Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lara liOg.
Eiuathnsporten.
695
bjudna, eller också att laglig toll för dem icke
betalas. Lundrägeribrottet omgälles med plikt till
godsets halfva, andra gången till dess bela, tredje
gången till dess dubbla värde, och dessutom
tillkommer i det sista fall äfven skyldigheten till
allmänt arbete. Godset förverkas alltid. Men icke
blott varornas ägare belägges med böter, ntan
äfven den, som bidragit att forsla godset straffas
med förlusten af sina dragare och körredskap.
Likaså inbegripes säljaren under förbudet och
straffbestämmelserna. Angifvaren i sådana mål njnter
•J af godsets värde; det öfriga är kronans. Den
personliga egennyttan är således sporrad alt
förfölja lurendrägare, och för egen förmån bevaka
statens rält. Icke desto mindre vill det icke
lyckas, att öfvertyga allmänbeten om det orätta i en
Inrendrägerirörelse. Dessa brott äro, jemte
tryck-fribetsbrott, de tillfällen, der allmänna rösten icke
gerna förenar sig med lagens. Lurendrägerier
föranledas också genom höga tullbestämmelser och
handelsförbnd, hvilkas rättsenligbet och fördel för
staten kan försvaras endast nnder vissa
forhållanden och med inskränkningar. Sådana brott
beifras af tullstaten, som derföre äger rätt att
genom visitation i salubodar, magasiner och äfven
boningshus nppsöka förverkadt gods; ja ända inpå
kroppen kan visitationen anställas, dock med
förbehåll, att den visiterande pliktar om han ingenting
upptäcker. En sådan visitation anställes således
blott när mycket starka misstankar äro för
handen. Domstol i lurendrägeribrott är rådhusrätt,
öfver hvars utslag besvär anföres hos hofrätten
och sist hos Kongl. Maj:t.
Lura hög, i Wånga by och socken af Skaraborgs
län, midt emot Lumbers bög (se detta ord), på
andra sidan om vägen. I denna hög skall, enligt
fomsägen, en lagman eller fylkiskonong vara
begrafven.
LurØ, ett forntida kloster i Näs härad och
Eskilsäter socken i Wermland, skall, enligt Rbyzelius,
i dess Monasteriologia Sviogothica, varit endast
munkekloster; men enligt Fernow, i dess Beskrifning
öfver Wermland, varit bebodt af både munkar och
nunnor och anlagdt af Erik den Helige år 1160.
Klostret var beläget på en täck ö i Wenern,
nästan midt emellan den s. k. Näsön och
Westergötland. Folket häromkring bar, intill vår tid,
brakat ett slags melodi på sina visor, hvaraf
nunnorna skola betjent sig. Munkekältan, utbnggen
i ett berg, i likhet med en bakagn, men öppen på
alla sidor, så att man kan krypa igenom den,
bibehåller ännu minnet af klostret. Fernow anser, att
munkarne härstädes tillhört Bernbardiner-orden. I
konung Gustaf l:s tid förstördes klostret,
hvilket synes varit af icke särdeles betydenhet, och
om det haft några gods under sig, tillföllo de
kronan.
Lni (Pediculus), en insekt af kryparnes ordning,
hvaraf flere arter finnas, som uppehålla sig på
menniskor och andra djar, nemligen: Rufvvdlvs
(P. capitis), grå eller grågul med nästan
fyrkantig thorax, ovalt långsträckt underlif och af 4
till I linjes längd, uppehåller sig pi menniskans
hnfvnd och förökar sig ander gynnande
omständigheter ofantligt. Klädlusen (P. vestimenta), till
färgen ljusare grågul, med tjockare hufvnd,
längre kropp, men àtskiljd bals och mera åtskiljda
segmenter på underlifvet än den förra. Lägger
sina ägg i sömmar och fållar af menniskans
kläder och uppehåller sig icke längre på bara
kroppen än till dess han sugit sig mätt. Lussjukelusen
(P. tabescentum), ljust gulaktig med rundadt
hufvud, stor fyrkantig thorax och underlifvets
segmenter ej afdragna, men försedda med 4 borst,
längre och plattare än klädlusen, uppehåller sig i
stora hopar på bröstet, ryggen och omkring
halsen i hudvecken på gamla svaga eller af
utsväfningar enerverade personer, samt förorsakar den
s. k. lussjukan, hvaraf flere historiskt bekanta
personer hafva dött, så väl i nyare som äldre lider.
Svinhisen (Hæmatopinus Suis), mörkt gulspräcklig;
underlifvet grått med tvenne svarta fläckar på sista
segmentet, förekommer ibland allmänt på svin.
liiifipMkoskl, ett 80 fot bögt vattenfall i Luleå
elf inom Lappmarken, bakom hvilka följa tvenne
nästan lika höga fall, Porjas och A’apor, samt
slutligen det största i bela Luleå och sannolikt i bela
Sverige, nemligen Niaumelsaskas eller Harsprånget
(se detta ord).
K,ussi, en i Sverige och Finland allmänt bekant
lek. Den får, inom vissa landsorter, namn af
Vippen eller Köra hö. De lekande ställa sig tätt
tillsamman i en slnten ring. En person befinner sig
utanför densamma. Enligt en uppteckning från
Östergöthland, stå alla deltagande med händerna
på ryggen. Den som springer omkring ringen,
har uti handen en näsduk försedd med en knot.
Denna lemnar han oförmärkt åt någon person uti
ringen, då den som erhållit näsduken slår den
närmast stående härmed, och förföljer honom ett hvarf
omkring, tills de hunnit den plats de lemnat. En
hvar söker bemärka, om grannen fått näsduken,
och skyndar att göra sitt hvarf for att undgå
slagen. Den som na innebar näsduken lemnar den
ifrån sig, pä sätt han emottagit densamma.
Här-nnder sjunges: "Du se dig tillbaka, da se dig
litet om, så får du väl se, hvar vippen löper om!
kan du inte se dig om!" Melodien härtill äfvensom
en uppteckning från Finland anträffas i Arwidssons
Svenska Fornsånger, del ni.
Lust husporten • Detta värdsbns, beläget på kongl.
Djurgården vid Stockholm, är, under namn af "Blå
Porten", troligen kändt öfver bela Sverige.
Benämningen bärleder sig deraf, att den dervarande
Djurgårdsporten, liksom de öfriga, varit blå till
färgen. Manskänken Joban Lüpken erhöll denna
lägenhet, enligt resolotion af den 20 Maj 1692,
att bebygga och der idka skänkeri med
hembjud-nings-skyldigbet. För lägenheten skulle betalas
100 dalar kopp:mt. Den gick sedan i arf inom
slägten till 1754. Då var omyndiga dottren
Dorothea Schvartz deraf innehafvare. På gjord
ansökan beviljades tillstånd att sälja stället till
kassören Bergman, som bjudit 17,000 daler k:mt., med
förbindelse att till Djargårdskassan ärligen erlägga
300 daler k:mt. Herrar Bofving och Pfarr blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
