Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
06fi
tode.
Lof ta.
och återtogo 1,000 slädar, lastade med rof,
plun-dradt i landet.
Lode. En gammal Lifländsk adelig ätt, som
bär-stammar från riddaren Udwarü Lniie, hvilken,
omkring år 1200, af konung Kant i Danmark
er-boll åtskilliga Lifläodska gods i förläning. Flera
af hans efterkommande beklädde sedan
rådseaibe-tet i Danmark. På Svenska riddarhaset
introducerades ätten 1631, med bröderne Haas och
Oerhörd. Den senare blef drottning Christinas
kammarherre och stallmästare. De märkligaste af
deras efterkommande äro:
liode, Johan Wilhelm, gick 1690 i
krigstjenst, då han följde de Svenska bjelptrupperna
till Holland, antog derefter Engelsk och sedan
Sardinisk tjenst, återkom till Sverige 1700, blef
drabant hos Carl XII och följde honom i alla bans
fälttåg, ända till Pultava och Bender, der ban
deltog i kalabaliken. Var då korporal vid korpsen.
Följde sedan Carl tillbaka till Stralsund, under
hvars belägring han gjorde tjenst bos konungen,
blef sedan öfverste för ett tremännings-regemente
och slutligen för Björneborgs regemente. Dog 1754,
i en ålder af 81 år.
Lede, Georg Wilhelm, född 1741, ingick i
Åbo hofrätt, deltog i riksdagarne 1769 — 1772,
der han väckte någon uppmärksamhet, och blef
1775 ledamot i den nvss förut inrättade Wasa
hofrätt. Vid 1789 års riksdag infann han sig
äfven, men lärer då hafva varit misstänkt af Gustaf
III, såsom tillhörande oppositionen, hvarföre han
fick befallning att resa hem och förrätta sin syssla.
Han hade just dä af adeln blifvit väld till ledamot
i hemliga utskottet, och det var förmodligen för
att aflägsna honom derifrån, som befallningen gafs.
Efter konungens död uppblomstrade likväl hans
lycka. Han kallades af Reuterholm till Stockholm,
der hao blef revisions-sekreterare och
general-auditör, president i Wasa hofrätt, jnstitie-kansler,
Kom. af N. 0. samt 1796 president i Åbo hofrätt.
Var ett af förmyndare-regeringens mest
verksamma och skickliga redskap; men hans betydenhet
upphörde med henne. Dog d. 11 Sept. 1799.
Hans broder,
Lode, Carl Leonhard, född d. 28 Maj 1752,
kapiten vid Savolax regemente 1783 och
bivi-stade med det kriget 1788—1790, hvarunder han
blef major och R. af S. 0. År 1808 var ban
öfverste och ansågs för en af Finska bärens
skickligaste och tappraste officerare. En man af sann
gudsfruktan och fast karakter. I träffningen vid
Alavo blef han illa särad. Tog afsked 1810 och
dog d. 25 Maj 1816. ’
Lodelius. Se: Gamla Lödese.
Lodin, Johan Gustaf, provincialläkare i
Linköping, från 1785 till sin död d. 6 Aug. 1815,
dä han var 60 år gammal. En utmärkt
kunnig och skicklig läkare, som med kunskaper och
insigter förenade ett gladt och angenämt
väsende, välvilja och menniskokärlek. Ortens
invånare, af hvilka han saknades mycket, läto derföre
öfver hans graf uppresa en minnesvård. Han bar
i Sveriges politiska historia blifvit bekant genom
sitt yttrande om kronprinsen Carl Augusts död,
hvari han icke otydligt gaf tillkänna sia misstanka,
att den blifvit vållad af gift.
Lodja eller Lttrja ar en mindre farkost för rodd,
med platt botten. Den brukas särdeles i vestra
skärgården.
Lodsach, Kfraim. Namnet skrifves äfven
Lo-sach och Lotbsach. Han var grosshandlare i
Stockholm, en ganska verksam man och har gifvit sitt
namn åt ett af hufvudstadens förnämsta
skeppsvarf, det å Djurgården. Ar 1735 köpte han af
bryggar-åldermannen Lampa den tomt ä Djurgården,
som tillhört amiralitetet, anlade här ett
skeppsvarf och började bebygga den s. k. staden,
hvilkens skapare han kan anses vara, emedan den
hufvudsakligen befolkades af timmermän, tjärvräkare,
smeder, m. fl. som hade 3in förtjenst vid varfvet.
L:s enka gifte sig sedan med Kierrman, och bans
son adlades, under namnet Kierrmansköld. Såsom
ett bevis på den drift, hvarmed varfvet sköttes,
må nämnas, att icke blott handelsfartyg, utan
äfven 50 och 60 kanonskepp byggdes derstädes.
Från 1829 till 1844 äro der byggda eller
reparerade: 176 skepp, 549 briggar, 580 skonertar,
37 5 galeaser, o. s. v. Det äges nu af
grosshandlaren Fredholm.
Loenbom, Samuel, född i Östergöthland d. 3
Febr. 1723 och död i Stockholm d. 30 Sept. 1776,
såsom amanuens vid kongl. bibliotheket och
anti-qvitets-arkivet. Mera än of sin samtid är ban
känd och aktad af efterverlden, för sina
förtjenstfull samlingar och skrifter i vår historia. De
förnämsta äro: Stenbocks lefverne; Inledning hit
Svenska historien och statskunskapen; Underrättelse om
frälse och ofralse stånden » Sverige; Anekdoter om
namnkunnige Svenske mun; Handlingar titi Carl XI:s
historia; Historiska märkvärdigheter; Historiskt
Ar-chivum; m. fi.
Lofelt, Petter, hette förut Antoni, var
assessor i Dorpts hofrätt, då han 1642 adlades,
emedan han "har beflitat sig om bokliga konster,
fremmande tungomål, igenomvandrat åtskilliga Land
och Konungariken, blifvit brukad af Konung
Gustaf Adolph i åtskilliga förrättningar", m. m. År
1650 landshöfding öfver Nyen och Nöteborgs län,
men tog afsked derifrån 1652, för att anställas i
kommerse-kollegium och blef 1664 assessor i
Wis-marska tribunalet. Dog 1675. Ätten är utgången.
Lorn (mythol.). Äktenskapets gudinna. Hon
förenade älskande och försonade äkta makar som
blifvit oense.
Lofsdalen, fjällen och an. Se: Linsell, socken.
Lofta, en socken med Loftabammar, belägen i
Norra Tjusts härad och kontrakt af Kalmar län
och Linköpings stift, 2J mil N.N.V. från West
er-vik, vid hafvet. Kyrkan är af mycket hög ålder.
Här förvaras en fullständig samling af
mynttecknen frän Carl XII:s tid. I socknen märkes:
Stegeholms eller Stàkeholms slott, O/verum, jernbruk (se
dessa ord). Åkerholm, mtl. säteri, kallades
förut Bokulla. Stället har vacker åbyggnad af
sten, samt förmånlig trädgård. Hässelby, 1 mtl.
säteri, tillbör frih. J. C. Adelsvärd. Nygård, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
