Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnetkis.
Magnus»
737
det t. ex. finnes magneter, hvilka bära omkring 200
gänger sin egen tyngd, då deremot andra icke ens
bära denna. Denna kraft bos magneten förökas i
betydlig män genom polernes förseende med
jern-beslag, kalladt armering, och dessa beslags
förening medelst ett tvärstycke, eller s. k. ankare, så
att begge polcrne på en gång få tillfälle att yttra
sin verkan, och för kraftens bibehållande bör
magneten alltid sålunda armeras och ankaret hållas
lastadt med den största tyngd den kan bära;
deremot försvagas magnetens kraft i betydlig mån
genom stark skakning eller stötning, äfvensom
genom ankarets våldsamma lösslitning, samt ännu
mera genom upphettning, och förstöres alldeles
genom glödgning, utan att sedan kunna återställas.
Konstgjorda, eller artificiella, magneter förfärdigas
af stål i form af raka eller i halfcirkelböjda
stänger, magnetstänger eller bästskomagneter, hvilka
i samma rigtning strykas från midten utåt
hvardera ändan med poleroe af en annan naturlig eller
konstgjord magnet, hvarvid de i hvardera ändan
få oliknämnig magnetism mot den pol hvarmed de
blifvit strukna. Genom sammanläggandet af derå
sådana magnetstäl eller bästskomagneter erhållas
s. k. magnetbatterier, som äro ofantligt kraftfulla,
men de aldra kraftigaste magnetismer erhållas dock
med tillhjelp af elektriciteten, på det sätt att en
i halfcirkel böjd stålstång omliodas med en med
silke öfverspunnen metalltråd, karkastråd, hvars
begge ändar sättas i förening med de oliknämniga
polerne af en s. k. galvanisk apparat, då
stålstången får oliknämniga magneter i begge ändarne och
det af den styrka, att den ej allenast förmår bära,
till och med flere tusen gånger sin egen tyngd,
utan ock under vissa omständigheter afger gnistor
likasom konduktören på en elektricitets-maschin,
hvarföre man ock kallat dessa medelst
elektriciteten frambragte magnetiska företeelser,
eleklromag-netism.
Magnetkis, ett mineral af slägtet jern,
bestående af föreningar emellan enkelt och
halfannangång svafveljern, i tvenne olika förhållanden, som
förekommer kristalliseradt eller derbt, af speisgul
eller kopparröd färg, ända till brun och stålgrå,
inetallglänsande, sprödt och hårdt, i Falu grufva
och på många andra ställen i riket.
Magni eller Magnusson. Med detta namn
finnas många i Svenska kyrkans historia utmärkta
eller bekanta namn, hvaraf följande äro de
märkligaste:
Magui, Dircerus, son af en förmögen
bandiande och rådman i Stockholm, Måns Birgerson, hvilken
lat sin son studera i Italien, der ban blef tbeol.
doktor och en tid subdiaconus hos påfven,
derefter kanik i Merseburg och Lybeck, samt, efter
hemkomsten till fäderneslandet, först i Strengnäs och
sedan i Åbo. År 1450 blef ban domprost i
Upsala och 1462 biskop i Westerås, hvilket embete
han dock icke länge innehade, emedan ban dog
redan 1464.
Magni, Johannes. Se: Johannes Magni.
Magni, Petrus, född i Tillberga i Westmanland,
af en adelig slägt, lians fader, höfvidsmannen
på Westerås slott, blef i dess höga ålder pà
Christian Tyranns befallning, den 7 Julii 1520, i
Stockholm korsfäst och kroppen lagd på fyra
stegel. Sonen Petrus vistades då i Rom, der han
var påfvens kansler och känd som en lärd och
språkkunnig man. Han hade först efter många
svårigheter och mycket betryck, hunnit denna
värdighet. Ar 1523 valde domkapitlet i Westerås
bonom till Peder Sunnanväders efterträdare, och
Gustaf I begärde påfvens bekräftelse på valet.
Detta bifölls, och den nya biskopen vigdes af
en kardinal och gjordes till doktor, för att
derigenom vinna så mycket större anseende.
Petrus Magni var en förståndig och slug man,
hvilken, ehuru i hjertat en god katbolik, likväl
icke satte sig emot Weslerås recess och
reformationens införande, utan tvertom förmanade till
stillhet och varsamhet, då några inom stiftet
började bekymras öfver den nya ordningen. Han dog
i bög ålder, söndagen före pingst år 1534. Tros
hafva skrifvit ett på Linköpings bibliothek
befintligt band, innehållande en öfversättning af den
Spanska sjölagen; en annan af Johannes de rupe
Ctsa läkarebok, samt ett af bonom författadt
arbete: Strids-lionst och Strids-Lag, tr. i saml. utgifne
af Svenska Fornskrift-sällsk., Del I, b. 3.
Magni, Jonas Wexionius, fick namn af sin
hembygd Wexjö, der ban var född 1583. Fadern
var kyrkoherde i Wirestail. Han studerade
utrikes, blef der magister, och efter hemkomsten år
1614, bist. et polit. professor i Upsala, samt tio
år senare theolog. professor. År 1640 utnämndes
ban till biskop i Skara, der ban förmådde
drottning Christina att låta inrätta ett fullständigt
gymnasium, hvartill ett stenhus byggdes 1642. Ilan
var en lärd man, som utgifvit flera skrifter och en
mängd disputationer. Deribland förtjenar nämnas:
Synopsis Historiæ universalis; Tuba Angelica;
Gustavi Ado/phi Eluyium, m. fl.
Magnos inagna decent, ett ordspråk, som
Erik XIV ofta använde, för att beteckna
nödvändigheten af en kongl. representation och för alt
rättfärdiga det öfverflöd han tillät sig, samt, bland
annat, majestätstiteln, hvilken ban införde i
hofcere-monielet.
Magnus, Gustaf I:s tredje son med Margaretha
Lejonhufvud, född d. 25 Juli 1542 och af fadern
utnämnd till hertig af Östergöthland. Var alltid
af ett svagt förstånd och vekt sinne, hvarföre den
undfallenhet ban visat Eriks utskickade, Göran
Persson, Hogenscbild Bjelke och Dionysius
Beur-reus, alt omsider underteckna dödsdomen öfver sin
broder Johan, våldsamt skakade bans
själsförmögenheter. Ilan gjorde sig ständiga förebråelser,
ansåg sig som en brodermördare och blef slutligen
alldeles vansinnig. Härunder bodde ban på
Kungs-bro gård i Östergöthland, vid Motalaelfs utlopp i
Roxen, der ban trodde sig se "bafsfrun ofta
uppstiga ur vågorna och vinka bonom. Under ett
sådant anfall kastade ban sig en gång i vattnet,
för att följa den tjusande förförerskan, men
uppdrogs derifrån oskadad. Efter 32 års svagsinthet
afled ban omsider d. 21 Jani 1595.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
