- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
736

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

736

Magle.

Magnet!

landstigning derstädes, vid öfverfarten från
Stralsund den 13 December 1715. I öster något
derifrån finnas lemningar efter en skans, hvilken varit
nppkastad i konung Gustaf II Adolfs tid, för att
hindra fiendens landstigning. Socknen innefattar
13*-mtl. och har 560 invånare på en areal af 2,037
tunnland. Adr. Trelleborg.

Magle, på gammal Svenska detsamma som stor.
Afayfe-stenen vid Ljungby, den stora stenen. Af
Isländska orden magn, tnegin, styrka, megn, stark,
mikill, stor. Deraf: micktagård, (skrifves äfven
inycklagård,) den slora staden, som Konstantinopel
kallades af väringarne.

Magiehem, annex till Hörröd, beläget i Gärds
bärad af Christianstads län, 3| mil S. från
Cbri-stianstad vid hafvet. Socknen innefattar 14£ mtl.
och har 660 invånare. Dess areal utgör 7,591
tunnl., af hvilka 490 äro sjöar och kärr. Adr.
Christianstad.

MagleliOg, i östra vången mellan Balkåkra (i
Ljunits bärad) och Gundralöl (i Herrestads härad) i
Malmöbus län, utmed ån vid Balkåkra by. I
denna bög säges ett troil hafva bott. Om detta troll
berättas, att när hustrun skulle föda barn, sände
hon sin man till Gundralöf, att hemta
jordegumman, och när denna kom in i högen och skulle ut
genom en dörr i köket, såg hon sin piga stå der
och mala malt. Hon sade då till henne: "står du
bär?" och i detsamma blef pigans mun uppvriden
åt andra sidan, så att hon blef
oigenkänne-lig, hvarefter jordegumman satte en nål i hennes
troja. Då gumman kom hem igen om morgonen
låg pigan och sof, och då hon på gummans tillrop
vaknade, beklagade bon sig, att hon var öm i
sina armar, liksom bon skulle stått och malit.
Jordegumman svarade då: "du måste väl, du stod i
Maglebög i natt och mol." Ocb fann då gumman
nålen qvar i bennes tröja.

Magne, (myth.) enligt Eddan Thors son med
jättin-nan Jernsaxa, var tre vintrar gammal, då ban
kom sin fader till hjelp, hvilken var fängslad af
den i envige dräpte jätten Hrungners fot, som i
fallet kommit öfver Tbors hals, och af ingen
annan än Magne kunde aflyftas. Till belöning
erhöll Magne af sin fader, trots Odens nekande, den
dräpte Hrungners ypperliga häst, Gullfaxe, hvilken
egentligen föranledt striden. Efter Ragnarök skall
Magne, med sin broder Mode, komma till
Idavallen, och återföra sin faders förlorade
stridshammare Mjolner.

Magneikog, kapellförsamling, annex till
Brunskog, beläget i Jösse härad af Wermlands län,
7^ N. V. från Carlstad. Kapellkyrkan
uppbyggdes 1705, emedan folket uppe i denna skogsbygd
hade en 3 mil lång, besvärlig väg till
moderkyrkan. Socknen består af 6} mtl. med 1,6SS
invånare. Dess areal utgör 24,462 tunnl., af
hvilka 2,830 äro sjöar och kärr. Adr. Carlstad och
Arvika.

Magnet, magnetsten, naturlig magnet eller
seget-sten, kallas ett slags jernmalm, som innehåller
jernoxidul-oxid och bar egenskapen att draga till

sig, samt med olika kraft qvarhålla, jern, äfvensom
att fritt, upphängd, alltid vända en viss punkt emot
norr. Dessa egenskaper härröra af en egen
naturkraft, kallad magnetism, hvilken uppenbarar sig
hos alla kroppar under vissa omständigheter, men
hos magnetstenen oafbrutet, yttrande sig genom
förmågan hos de kroppar, som befinna sig under
inflytande deraf, eller äro hvad man kallar
magnetiska, att ömsesidigt attrahera (draga till sig)
eller reppellera (stola ifrån sig) hvarandra. Detta
olika förhållande emellan de magnetiska kropparne
beror åter derpå, att den magnetiska kraften
uppenbarar sig i tvenne former kallade den ena
norr-(+ Mn) den andra syd- (— Mn) magnetism
(emedan bela jordklotet är en sådan magnetisk kropp,
en ofantlig magnet, på hvilken det ena slaget
magnetism yttrar sig starkast i närheten af nord-,
det andra i närbeten af syd-polen), samt att dessa
tvenne olika former af magnetismen alllid
uppenbara sig i tvenne motsatta punkter af den
magnetiska kroppen, kallade poler, äfvensom att
oliknämniga poler, d. v. s. då den ena innehåller + Mn
den andra — Mn, attrahera, då liknämniga
deremot repellera hvarandra. Om derföre en naturlig
magnet eller en jern-, eller ännu bättre slàl-pjes,
som genom strykning med en magnet,
magnetisering, blifvit magnetisk, d. v. s. en s. k.
konstgjord magnet, magnetstål eller magnetnål,
upphänges fritt, så måste den alltid vända den ena
polen, eller ändan, åt norr, den andra åt söder,
emedan dessa poler, hvilka alltid äro belägna på
längsta möjliga afstånd från hvarandra, således vid
ändan af kroppens längdaxel, attraheras af jordens
oliknämniga magnetismer, och på denna
omständighet grundar sig kompassen. Orsaken till
jordens magnetism är åter den, alt alla kroppar,
genom hvilka en elektrisk ström passerar, blifva
magnetiska, i mot den elektriska strömmen
vinkelrät rigtning, så alt de båda magnetiska polerne
infalla på lika och längsta afstånd ifrån, samt på
ömse sidor om denna. Genom solens inverkan på
jorden uppkommer en elektrisk ström rundt
omkring henne emellan vändkretsarne, och i följd
deraf måste ock magnetismen samla sig vid jordens
rörelsepoler; men genom jordens lutning i sin
bana förändras den elektriska strömmens rigtning,
och i följd deraf äfven de magnetiska polernes
läge, så att detta icke alltid sammanfaller med
rö-relsepolernes, och detta är orsaken till att
magnetnålen, eller kompassen, icke visar rätt i norr
och söder, utan på olika tider af dygnet, året
eller ännu längre perioder, mer eller mindre
betydligt afviker derifrån, hvilket får namn af
missvisning. Naturliga magneter förekomma vanligen
i körtelverk, hos oss isynnerhet vid sjön Sommen
i Ostergöthland, uti Högberget i Österdalarne,
äfvensom i flere af våra jerngrufvor, såsom
Dannemora, Spetalsgrufvan i Norberg, Nordmarks
grufvor i Wermland, m. fl. Till sitt yttre äro de
ganska olika, vanligen svart- eller jerngrå, men
äfven blåaktiga, bruna eller alldeles svarta, det
senare dock sällan. Den magnetiska kraften bos
olika magneter är äfven betydligt olika, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free