Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lejonankar.
Lejoncreuta.
581
de ban med egen band en Tana, blef ryttmästare,
gjorde fälttägen i Norrige och fick 1719 afsked
med majors namn, då han var en af de många,
som om hösten s. å. adlades, för att sålunda
tysta åtskilliga ofrälses anspråk på delaktighet i
representationen. ABed d. 17 Jan. 1741.
Lejanniiknr, Oaniel, bette förnt Young och
var född i Skottland, hvarifrån ban öfverflyttade
till Stockholm, der ban anlade flera väfverier, blef
inspektor öfver packhuset och assessor i sjörätten, i
hvilken beställning han adlades, dä han antog
namnet Lejonankar. Dog som kommerseråd 1688. Den
yngsta af hans 34 barn var
Lejonankar, (àuiiaf Fredrik, född 1686,
gick i sjötjenst och begaf sig för sådant ändamål
till Holland, tjente än på Holländska, än på
Genuesiska, än på Franska fartyg, stundom i den
fredliga handelns, stundom i kaperiets ärender, blef 1708
löjtnant vid Svenska flottan och två år senare
ka-piten, bivistade de följande årens sjökampanjer och
förde skeppet Götheborg, då ban, d. 6 Aug. 1715,
jemte tre andra, under amiralen grefve
Wachtmeister befäl, uthärdade en sju timmars strid mot
en flere gånger öfverlägsen Dansk eskader. Han
blef väl krigslange, men bade i striden uppfört
sig så väl, att Gari XII sjelf befordrade bonom
till chef för ett volontär-kompani. Detla var
likväl bortgifvet åt en annan, då ban år 1719
hemkom, efter att hafva lyckats sjelf befria sig ur
fångenskapen; men ban tjenstgjorde de begge
följande åren på flottan som flaggkapiten, bade
sedan uppsigt öfver skeppsvarfvet i Carlskrona, der
ban vidtog åtskilliga ändamålsenliga anstalter, och
(öreslogs derföre af sekreta-utskottet, vid 1738
års riksdag, till erhållande af någon offentlig
belöning. Denna uteblef likväl icke allenast, utan
L. ställdes till och med under tilltal för
egennyt-tig och origtig förvaltning. Nämnde anklagelse
visade sig emellertid, efter 15 månaders
undersökning, fullkomligt ogrundad och L. befordrades 1741
till varfsmajor. Här gjorde ban åtskilliga nyttiga
inrättningar, och tog afsked 1753. Fick sedan
fullmagt som vice amiral, blef 1748 R. S. O. och
ledamot af vetenskaps-akademien. Dog d. 29 Febr.
1756. Lärer år 1739 utgifvit en skrift, kallad:
Grundritning af en Sjökapitéen. — näns son,
öfverste L., förde befälet på ett linjeskepp under
1788—1790 årens krig.
Lejoiianslkte. Af denna urgamla, adeliga ätt
hafva fem medlemmar innehaft rådsslolen,
nemligen: Kils Kstridssou, lagman i Småland och
rådsberre från 1291 till 1299. HeuiiuluR
ttd-gisslesson , riddare år 1328. Petrus
Torkels-■ön, erkebiskop och konung Magni Smeks kansler
(se: Torkelxson). Jon HeuniiigMaa, väpnare
år 1361, hvilken samma år var en af dem, som
undertecknade ett bref, rörande hansestädernas
handel, samt Anund Jonsson till Ringstadabolin
och Almaresläk, lagman på Öland och rikets råd
från 1371 till 1396. Dog (oljande året.
Lejonbacken. Så kallas uppkörseln till norra
porten af Stockholms slott, hvilken kan ske frän
två sidor, den östra och vestra. Den bar fått
sitt namn af tvenne kolossala bronslejon, hvilka
der finnas uppsatta på fotställningar, och gjötos
1704. Denna Lejonbacke bar, emellan 1825 och
1830, blifvit utvändigt beklädd med granit, dess
mellersta del framdrogs dervid något utom de
begge ramperna eller vägarne för fotgångare, och
uppbäras af granitpelare. Till delta arbete
anslogo 1823 års ständer 120,000 B:dr B:ko, men
hvilka ej voro tillräckliga, utan torde kostnaden
hafva uppgått till mer än dubbelt detla belopp. Till
betalning af återstoden på skulden för denna
ombyggnad anslogo ständerne 1844—1845 en summa
af 52,000 K:dr.
Lejonberg. Med detta namn finnas tvenne ätter
efter en Tliouias och en Didrik. Den förre
bette förut Thomasson, blef (644 inspektor
öfver landttullarne i Finland, adlades 1654, och dog
barnlös 1678, då ätten utgick med bonom. Den
senare, Didrik, bette förut Barkman, blef
1669 inspektor öfver de Finska sjötullarne och
adlades 167 5. Hans yngre broder, Anders,
sekreterare i kongl, kansliet och extra ord. envojé
till Danmark, adlades redan 1673 under namnet
Lejoncloo. Han afled i Stockholm 1719 vid
85 års ålder, utan manliga arfvingar och slöt
sålunda sjelf sin nystiftade ätt.
Lejonbriuk, Gabriel, son till
banko-kommissarien Sven Brink, född i Stockholm på 1670-talet,
studerade i Upsala och Holland, gick sedan först
i Fransk, derefter i Preussisk och 1706 i Svensk
krigstjenst, såsom lifdrabant, visade mycket
mannamod i slaget vid Holofzin, der ban blef illa
sårad, deltog i slaget vid Pultava, följde Carl XII
till Bender, hvarest han fick tillåtelse, att, för
sin helsas skull, fara till varma badet vid berget
Olympus, besökte Konstantinopel och en del af
Grekland, återkom 1711 till Stockholm, der ban
blef öfverste-löjtnant för enrollerings-manskapet,
sedan befälhafvare för allmogen på Dalsland, der
han afvärjde Danskarnes anfall, och, genom sin
lokalkännedom, betydligt lättade Svenska härens
inmarsch i Norrige; blef öfverste för ofvannämnde
allmoge och adlad 1718, då ban antog
ofvansagda namn. Samma år fick ban befäl öfver
trupperna på Dalsgränsen. Dog 1724. Ätten utgick med
sonen Jloliau L., amiralitets-löjtnant, hvilken
al-led år 1741 på örlogsflotlan.
Lejoncreulz, Anders, hette förut Frijs, blef
1665 mönsterskrifvare vid Skaraborgs regemente
och bivistade dermed slaget vid Warschau, samt
Thorns belägring, 1669 fältväbcl ooh sedan
qvar-termästare; men regementet upplöstes efter
freden. Är 1671 utnämndes ban till fändrik vid
öfverste Börstels regemente, och 1674 åter till
qvar-termästare vid Skaraborgs regemente, visade
mycken tapperbet i slagen vid Halmstad och Lund. På
sistnämnda stället erhöll ban många sår och låg
länge qvar på fältet bland de döda, till dess man
slutligen bos honom bemärkte några tecken till
lif och förde honom till Lund att förbindas;
befordrades till kapiten 1677 och adlades under
ofvanstående namn. Fick afsked år 1700. livarken
födelse- eller dödsår äro uppgifna. Ät len ar utgången.
Pel. II. 7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
