Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lappland»
Lappland.
263
ne tillhöra; men äro de af begge nationerna
tillsammans, sà Läses den gerna pä begge språken.
Både Lappar och Svenskar sjunga gemensamt
sina psalmer, och inlet missljud bemärkes,
emedan orden ej böras. Den söndag, pä hvilken
hålles fullständig gudstjenst, kallas bclgedag; dea,
på hvilken presten ej predikar, utan läser i
postillan, ehuru den öfriga gudstjensten är
densamma, beter bönedag, hvilket likväl är någonting helt
annat än de årliga stora bönedagarne. ilelgedagen
tillkännagifvcs alltid förut. Kyrkan är en
välgörande föreningspunkt för de kringströdda och
enstaka nybyggarne. Här kunna de alla träffas,
samt, genom utbyte af hvar och ens möjligen
umbärliga tillgångar mot annat nödvändigare,
göra hvarandra en tjenst. Hvar och en kyrkohelg
eller stämning blir således ett slags marknad, och
af hvad otrolig vigt sådana kyrkohelger äro, kan
man ej föreställa sig, utan att hafva varit i
Lappmarken. De, som bo pä landet, behöfva allt som
oftast sladsbud; i Lappmarken äro sådana
stadsbud oftast omöjliga. Kyrkoplatserua måste
företräda städer och kallas äfven vanligen så. En
fattig nybyggare bar hvarken penningar eller
kredit, att på en gäng skaffa sig förlag för hela
året af hvad ban behöfver. Men ban kominer till
kyrkoplatsen, än med några marker smör, än med
ett djurskinn, några Gskar eller en rebnstek, o. s. v.
och tillbyter sig hvad ban för tillfället mest
behöfver: mjöl, salt, spik, spjellplät, fönster eller
annat. — På hvad tid nybyggare först nedsatt sig
i Lappland är ovisst; men med tillförlitlighet vet
man, att många Finnar öfvergåfvo fäderneslandet
och flyttade till Lappmarken, när Ryssarne i Carl
Xll:s tid förbärjade Finland. Dessa kommo likväl
ej till de orter, som Finnarne nu bebo, utan till
Lycksele, hvilket nu är befolkadt af Svenskar och der
de förre således äfven blifvit fullkomliga Svenskar.
De Svenska nybyggarne bärstamma från Dalarne,
Ångermanland och Weslerbolten. Vid nybyggares
bosättning förunnas dem vissa frihetsår, under
hvilka de icke betala något slags utskylder. Fri-årens
antal lämpas efter odlingens större eller mindre
svårighet, till 15, 20 eller 30 år, och dessutom
erhålles en förlängning derpå, i fall
omständigheterna sådant erfordra. För nybyggen, som anläggas på
prestägor, beviljat genast 50 fri-år. Efter dessas
slut skallläggas de, och nybyggarne inträda i de
skatlskyldige böndernes klass; likväl åtnjuta de
vissa Lappmarks-privilegier och kunna på ganska
fördelaktiga vilkor förvandla de hittills brukade
ägorna till sin egendom. — Rehnskölsel fortfar
att vara Lappska allmogens hufvudnäring,
hvarifrån den nästan uteslulande hemtar alla sina
lefnadsbehof Åtskilliga Lappmarks-nybyggare äga
äfven rehnhjordar. Rebnskölseln bedrifves nu
alldeles på samma sätt som förut; men huruvida
den lill- eller aftagit är omöjligt all
bestamma, emedan man ej kan fà bestämd uppgift på
det antal rthnar, hvar och en Lapp äger, af
orsak, att Lapparne by sa den fördom, att
upptäckten derom skall förorsaka olyckor bland
rebn-boskapen. Jordbruk bedrifves väl af hemmans-
innehafvare och nybyggare i Lappmarkerna; men i
en mycket liten skala. Korn utgör enda utsädet.
Och som åkrarne bestå af små spridda flockar,
samt äro illa häfdade, blir afkastningen ringa och
kan öfverhufvud icke uppskattas till högre än
tunnors behållning efler en tunnas utsäde. Väl är
åkerbruket uti tilllagande; men dermed går
ganska långsamt, och afkastningen svarar på långt när
icke emot brukarnes behof. Boskapsskötseln idkas
af bemmans-innebafv8re och nybyggare med
ganska god framgång. Ifrån stränder, omkring bäckar
och elfvar saml ifrån myror, hvilka till stor
myckenhet förekomma i Lappmarkernas vidsträckta
skogar, uppbemtas erforderligt foder för utfodringen.
Antalet af de boskapskreatur hvarje åbo
underhåller, beror på många ställen utaf den
arbetspersonal ban under bergningstiden kan använda; ty i
allmänhet Gnnes tillgång att ifrån myr-ängar à
kronoskogarne inberga så mycket bö, som kan
medhinnas. Med höbergningen går det dock
ganska trögt, emedan ängarne gifva ringa afkastning
i förhållande till deras vidd. Som höet är af
mycket dålig beskaffenhet, gifva kreaturen under
vintern obetydlig afkastning, och blott under
sommarmånaderna, då det alltid finnes godt mulbete,
erbäller Lappmarks-nybyggaren derföre egentlig
inkomst af sin boskapsskötsel, medelst
tillverkning af smör, hvilket sedan afsättes till handlande.
Skogarne användas i Lappmarkerna endast till
husbehof, och dertill äro de fullt tillräckliga, då man
undantager sjelfva fjälltrakterna, hvilka äro kala.
Någon bergverksrörelse drifves icke i
Lappmarker-ne för inbyggarnes räkning; men Lapparne i
Gellivare, Jukkasjärvi och Enontekis Lappmarker hafva
betydlig inkomst med forsling uf malm frän
Gellivare malmberg, samt från de nnder Kengis jernverk
lydande grufvor, helst större delen af den inalm,
som frän dessa grufvor årligen brytes,
transporteras med rehnar. Binäringarne bestå
hufvudsakligen af jagt, fiske och |in|kokning.
Tjarubrän-ning är i vissa Lappmarker, der ymnig tillgäng
pä ämnen finnes, temligen betydlig, i andra åter
motsatsen. Salpeter och pottaska tillverkas äfven.
Handeln drifves med orternas handlande under
marknaderna, dervid Lnppmarkernes invånare
hufvudsakligen afsätta sina produkter, och uppköpa sina
egna behof af spannmål, mjöl och andra
förnödenheter. Vid Lappens handel spelar brännvinet
en högst betydlig rol, ty utan "handelssupen" (se
delta ord), kan han icke uppgöra den ringaste
bände). Marknader bållas: i Lycksele uti Januari
och Mars, i Åsele uti Januari, samt i Arjeploug,
Arvidsjaur och Jokmok uti Februari månad. 1 anseende
till politiska författningen lyda Lappmarkerne
under Westerbottens, Norrbottens samt en del äfven
under Jemtlands län. Vidkommande ecklesiastika
inrättningen hör Lappland till Hernösands stift, och
innefattar 14 Lappmarks-pastorat, nemligen:
Åsele, Wilhelmina, Dorothea, Fredrika, Lycksele,
Sorsele, Stensele, Arvidsjaur och Arjeploug i
Westerbottens län; Jokmok med Qvikjok, Gellivare,
Jukkasjärvi och Karesuando i Norrbottens län, samt
Fölinge med kapellerna Holbagen och Frostviken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
