Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lithén, Mårten - Lithheim, förut Lithén - Lithion - Lithman, Jacob och Carl - Lithografien - Lithou, Gustaf - Lithurgik - Litslena - Litteraturbladet - Litteraturföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktik var mest hos bagarebod-gummor och personer
af denna klass, hvilka betalte honom med litet mat
och några styfver, dem han hopsparde.
Lithheim, hette förut Lithén, var son af
kyrkoherden i Stengårdshult, studerade fortifikationen i
Frankrike, anlade åtskilliga förskansningar vid Riga
och följde en tid Carl XII:s här samt blef 1718
adlad, då han antog ofvanskrifna namn. Ansågs för
en ganska skicklig ingeniör. Dog barnlös 1730,
då ätten utgick med honom.
Lithion, ett alkali, beslår af 1 atom lithium och
1 atom syre, och är den senast upptäckta kropp af
denna klass. Förekommer i naturen i form af
kiselsyradt lithion i förening med kiselsyrad lerjord
uti tvenne mineralier, neml. petalit och spodument,
samt upptäckt, i det förra, år 1818 af Svenske
kemisten Arfvedsson.
Lithman. Kyrkoherden i Nyköpings och
Allhelgona församling, Nicolaus Jacobi Bothniensis, hade
två söner, Jacob och Carl, hvilka antogo
namnet Lithman. Den förre blef borgmästare i
Örebro, underlagman i Wermland, assessor i Götha
hofrätt, adlades 1654 och dog 1674. Carl
studerade vid Tyska akademier, blef magister i
Rostock 1638, theol. lektor vid Stockholms kollegium
och kyrkoherde i Solna 1643, sedan theol.
professor i Upsala, kyrkoherde i Danmark, derefter i
Waxala, domprost i Upsala och 1674 biskop i
Strengnäs, der han dog d. 14 Okt. 1686, nära
74 år gammal. Äfven han adlades 1682 med
bibehållet namn; men bägge ätterna äro utgångna.
Har utgifvit ett par likpredikningar på Svenska,
jemte åtskilliga Latinska, theologiska disputationer.
Lithografien infördes i Sverige aldra först af
den Tyska stentryckaren Müller, hvilken
hitflyttade år 1820. Konsten var då föga mer än i
sin barndom; men har sedan här, likasom i
det öfriga Europa, gjort betydande framsteg.
De förnämste lithografiske tryckare hvilka
sedermera utmärkt sig, äro: Löfstädt, Göthström
och Magnusson, Schéele, Spong & Cardon, Hård,
Dreijer, Meijer, Holm, m. fl. De förnämsta
utgifna lithografiska arbeten äro: Billmarks
Panorama af Stockholm, hans Utsigter af
Rehntrakterna och Resa från Stockholm till Neapel,
Graffmans Skottska Vyer, Sandbergs Galleri, v. Schéeles
Napoleons Lefnad, Wahlboms fosterländska bilder,
sednare hälften af Thersners vyer, Sverige
framstäldt i teckningar, 427 Port. af namnk. Sv. Män
och Fruntimmer, Teckningar till Svenska Historien,
Svenska konungar och deras Tidehvarf, m. fl. De
förnämste lithografiske ritare äro: Billmark, Vougt,
Cardon, Herlin, Strömer, v. Schéele, Körner,
Hårdh, Wahlbom, Mörner, Söderberg, Lundqvist,
Salmson, m. fl.
Lithou, Gustaf, son till kyrkoherden och
prosten i Limingo uti Österbotten, Gustaf Lithovius, och
född derstädes 1692, gick i krigstjenst omkring
1716, men hann ej längre än till fändrik, emedan
han tog afsked efter freden. Likväl fick han 30
år senare kapitens-fullmagt, erhöll en liten
pension, hvaraf han, ehuru i mycken torftighet,
lefde nöjd och belåten med sin sånggudinna, som
mest uttryckte sig på Latin, på hvilket språk han
anses vara en af Sveriges förnämste poeter. Det
bästa af hans skaldestycken är ett sorgeqväde
öfver Carl XII:s död. Hans flesta öfriga poemer äro
tillfällighetsverser, hvaraf dock blott en ringa del
blifvit utgifna. Dog 1753.
Lithurgik kallas den del af mineralogien, som
innefattar användandet af bergarter och malmer för
tekniska behof, såsom till byggnadsmaterial, samt
till skulptur och lyxartiklar, m. m.
Litslena, en socken, hörande till 2 kl. konsist.
pastorater, belägen i Trögds härad och kontrakt
af Upsala län och stift, 3 mil S.V. från Upsala,
vid Enköping. En helsobrunn, Hummelsta, har här
kommit i bruk genom landshöfdingen Cronbergs
försorg, omkring år 1720. Den gillades af
professor Roberg, och begagnades ännu i slutet af
sista århundradet; men nyttjas ej mera nu.
Runstenar märkas vid Kålsta eller Skolsta by och
Ullstäma. Socknen innefattar 60 1/2 mtl. och har 1,222
invånare. Dess areal utgör 8,355 tunnl., hvaraf
50 äro sjöar och kärr. Adr. Ekolsund.
Litteraturbladet, en månadsskrift som åren 1830
och 1839 samt början af 1840 utgafs i Stockholm
af professor E. G. Geijer, och afhandlade så väl
litterära som sociala ämnen.
Litteraturföreningar. Den första
litteratur-föreningen stiftades år 1832, af åtskillige professorer
och yngre lärare vid Upsala universitet. Det
hufvudsakliga ändamålet var utbildandet af en
national-litteratur, motsvarig detta ords sanna begrepp
och värdig det Svenska namnet; att, efter
förmåga, gifva dels väckelse, dels näring, dels ledning
åt en allmännare karlek för vetenskaperna och
vitterheten; att så väl emellan dessa sjelfva, som
emellan dem och de sköna konsterna, knyta ett
närmare samband; att i ett enda broderligt förbund
sammanfoga de män, hvilka i Sverige helga sitt lif
åt deras tjenst; att för universiteternas
verksamhet öppna en omedelbar och oafbruten väg till
den större allmänheten, samt derigenom bereda en
liflig vexelverkan, af ömsesidigt båtande inflytelse;
slutligen och framför allt, att dervid framkalla
och till fri utveckling förhjelpa yngre litterära
krafter, genom den uppmuntran och det understöd,
hvarförutan de, esomoftast, gå förlorade för
fäderneslandet. Denna, till sitt syfte så vackra
förening, ägde likväl ej länge bestånd. Föreningen
utgaf, från 1833 till 1838, en vetenskaplig
tidskrift: Skandia, innehållande original-afhandlingar,
utförligare uppsatser, större öfversigter af utländsk
litteratur och konst-odling, samt en
Litteraturtidning, upptagande recensioner öfver den inhemska
litteraturens märkvärdigare alster, smärre
uppsatser, jemte kortare underrättelser om de vigtigaste
arbeten på fremmande språk, konstnyheter, m. m.
Denna tidning utgafs äfven från 1833 till och med
1836, då den upphörde. Afgiften var 10 R:dr
B:ko för året. — I Stockholm finnes för
närvarande (1848) äfven tvenne litteraturföreningar. I
den ena, egentligen ett läsesällskap, hvilket
stiftades 1841, i likhet med dem som finnas i de flesta
Europeiska städer, hålles vintertiden hvarannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
