Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
722
Llldeiei
Kittf.
Ar 1486 var bär ett möte emellan Svenska och
Danska sändebud. År 1502 intog dåvarande
Danske kronprinsen, sedermera konung Christian
Ty-ran, Lödese stad och slott. År 1528 d. 10 Aug.
var ett möte beramadt i Gamla Lödese, emellan
konung Gustaf I och konung Fredrik I af Danmark,
dit äfven Sveriges ständer sammankallades.
Fredrik bade lofvat att personligen infinna sig i
Koug-elf; men som ban hindrades i sina furstendömen
af nya rörelser i Tyskland, skickade ban i stället
5 rådsberrar, hvilka d. 14 Aug. i Lödese kloster
bade företräde hos konungen och närvarande
Sveriges råd, hvarvid öfverlades om åtskilliga
stridigbeter emellan de begge rikena och hvarefter
konungen rådplägade med ständerne om inhemska
saker. Som Götha elf igenfylldes af sandbankar,
sä att skeppen ej kunde komma upp till Gamla
Lödese, befallte konung Gustaf i November 1545,
att Lödese borgerskap skulle flytta och bygga en
stad 4 mil närmare elfvens utlopp, hvilket äfven
skedde. Ifrån denna tid kallades Lödese Gamla
Lödöse och den nya staden A’ya Lödöse. Staden
behöll dock sina fribeter intill är 1646, då
drottning Christina förvandlade densamma till en
bondby, som ännu har det fordna namnet. Staden har
haft, utom vallar och fästningsverk, ett starkt
slott och kungshus, kalladt Lödesehus, som varit
i stånd i Magnus Ladulås tid. Slottet, som ifrån
början ofta måste erfara fiendtliga anfall, bar
efter stadens flyttning 1545 äfven råkat i ödesmål.
Lemningar af kyrkor, kloster och stenbyggnader
äro nu minnesmärken efter denna stad. Ilär skall
fordom varit ett svartbrödra-, dominikaner- eller
predikaremunke-kloster, hvilket vid
reformationstiden lärer varit bebodt af fransiskaner och gråbröder,
som då förvistes ur klostret, hvilket lärer varit
belgadt åt S:t Olof och S:t Maria. Af klostrets
ägor och inkomster inrättade konung Gustaf I år
1528 ett hospital, hvilket ännu samma år
flyttades till Nya Lödese. Gamla Lödese skeppsvarf
har förträffligt läge utmed Götha elf, 3 ’ mil från
Götheborg. Lagerbring anser att den s. k.
ßjörköa-rätlen varit en enskild handelsstadga för Lödese.
LUrteee, \ja, äfven Mylttse, nu kallad Gamla
staden, der man ännu ser tecken af dess
fästningsverk och efter kyrkan, skall varit anlagd vid
Säf-ve-å, ^ mil från det nuvarande Götheborg, efter
Gamla Lödese under Carl Knutssons eller Sten Sture
den äldres tid. Sten Sture har åtminstone år 1473
utfärdat dess privilegier. Staden skall först blifvit
kallad Göthahamn; men borgerskapet begärde
sedan att få behälla namnet Lödese, hvilket var
upptaget i Hansestädernas matrikel. Några hafva
förmodat, att det var en annan stad, än den som
sedan fick privilegier af konung Gustaf I, ehuru
ingen anledning dertill finnes. Genom Kalmar
recess 1483 bestämdes, alt i Nya Lödese, Kongelf
och Kongsbacka skulle hvart tredje år hällas
möte S:t Olai konungsdag, med alla tre rikenas
sändebud, tre af hvart rike, så att då ordningen kom
till Sverige, skulle mötet stå i Nya Lödese.
Konung Gustaf I bade år 1526 utsett Lödese till
stapelstad, hvarifrån man kunde bandia med alla
fremmande orter, utan att gå genom Öresund och
Bält, hvilket i Lybeckska handelsfördraget var
förbudet. Nya Lödese erböll privilegier af konuugen
samma år och förbättrades ansenligt 1528.
Ek-landa by lades då äfven under Nya Lödese, och
som kyrkan var under byggnad och behöfde
bygg-ningshjelp, befallte konung Gustaf I att S:t Olofs
kyrka i Gamla Lödese skulle nedbrytas, likaledet
Härlanda kyrka och Helga Kors kapell. Emedan
staden var för svag att underhålla sin kyrkoherde,
lades derunder Partilled, Utby och Örgryte
kyrkor. Här hölls då riksdag, äfvensom år 1540, då
konungen härifrån utgaf en regeringsform för
Westergöthland. Omkring år 1544 beslöt konungen,
att låta Nya Lödeses invånare flytta till något
annat ställe och förmodligen att tillika indraga de
förmåner, som varit dem beviljade. Orsaken till
denna flyttning var att stadens fästningsverk icke
dugde, och konungen ville att de skulle anläggas
närmare Elfsborg eller vid Klippan; man föreslog
då Lindholmen. Men borgarena ansågo dessa
ställen mindre beqväma. Konungen liknade dem då,
i en skrifvelse till Gustaf Olofsson Stenbock, "vid
Marcolpbus, som ej kunde finna något träd, uti
hvilket ban hade lust att hänga." Slutligen blef
staden några år derefter flyttad till trakten af
Gullberg, hvilken fästning då var obrukbar. Sedan
Elfsborg blifvit förstördt under kriget med
Danmark, återställdes Nya Lödese och förseddes år
1587 af konung Joban III med privilegier och af
hertig Carl 1597; men den uppbrändes år 1611
under kriget med Danmark. År 1624, då några
borgare bodde qvar i Nya Lödese och af envishet
eller tillgifvenhet för stället ej ville flytta till
Götheborg, berättigades magistraten i sistnämnde stad,
att nedrifva deras bus. Tegel anför en
olyckshändelse, som timade bär 1543 Larsmesso-aftonen,
då stadsbron föll ned i ån med 60 menniskor, och
deribland "en Adelsfru med 6 karlar, hvilka alla
drunknade." Kansli-rådet Claes Alströmer hade här
i Nya Lödese anlagt en botanisk trädgård.
liUdese, Guin|», socken. Se: 5.7 Peder.
IiVdigliet kallar man hallen af rent silfver,
särdeles uti de legeringar deraf med koppar, hvilka
användas till mynt och arbetssilfver. Benämningen
grundar sig derpå att en myntmark silfver indelas
uti 16 lod, i följd hvaraf en mark fint silfver
innehåller 16 lod sådant och således säges vara
16-lödigt; är silfret deremot legeradt med koppar,
så finnes naturligtvis elt mindre antal lod rent
silfver på marken af legeringen, så att då denna
består af 3 delar silfver och 1 del koppar är den
endast 12-lödig, o. s. v. Lödighet är således
liktydigt med korn.
LUr. Den vackra plägsed, som skänker ett så
eget bebag åt våra landskyrkor, att sommartiden
pryda dem med löf, bar förut varit belagd med
vite. I kongl. förordningen om skogarne i riket,
af d. 12 Dec. 1734, beter det i sista punkten:
"Och som björkskogarne äfven väl taga skada
igenom löfsalars uppsättande, så väl som lofvande i
kyrkorne och annorstädes, både i städer och på
landet, hvartill unga björkar användas; altsä vele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
