Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
680
Ludvlgiroi
Luggude.
skulle anställas, pä det regeringen måtte inhemta,
hvilka af dessa gods borde återfalla till ännu
lefvande adeliga ätter, dem de frångått, och hvilka
kunde indragas till kronan. Han samlade häraf ett
rikt förråd, hvilket blef grunden till riksarkivet.
Var sedan konungarne Eriks och Johans sekreterare,
och stod äfven i nåd hos Carl IX, som gaf honom
detta vittsord: "Aug. 22 begrofs Rasmus
Ludvick-sån en gammal och trogen tiener, Gudb uppuecke
krappen till en saligb uppståndelse." Vid sin död
i Aug. 1594 var han troligen omkring 90 år
gammal. Han var äfven en flitig, ehuru icke alltid
tillförlitlig, antecknare af tidens händelser och har
författat liera skrifter, såsom: Honung Gustafs
Krönika; Beskrifning öfver Herjedalen och Jemtland;
Förteckning på Linköpings biskopar; Register på
Frälses Quinnor och Jomfrur, som deras frälse hafva
förwerckat, i det de hafva mol Svenyes Lay tagit
Ofrälse män och Bonde söner sig till män eller
eljest låtit sig belagra, m. m.
Ludvigsro, på Stockholms Djurgård.
Skomakaren Lundin fick år 1748 en förläning af 40
qva-dratalnar på ett berg till venster om vägen, nära
slätten, för att bär uppbygga ett värdsbus. Detta
skedde och stället kallades Hasselbacken, hvarest i
mänga år gåfvos baler, kallade pickenicker, för
de mera obemedlade folkklasserna, och hvilka
således icke stodo i det bästa rykte. Krigsrådet [-Ros]ein-] {+Ros-
]ein+} köpte 1820 stället, hvars areal under tiden
blifvit mycket utvidgad, gaf det namnet Ludrigsro,
och använde betydlig kostnad på byggnader och
försköningar. Dessa hafva ytterligare blifvit
fortsatte af ställets nuvarande ägare, grosshandlaren
Micbaelsson. Arealen är nu 2 tunnland och
lägenheten värderad till 14,000 R.dr.
Ludvika, kapell-församling och annex till
Grangärde socken, beläget i Vestra Bergslags fögderi
af Stora Kopparbergs län, 9 mil S.V. från Falun.
Församlingen har 2,058 invånare. (Se för öfrigt
Grangärde socken).
Ludvika eller Ladvika, stångjernsbruk i
Gran-gärdes socken af Stora Kopparbergs län, vid sjön
Vesmans utlopp i en ström nära Norrberkes
sockengräns, med ett ypperligt vattenfall, 34,fi IS
tunnland skog och 3,190 skepp:d privil. årligt
smide för 3 hamrar och 6 härdar. Tackjernet fäs
från egna byttor, såsom Presthyttan, en hälft i
Norrhyttan, en tredjedel i Sunnansjö, en fjerdedel
i Räfvdla, samt någon del i Marnas och
Norrge-mkshyttan, allt af egna malmer. Det är obekant
nar detta bruk anlades; man förmodar att
bergsmän aldra först begynt dess byggnad, dock lärer
detta sakna grund. En berättelse förmäler, att
någon illgerningsman i fordna tider blifvit befriad
från sitt straff derigenom, alt han utvisat det
fördelaktiga hammarstället. År 1010 erböll hertig
Gustaf Adolf Ludvika jernbruk i förläning. I hans
tid såsom konung, funnos här redan 2 hamrar
upp-byggda för kronans räkning; den tredje säges vara
uppsatt af arrendatorerne David och Jakob Leyel.
Sedan bruket länge varit under arrende, blef det
1726 köpt till skatte af landshöfdingen frih. J.
Cedercreutz. Vid bruket finnes äfven uianufaktur-
smide samt spiktillverkning. Afsättoingsorten är
Stockholm. Verkets valtendrägt har på få ställen
sin like; utom den ofvanför belägna sjön Vesman
finnas här inga dammsjöar. Perlan en stor sten i
strömmen, gör bruket stor nytta. Då
vattenledningen för bruket blifvit sprängd igenom en ränna i
fasta berget, har denna blifvit lemnad som
dainm-fäste, hvarigenom vatten efter förnödenhet
fram-rinner till hamrarne, och för öfrigt hindrar samma
sten äfven den största flod alt skada verket.
Brukets stämpel är L VV inom en krets af punkter.
Ägare äro: C. R. Roth och F. Langenberg.
Lugger kallas ett litet tremastadt fartyg, med
ett rå-segel pä hvarje mast och en klyfvare på
bogsprütet.
Luggude, ett härad i Malmöhus län af Skåne,
kallas i konung Waldemars jordbok, för år 1231,
Lyutbgud eller Lydgöthe härad eller under
Göther-ne lydande folk, hvars äldsta invånare omnämnas
hafva varit de första, som antagit kristna läran.
Häradet innehåller i längden omkring 5 mil, och
i bredden 2. Beläget längs ut med sjöstranden,
skjuter det med en ganska spetsig och bergig
udde ut i Kattegat; men vidgar sig betydligt ned
åt fasta landet. Inom detta härad märkes staden
Helsingborg med dess landsförsamling, samt
följande socknar, nemligen: Råhus, Wålluf,
Qvistof-ta, BarsJöf, Fjärestad, Fridlefstad, Ekeby,
Hess-lunda, Risekatslösa, Kropp, Mörarp, Allcrum,
Fle-ninge, Wäsby, Wiken, Brunnby, Farhult,
Jonstorp, Wälinge, Kattarp, Norra Wramb, Bjuf,
Kå-geröd, Halmstad, Zireköpinge, Ottarp, Broby och
Ströfvelslorp, hvilka tillsammans utgöra 575 mtl.
med 25,000 invånare. Klädseln bos invånarne är
något olik deras grannars. Större delen af
mans-personerne bruka allmänneligen grå, blå och hvita
länga rockar och blå underkläder af vadmal.
Qvinnorna den allmänt bekanta Norra-härads-drägten,
af in- och utländska tyger, med betäckta hufvud,
antingen de äro gifta eller icke. I klädsel och
upplysning tyckes männerne mer iiu på andra
orter, och isynnerhet vid sjökusterne, närma sig
ståndspersoner, och de föra, såsom en följd
deraf, en yppigare och öfverflödigare lefnad, hvartill
likaledes hör bruket af utländska dryckesvaror,
m. m., hvilket likväl icke gäller om
hofveri-bön-derne, bland hvilka råder fattigdom både på
upplysning och förmögenhet. Hufvudnäringen är
åkerbruket, ehuru det på många ställen ännu synes
vara något försummadt; deremot drifves
fiskerinäringen inom häradet i större skala än pä någon
af de andra orterne i hela länet, längs utmed bela
sjökusten eller på trakten omkring Helsingborg,
i Kullen och kusten derintill, hvilken rörelse i
anseende till strändernes fiskrikbet, skall vara
mycket lönande. Med många utmärkt bördiga trakter
består jordmånen för del mesta af en ovanligt
styf, bärd och ofta sidländt lera, hvilken så väl
i stark torka, som långvarigt vålväder gifver en
slät afkastning; men deremot i goda år full
ersättning åt brukaren. Skogarne äro mycket
medtagna , så att cn stor del ved på många orter
af-hcmtas på flere mils afstånd från Cbristianstads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
