Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lttfbinda.
Ulf» t a.
72»
•I vi ock sådant här med, vid tio Daler silfrermynts
’ vite, hädan efter hafva förbudit." — Löf, är ett
® uttryck, uppkommet i nyaste tid, som användes
:r om mindre väl kända fruntimmer.
litffblnda (Polygonum dnmetorum), en två-årig
• växt, hvilken förekommer i klippiga skogssnår,
* isynnerhet vid större vattensamlingar, pä flera
ställen i riket. Färska örten ätes af kor och
getter, fröen likna bohvete och kunna användas
såsom detta; torkade växten användes till
busbehofs-färgning.
Ulf ej» eller EiUFO (mythol.). Om henne vet man
t ingenting annat, än att bon var jätten Farbötes
maka och moder till Loke, den onde Asen. Ilon
hade äfven tvenne andra söner, Bilejst och
Hel-i blinde; men om desse voro onda eller goda, der-
om nämna icke sagorna.
> KiATgren. Nils Isak, prost och kyrkoherde i
Fagerhult af Kalmar stift, född d. 28 Sept. 1797
i Högsby socken af samma stift, fadern var
in-i spektoren Nils Johan Löfgren. Blef gymnasist i
Kalmar 1815 och student vid Lunds akademi d. 26
Sept. 1819. Komminister vid domkyrkan i
Kalmar d. 25 Juni 1833, efter att d. 14 Dec. 1821
hafva blifvit prestvigd. Härifrån befordrades ban
1842 till kyrkoherde i Fagerhult och Kråksmåla
af Kalmar stift, hvaröfver ban 1846 utnämndes
till prost. Ban är korresponderande ledamot af
vitterhets-, historie och antiqvitetsakademien. Har
utgifvit: Kalmar och dets stift i Småland,
landskaps-beskrifning, 2 häften; Tjenstemän vid församlingarne
och läroverken i Kalmar stift, 2 delar, m. m.
Utfgroda (llyla viridis), ett till amfibiernas andra
familjs, fjerde ordning, batracbier, hörande djur af
vacker färg, spensliga former och lifliga rörelser.
Färgen är ofvan löfgrön, under hvit orh långs at
sidorna går ett svart, ofvantill gulkantadt streck;
hannen har under halsen en stor blåsa eller säck,
som sväller upp när ban skriker. Löfgrodan
förekommer hos oss endast i Skåne, vistas om
sommaren på träd och buskar, helst basselbuskens löf,
vanligen sittande på undersidan, der bon
fasthåller sig medelst en rund utvidgning på fötterna
som tjenar till sugkopp. Födoämnena utgöras af
myggor, flugor och andra insekter. Under
parningstiden skriker hannen gällt, äfvensom mot
väderskiften, hvarföre man på några ställen
underhåller dem i burkar såsom väderleksspåmän, de
skrika dock ej förr än de äro 3 år gamla.
Deras parning sker i vatten, men när honan lagdt
sin rom och hannen befröat den återvända begge
könen till träden, hvaruti de sedan vistas.
IiOrjerska, en gammal benämning på ett slags
förmenta andeväsen af qvinligt kön, som ända till
senare tider utgjort föremål för vidskeplig
dyrkan, så att de till och med finnas omnämnde i
Svebilii förklaring öfver Luthers katecbes. Nu
mera är man icke ense om rätta betydelsen af
detta ord. Sannolikast synes man dermed förstått
ett slags andar, hvilka lefde i träden, med hvars
lif deras eget var förbundet, således en
motsvarighet till Dryaderna i Grekiska mytbologien. I
vissa landsorter omtalas också ännu skogsrået un-
der namn af Lößan. Ett spår af den hyllning man
förr egnade löfjerskorna, och hvilken har sin rot
i den aldra äldsta för-Odinska naturdyrkan, träffas
ännu i den vidskepliga vördnad man hyser för
vissa gamla träd, och i en mängd sägner, de der
förtälja om hvarjehanda olyckor, som drabbat de
öfverdådiga, hvilka, i trots af den rådande
vördnaden, sårat eller fällt dylika heliga träd.
Lüfliug, Pelir, en ung, förhoppningsfull
vetenskapsman och botanist, af hvilken både
fäderneslandet och vetenskaperna kunnat vänta utmärkt
nytta och beder, om icke en för tidig död
bortryckt bonom. Han var född d. 20 Jan. 1729 i
Gestrikland på Tollfors bruk (der fadern var
inspektor), och kom 1743 till Upsala, men väckte
först 1748 Linnés uppmärksamhet. Denna blef
likväl snart förbytt till aktning och vänskap, så att
ban begagnade bonom att skrifva efter
diktamen, och ban blef den käraste af hans
lärjungar. Derpå gaf han de tydligaste bevis, då ban
1751 föreslog den endast 22-årige ynglingen, att,
enligt Spanske ministern Carvajals begäran,
företaga en resa till Spanien, för att göra dess Flora
mera bekant för verlden och Linné. Ilan
emottogs här med mycken välvilja, samlade ett
herbarium af 1,400 växter, och hans beskrifningar
deröfver voro så Linné till nöjes, att denne sade
sig "tvifla om verlden någonsin sett dem
fullkomligare i sitt slag." Han utsågs alt följa den stora
vetenskapliga expeditionen, som Spanska
regeringen skulle utskicka till sina Amerikanska
besittningar, och kom med den till Cumana d. 11 April
17 54. Under en resa till Boyana angreps han likväl
af en intermittent feber, som d. 22 Febr. 1756 slöt
bans lif, i missionen Mercrecuri. Han sörjdes
allmänt af den lärda verlden, men isynnerhet af
Linné, som pä bans graf uppreste ett varaktigt minne,
genom utgifvandet af bans Resa till Spanska
länderna, uti Europa och Amerika.
Iitifling, Jolian, var Rysk tolk i början af
1600-talet. Hans son, Haas, född i Revel 1614,
adlades som kapiten-löjtnant vid Weslmanlands
regemente år 1637 och befordrades sedan till
öfverste-löjtnant.
EilifsjU masugn i Floda socken af Dalarne, vid
Löfsjön, är privilegierad 1806 och anlagd af
framlidne brukspatron A. F. Rosenberg och Stora
Kopparbergs bergslag, uti ett fall i vattendraget
emellan Lilla Luxsjön och sjön Jensen i Floda
Finnmark. Masugnen tillbör nu nämnde bergslag
och Klosters bruk, till bälften hvardera. Ilär
finnes apparat för varm bläster, och har ett godt
gjutjern der blifvit tillverkadt af sjömalmer från
Westerdalarne, hvilket äfven lemnat godt stångjern.
Lttfsta, Vestra, en socken med Enåker, belägen
i Upland i Simtuna härad af Weslmanlands län,
södra Fjerdhundra kontrakt af Upsala stift, lj
mil Ö. från Sala. Inom socknen finnes flere sjöar,
såsom: Arneho-, Gård-, Wän- och Fasenbo-sjön,
Runviken, m. fl. Vid Gårdsjön märkas uppå ett
högt berg lemningar efter en borg, hvilka af
allmogen kallas Borgslott. Af egendomar märkes:
Siar fors, 4 mtl. bernstadt säteri; Målnebo 1 mtl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
