Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
684
Lund.
Ii nnd.
antagna, klassifikation böra 33 pastorater till
första, 102 till andra och 88 till tredje klassen.
Folk-nuinmern, som 1805 uppgick till 329,891
personer, hade efter 1840 års tabeller ökats med
öfver 150,000 personer och uppgick då till ett
antal af 483,600, hvaraf närmare hälften i
Malmöbus län. Biskopen öfver Lunds stift är Lunds
akademies prokansler.
Lund, urgammal stad i Skåne, belägen i
Malmöbus län och Torna härad under 55 gr. 42-^ min.
polhöjd och 30 gr. 50 .min. longitud, 1® mil från
Malmö, 61^ mil från Stockholm och 1 mil ifrån
hafvet, med uppstads-rättigheter och N:o 34 bland
rikets städer samt af 3 klassen. Två tredjedels
fjerdingsväg söder om staden löper Sege-å,
hvilken af en del författare anses hafva varit segelbar
under medeltiden, men hvilken förmodan dock, af
alla naturliga skäl, kan anses ogrundad. Staden,
såsom belägen i Skånes och följaktligen bela
Sveriges mest fruktbara trakter, är af ålder bekant
och så långt bistorien går tillbaka omtalas Lund
såsom en stad, hvilken genom sina rikedomar
retade vikingarnes roQystnad. Det i Isländska
sagorna förekommande namnet "i Lundi" synes
beteckna, att staden uppstått ur en offerlund och
redan under Harald Gormsons tid omtalas Lund
såsom en stor och välbefästad stad. Bland de äldsta
öden, hvilka öfvergått Lund, är den plundring som
den bekante vikingen och skalden Egil
Skållagrims-son och hans broder Thorolf ungefär år 920
anställde, då de härjade staden (hvilken
försvarade sig med mycken tapperbet), och uppbrände
den med torn försedda trädmur, hvarmed staden
var befästad. Denna befästning bevisar, att den
herrliga slätten omkring staden då varit
skogbe-växt, hvilket äfven ven senare tid utvisar, då,
enligt sägnen, det grofva ektimret i domkvrkan,
hvilket dock icke kan vara äldre än från 1234,
då dess trådverk jemte bela staden lades genom
eldsvåda i aska, samt ektrapporna i tornet i
nuvarande akademibyggnaden (det fordna
biskopsresidenset), skall vara hugget vid Stora Råby, J
mil S.O. om staden; och ännu i början af
1400-talet gick skogen i N.O. in på Lunds mark. Nu
mera, då vi undantaga en mindre ekskog, Reflen
och kronoparken vid Dahlby (fordom tillhörande
Dahlby kloster), finnes ingen betydligare skog på
2 å 3 mils afstånd från staden. Ännu mera
anseende fick staden, då härstädes, straxt efter
kristendomens införande, inrättades en biskopsstol med
den bekante Egino till den förste biskop, och
genom uppbyggandet af en metropolitankyrka för den
sydliga norden, hvilken påbörjades ungefär år 1012,
under Sven Tveskäggs regering, genom Holländske
byggmästaren Donatus, och blef först år 1145
färdig till invigning, hvilken skedde af erkebiskop
Eskil, då äfven Svenska biskopar och flera
medlemmar af Danska konungahuset voro närvarande.
Denna kyrka är trppförd af väl huggen bård
sandsten, hemtad från Vitseröd i Onsjö härad, nära 4
mil norr om staden, och byggd i den Byzantinska
rundbågsstilen, samt både in- och utvändigt prydd
med många ornamenter af 9amma stenart. Under
choret är byggd en till hälften under jorden
liggande krypta, Kraftskyrkan kallad, hvilken fordom
haft sin egen församling och kyrkogård, och
hvilken invigdes I 123 af erkebiskop Adser. Vid
vestra ändan har kyrkan 2:ne höga likformiga torn,
fordom försedda med spiror; men sedan dessa flera
gånger varit afbrända och nerskjutna och sedan
trädvirket i desamma blifvit utdömdt, förseddes de
med tak efter Italiensk modell. Kyrkan har, utom
choret, ett långskepp och tvenne sidoskepp, en
dyrbar predikstol af alabaster och svart marmor,
ett präktigt orgelverk, förfärdigadt af den bekante
Strand och invigdt år 1836, flera dyrbara epitafier,
Af forntida mästerverk har kyrkan ägt ett stort ur,
i hvilket de 12 apostlarne en efter annan
framkommo och slogo limslagen; men hvaraf endast taflan
med 2 gånger 12 Anglosachsiska siffror nu är qvar.
Åtskilliga reliker, deribland den under medeltiden
för sin ryktbara läkande förmåga berömda jungfru
Mariæ särk, hafva äfven funnits och en del
manu-skripter rörande kyrkan och biskoparne finnas
ännu qvar. Kryptan har en bekant, med ett hugget
och basrelifieradt stenkar omgifven brunn, samt
bland annat erkebiskop Birgers grafvård af en hög
huggen stenkista med lock. Han dog 1520.
Kyrkan har betydliga inkomster af 142^ bela, tid efter
annan donerade hemman, med frälsemannarätt och
friheter. Ungefär år 1104 förvandlades
biskopsstiftet till erkestift, under Danska konungen Olof
Hungers regering, då Adser blef Lunds förste
erkebiskop och primatet utsträcktes såsom ett
öfver-primat öfver hela norden. Härigenom fick staden
ännu mera anseende och tillväxt, en mängd kloster
inrättades och Lund blef medelpunkten för nordiska
bildningen under medeltiden och kallades "metropolis
Daniæ." Flera Danska konungar uppehöllo sig bär,
och många af dem emottogo sin hyllning på en
utom staden belägen kulle, Lxbers hög, och af
hvilka konung Christian I var den siste. Konung
Nils hade, före det bekanta Fotevigsslaget, ämnat
tillbringa vintern i Lund; men förekoms af Erik
Emme, som rycklo in i staden och qvarblef der,
till dess han i erkebiskop Adsers sällskap begaf
sig att strida vid Fotevig, annandag pingst d. 4
Juni 1134. Erik Lain gjorde Lund, der han
mestadels vistades, till Danmarks förnämsta stad och
lät befästa densamma med en stenmur. Knut VI
stadfästade är 1186 Knut den Heliges donation och
Lunds kapitels privilegier. Uti Lund kröntes
Waldemar Seier och Erik Plogpenning, och Erik XIII
firade i Lund sin förmälning med Engelska
prinsessan Philippa. Lund delade, under de fordna
oroliga tiderna, de öfriga Skånska städernas missöden,
att vara ett föremål för krigets förödelser,
synnerligast under bondupproren, under biskop
Absa-lons tid på 1170 och 1180-talet samt under
erkebiskop Jakob Erlandssons tid 1256—57, då
bönderne voro så förbislrade, att de med draget svärd
förföljde hvarandra ända framför altaret i
domkyrkan. Eldsvådor hafva äfven flera gånger i äldre
tider inträffat härstädes. Första eldsvådan
omtalas 1172; en annan som ofvan är sagdt 1234,
ären 1263, 1282 och 1287 härjade större elds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
