Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
622
li|llie.
Iilllleblad.
dermanland, Nerike och Wermland, dog d. 6 Jan.
1596. Den märkligaste af slägten är
l|illie, Axel, son till ryttmästaren Göstaf
Axelsson L., hvilken stupade i det olyckliga slaget vid
Kerkholm, men der hans lik aldrig återfanns. Axel
L. var född på Berga gård i Högsby socken i
Småland, den 23 Juli 1603, och utmärkte sig sä
under Gustaf II Adolfs krig, att han år 1630 blef
öfverste för ett värfvadt regemente. Vid
stormningen af Mainz d. 2 Dec. 1631 förlorade han sitt
ena ben, men hvilken förlust ej afbröt bans
krigarebana. Är 1635 blef han öfverste för
West-götha kavalleri, upphöjdes till vice guvernör i
Pomern, sedan till samma embete i Leipzig och
Meissen, riksråd, grefve, general-guvernör i
Pomern, sedan i Halland och slutligen i Lifland, samt
fältmarskalk. Afled d. 20 Dec. 1662 på Löfstad i
Östergöthland, hvilket han uppbyggt med byten från
30-åriga kriget. Han var en erfaren och oförskräckt
krigare och det berättas om honom, att då hans
trädben söndersköts af en kula, sade han helt lugnt:
"Det var förmodligen det andra benet du menade."
Deremot var han icke samvetsgrann alt taga för
sig, och såsom förvaltare af sina
guvernörs-embe-ten pockande, rangsjuk och sjelfrådig, hvilket vid
mera än ett tillfälle ådrog honom förebråelser af
regeringen, lians grefliga ätt utgick med
sonsonen Axel Johan, öfverste-löjtnant vid
Pomerska kavalleriet, son till landshöfdingen i Stockholm
och Upsala läu Axel L., hvilken afled d. 11 Sept.
1692, i en ålder af 58 år. Den nyssnämnde
sonen följde bonotn i grafven 4 år senare,
l|illie, Gustaf Heimer, andre son till
riksrådet Axel L., föddes år 1639, beträdde sin
faders bana, bivistade slaget vid Warschau, blef
ryttmästare vid lifregementet, följde
fältmarskalken Douglas till Jemtland, befordrades till
öfverstelöjtnant vid Skånska kavalleriet, företog, efter Carl
Gustafs död och fredsslutet, en resa till fasta
landet, och utnämndes, återkommen derifrån, vid blott
24 års ålder, till kommendant i Stralsund och
öfverste för Uplands regemente, hvilket låg derstädes
i garnison. Ar 1667 blef han tillika öfverste för
lifgardet. Så tidigt hunnen till en betydande plats,
skulle han säkert stigit högre i grader, och
förmodligen till de högsta värdigheter, om icke hans
befordiingsbana afbrutits genom en oförsigtighet,
som, efter den tidens stränga tänkesätt, väckte
mycken förargelse, lian inlät sig nemligen, eharu
sjelf gift, i en kärlekshandel med prinsessan
Juliana af Hessen-Rheinfels, med hvilken han hade
en son. Under artikeln Juliana, i detta arbete,
uppgifves, alt hon skulle blifvit gift med Lillie;
men detta äktenskap lärer icke ägt rum,
emedan prinsessan några år senare inlät sig i ett
nytt äfventyr med sin kammarfrus son, med
hvilken hon skall hafva gift sig, och som uppböjdes i
friberrligt stånd, under namnet Lillienborgh,
hvilken ätt likväl icke Gnnes intagen på Svenska
riddarhuset. För Gustaf Helmer L. hade emellertid
denna obetänksamhet ledsamma följder; ty ban
förvisades riket. Han Gck väl kort derpå återkomma
och vistades på ett gods i Småland, deltog äfven
i belägringen af Bremen, der han blef illa sårad;
men kom icke mer i ynnest bos Svenska
regeringen. Han tog då det parti, att resa at till
Ungern, för att deltaga i kriget mot Turkarne,
utmärkte sig vid Ofens belägring, men sjuknade och
dog i Schlesien 1685.
li|llie, Johan Abraham, af ätten L. till
Aspenäs och son af kapitenen Bengt Johansson L.,
föddes d. 2 Dec. 1675, gick vid 17 års ålder i
krigstjenst såsom volontär, blef officer 1700 vid
Elfsborgs regemente, utmärkte sig vid flera tillfällen,
särdeles i slagen vid Helsingborg och Gadebusch,
samt Stralsunds belägring, och fick 1719
kommen-dantskapet på Elfsborgs fästning, hvilken angreps af
den namnkunnige Tordenskjöld den 21 Juli s. ä.
En Pehr lillie, af samma slägt, hade några
och sjuttio år förut, från 1644 till 1646 tappert
försvarat sig mot Danskarne, och Johan Abraham
visade nu, att han icke vanslägtats. Han
tillbakavisade alla Tordenskjolds uppmaningar till
kapitulation, försvarade sig tappert, så länge han kunde
använda sitt artilleri, och då detta icke längre lät
göra sig, beredde han sig att möta en väntad
stormning och tog det löfte af sina officerare, att de
förr skulle stupa än gifva sig. Det kom likväl
icke så långt, emedan öfverste Stael von Holstein
(se detta ord), genom elden från sina batterier,
tvang Danskarne att aftaga med betydlig förlust.
Lillies tappra försvar af Elfsborg förskaffade
bonom ett nådigt handbref från drottningen och prin«
Fredrik, öfverste-titel, friherre-diplom och kort
derefter kommcndantskapel i Götheborg. Härifrån
flyttades han 1720 till Waxholms fästning och
1728 till öfverste-beställningen för Elfsborgs
regemente. Dog d. 19 Okt. 1 738. .
l|illie, Krik Johan, kapiten vid amiralitetet,
af ätten L. till Aspenäs, var 1705 kapiten, då ban
med sitt fartyg slog 7 Ryska galerer; bade
följande året åter en träffning med Ryssarne, då ban
sköt två af jjeras fartyg i sänk. Blef 1714 vice
amiral och gick med en eskader till Finska viken.
År 1715 förenade han sig med amiral Hench och
stupade, likasuin denne, i sjöslaget vid Rudön d.
28 Juli samma år.
liillieberg, Christer, bette förut Carlsson,
gick, som simpel soldat, eller såsom de då
kallades, handtlangare, in vid artilleriet, der han så
utmärkte sig, att han, efter flera befordringar, år
1664 uppböjdes i adligt stånd, då han antog
namnet Lillieberi) och utnämndes 1680 lill öfverste för
artilleriet i Stockholm. Dog d. Dec. 1682 utan
manliga arfvingar, då ätten utgick med bonom.
liilliebiad, Gustaf Peringer, son till bist.
lektorn i Strengnäs Lars Fredrik Peringer, och
född derstädes d. 6 Mars 1651. Hans broder var
den sedermera äfven i adligt stånd upphöjde
Pe-ringsköld. Han studerade under faderns tillsyn
och kom först 20 år gammal till Upsala. Röjde
tidigt böjelse för de orientaliska språken och
fornforskningen, hvarföre han af akademiens kansler
erhöll ett stipendium och understöd till en utländsk
resa. Vid återkomsten utnämndes han till
professor i Österländska språken i Upsala, ehuru endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
