Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l|illie.
Lillie.
621
de qvarstående inre murarne, sedan
kalkstryknin-gen genom hettan affallit, många grofva al
fresco-målningar, som föreställde helgon, med derunder
afskrifna bibelspråk. Inom socknen märkes:
Sla-gdrda eller Slayåla, 2 mtl. berustadt säteri, tillbör
Skultuna bruksholag. På hemmanet Nedervj
märkes, å ett mindre berg, en rund af stenar, efter en
gammal vikingaborg. Både borgen och en i
berget förr funnen jernring gifva tillkänna, att
fartyg fordom kunnat segla upp genom den
vatten-sträckning, som nu endast utgör en större bäck,
hvilken genomflyter en ang nära hemmanet. Kring
denna bäck är den uppodlade delen af socken
belägen. Stora odlingsbara mossar ligga på vestra
sidan om socknen. Uti en skogsäng under Slagåla
linnes ett stort kors af ek, hvarpå står inristadt,
att 7 personer blifvit derstädes begrafne 1711,
då pesten härjade i socknen. Folkets näring
består i åkerbruk, skogsprodukters försäljning och
forsling om vintern till bergslagen. Socknen bör
till 3 kl. konsist. Den består af 11 £ mtl. och
bar 508 invånare. Af dess areal 9,141 tunnl. äro
50 sjö och kärr. Adr. Westerås.
li|llie. Med detta namn finnas på Svenska riddarhuset
tre adeliga ätter, neml.: den som uppkallades efter
Greger Mattsons att (se N:o 4 bland riksråderne)
och med Axel Lillie upphöjdes i grefligt stånd. Den
härstammar från Södermanland, och en Andreas
Bath, som år 1291 testamenterade några gods till
predikaremunkarne i Strengnäs. Ätten är en af de
äldsta på riddarhuset, der den år 1625
introducerades med assessorn i Götha hofrätt Grisman
Pedersson L. till Klefva. — Lillie till Ökna
härstammade från väpnaren Knut Ödenson till Ökna
och Hallerstad, som lefde mellan 1350—136S och
redan är utgången. — Lillie af Aspenäs, hvilken
ätt förmodas bärstamma från Birger Andersson, en
af dem som år 1544 underskrefvo Westerås
arf-förening. Den introducerades äfvenledes på
riddarhuset 1625. Af dessa ätter hafva "12 serskildta
personer innehaft rådsstolen, hvaraf en erkebiskop
och två biskopar. De äro:
li|llie, Xikolaus Ragvald|, blef år 1429
biskop i Wexjö och åtnjöt ett sådant anseende, att
han år 1434 skickades såsom Sveriges fullmägtig
till det stora kyrkomötet i Basel. Här höll ban
ett tal om Göthernes ålder, tapperhet och
företräde framför andra nationer, och vann genom sin
vältalighet och öfriga egenskaper det förtroende,
att honom uppdrogs medlarekallet i en tvist
mellan konungen af Frankrike och hertigen af
Burgund. Han yrkade på Svenska kyrkans befrielse
från det Lundska primatet, och detta, jemte bans
öfriga förtjenster, gjorde, att han 1438 valdes till
erkebiskop i Upsala, hvilket val bekräftades af de
■ Basel församlade kyrkofäderne. Han fick af
ständerne i Arboga år 1440 tillåtelse att af riket
byta sig till Almare-Stäk, som han befästade till
ett erkebiskopligt slott, hvilket sedan medförde
många ölägenheter för Svenska regeringen. Han
stod särdeles väl hos konung Christoffer, som 1442
gaf honom Östhammars län i Upland, med all kongl.
rätt och skatter. Till hans förtjenster, såsom hans
stånd nemligen bedömde dem, hör att han
ntfär-dade stränga stadgar, hvari han förbehöll sig sjelf
och andra biskopar alla utlagor af kyrko- och
biskopsgårdar, vid äfventyr af bannlysning.
Sorgen öfver konung Christoffers död lade den
vördige prelaten sjelf i grafven sex veckor derefter,
d. 17 Febr. 1448.
Lillie, Slätts Aregcrsson, en son af riddaren
och riksrådet Greger Mattsson, hade studerat och
blifvit magister i Greifswald 1489, blef sedan
doctor decretorum och 1495 domprost i Strengnäs.
Han lärer hafva besökt Rom, då han der år 1500
utnämndes till Comes -Palalinus. År 1501
valdes han till biskop i Strengnäs och bekräftades af
påfven. Hans slägtförbindelser, hans andliga
värdighet och hans lynne invecklade bonoin i tidens
politiska oroligbeter, för hvilka han ock slutligen
blef ett offer. Man finner honom bland deltagarne
i mötena i Warberg och Blalmö, och sedan ban
hyllat Christian II skickade denne honom, tillika
med riddaren Erik Ryning och Hemming Gadd, att
öfvertala Christina Gyllenstjerna att uppgifva
Stockholms slott. Denna tjenst belönades med den äran
att, vid konungens kröning, få, jemte erkebiskop
Trolle, sätta kronan på hans hufvud, d. 4 Nov.
1520, och att fyra dagar senare vara den
förste, hvars hufvud föll för bödelns svärd. Detta
hufvud lades sedan emellan hans fötter. Det
befanns att biskopen under kläderna har en
tagelskjorta, ett bevis, att han, äfven i det fallet, icke
vanslägtades från sin tid, till hvars karaktersdrag
just hörde verldslig ärelystnad, aristokratisk
ombytlighet och andligt svärmeri.
Lillie, Laurentius, biskop i Linköping år 1292,
och som sådan inkallad i rådet. Han hade, jemte
Östgötha-lagmannen Bengt Magnusson Månesköld,
företagit en pilgrimsresa till Christi graf och var
nyss hemkommen derifrån, då han valdes till
biskop. Han berömmes såsom lärd och välberest;
men hvad frakter hans lärdom och bekantskap med
verlden burit för stiftet, är obekant. Lärer hafva
dött omkring 1308. De öfrige rådsherrarne af
denna slägt äro:
Lillie, 1) Sone Sonesson, som blef riksråd
1339. 2) Lars Birgersson, från 1393 till
1397. 3) natts ttdgislasson till Lagnö,
väpnare, lagman i Södermanland, död 1443. Man vet
ej när han inkallades i rådet. Hans son, 4)
Ore-ger Mattsson till Töresö, riddare, lagman, först
i Westmanland och Dalarne och sedan i Upland.
Död den 24 Mars 1495. Dennes son, 5) Hengt
Ciregersson, väpnare, var en af dem, som föllo
i Stockholms blodbad. 6) Anders Anderssou
till Läona, lagman i Upland. Död 1544. Hans
broder, 7) lin ut Andersson till Ökna och
Nor-näs, riddare, höfvidsman på Kalmare slott,
lagman i Södermanland och Gustaf I:s regementsråd
år 1540. Han skickades af denne konung såsom
sändebud till Ryssland tvenne gånger, 1536 och
1545. Hans son, 8) Hnut Knutsson till Ökna
och Händelö, riddare af S:t Salvators-orden,
lagman i Nerike och d. 17 Aug. 1577, under hertig
Carls frånvaro, förordnad till ståthållare öfver
Sö-Del. II. 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
