppstått fråga om något vigtigaro, än att köpa eller
sälja en rehn; ty det anses oskickligt att
erbjuda penningar, hvilka också vid detta tillfälle icke
gerna emottagas, utan bärtill erfordras något slags
vara, helst och vanligen silfverpjeser, såsom
skedar, dosor, bägare, eller några grannare
beståndsdelar till silfverkragen eller silfverbältet. Sjelfva
specie-riksdalern, hvilken annars, åtminstone nu for
tiden, bar bland Lapparne större trollkraft an
trolltrumman, duger icke gerna vid brudköpet. Skulle
så inträffa, att ett äktenskaps-aflal brytes, så
återfordras friaregåfvorna, samt återgifvas. Sker ej
detta, så kan den tredskande dragas inför rätta.
Man betraktar saken helt och hållet såsom ett
upp-sagdt köpekontrakt, hvarvid den ena parten
naturligtvis måste återgifva hvad redan blifvit
in-belaldt på den vara, hvilken ej lemnas. Också
hafva de flesta den rättskänslan, att de återgifva
opåmindt och dessutom ändå någon skänk såsom
betalning för det vid frieriet påkostade brännvinet
(sogno-vtna). Äfven när friaren får afslag, äro
dock många så frikostiga, alt de belala
friare-brännvinet.
Lapplantl, utgör den nordligaste delen af
Sverige, och är beläget mellan 64 och 69 gr. nordlig
bredd, samt 34 och 41 gr. längd. Det håller i
längd 56, i medelbredd 2>0 mil och i arealvidd
1,032 qv.-mil. Lappmarkerne, eller
Lappdistrik-terne, äro 6 och ligga frän söder till norr, i
följande ordning, nemligen: Jemtland», Åsele, Umeå
eller Lycksele, Piteå, Luleå och Torneå Lappmarker.
Den sjunde Svenska Lappmarken, Kemi Lappmark,
afträddes till Ryssland, jemte en del af Torneå
Lappmark, vid fredén i Fredrikshamn. Lappland
är likväl ej något sammanhängande landskap, och
hvad som rörer Lappmarken, rör ej hela Lappland;
ty lill vidden utgör det nära en tredjedel af
Sveriges rike och dess gemenskap härmed går längs efter
vattendragen i öster och vester; men icke
tvärsöfver fjällryggarne och de från dem sedan
fortsatta skogsåsarne. Dock är nu mera inom de
Lappmarker, som tillhöra Westerbottens län,
gemenskapen öfver fjällarne temligen liflig.
Lappland, öfver hufvud taget, är bergrikt. Den del
deraf, som ligger utmed norra kusten af Bottniska
viken, är betäckt med omätliga barrskogar, men
på 12 till 13 mils afstånd derifrån, blir marken
småningom högre, och slutligen uppfylld med res-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
