Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
742
Makrillfisket.
Malexauiler.
Maj fångas den först vid Lindesnäs, derefter följer
den den Norska och sedan den Svenska kusten, så
att den i Juni anländer till Fjällbacka samt går
mot söder, dock fångas den aldrig i någon mängd
längre åt söder i Kattegatt än vid Käringön. Vid
Kullen fångas den äfven, men i vida mindre
stimmar. i Östersjön går den högst sällan in. Fisken
är utmärkt vacker och köttet särdeles smakligt.
Makrillfisket utgör en betydlig binäring för
inbyggarne i Bohusläns skärgärd, så väl den
jord-brukande strandbon, som den egentliga fiskaren.
Detta fiske idkas på tre olika sätt, nemligen med
s. k. d&rj, vad och drifgarn. Det sistnämnda
drifves dock endast af de nordligast boende fiskare,
men torde med tiden komma att betydligt
utbildas, sedan regeringen utfäst belöningar för
makrillens tagande i gam, då ban tidigt om våren
intränger i Kattegatt. Med vad fångas denna
fisksort särdeles om hösten inne i fjordarne, då ban
är utomordentligt fet och läcker. Fångsten
insaltas och hålles i högt värde; men försäljes
sällan utom Bohuslän. Äfven under sjelfva lektiden
tages makrill i norra skärgården, med enkom
dertill inrättade vader, af omkring 100 famnars längd
och temlig grofbet. Men det förnämsta sättet för
makrillfångsten är dörjfisket. Detta bedrifves
så-lunda, att, då makrillen ifrån början af Juni
månad till efter midsommar, ingår i stora stimmar
ifrån Nordsjön i Kattegatt, för alt leka på dess
stränder, utrustas alla i skargården befintliga
sjöbåtar med 6—8 mans besättning, proviant för ett
par dagar och nödiga dürjar. Dörjen består af
en lång på en leka uppvindad ref, försedd med
tvenne, på serskildta snören fästade krokar,
hvilka vanligtvis agnas med bitar af makrillens eget
kött. Dörjarne dragas efter båten under full
segling. Ju friskare vinden är, ju bättre
förhoppningar kan man göra sig om en lycklig fångst;
ty fisket kan idkas endast under fortfarande
kryssning, hvilket gör detsamma till ett af de
angenämaste af dylika sysselsättningar, men det är
tillika ett af de mest osäkra. Träffas större
stimmar, och omständigheterna för öfrigt äro
gynnande, kan en båt med 8 mans besättning fånga ett
till ett par hundra tjog makrill orn dagen,
hvilket, ehuru denna fisksort då vanligtvis är mager,
lemnar en ganska ausenlig behållning, dä den
af-yttras färsk. Men dess emellan kan det inträffa, att
man får nöja sig med fångsten af blott ett par
tjog på bela båtlaget. Då fisket är rigtigt
gynsamt, hinner man icke mera än draga upp och
kasta ut dörjen, hvars agnade krokar ofta på
halfva vägen mötas af makrillerna, hvilka göra höga
språng öfver vattenytan, för att åtkomma agnet.
Denna utomordentliga glupskhet hos detta
fisk-slag, bar gifvit anledning till en bop gängse
berättelser om badande, hvilka blifvit lefvande
uppätna af makriller; men dessa sägner anspela
troligen på den i södra Europas haf vanliga
makrill-störjen, hvilken uppnår flere alnars längd, och
icke sällan anfaller menniskor, särdeles då ban
framstryker i stimmar.
Mal (Sileum Glanus), cn mjukfenig benfisk af 5 — 6
fots längd, till och med deröfver, med stort bredt
gap; 6 skäggträdar; kroppen slät ofvan, samt
fenorna svartblå; sidorna ljusare, gulaktigt
marmo-rerade; är den största af våra sötvattenfiskar och
hos oss sällsynt, men förekommer dock i flere
sjöar, isynnerhet i de östra, södra och mellersta
landskaperna i riket, såsom Skåne, Småland och
Östergötbland, samt högst sällan i de norra
sjöarne, t. ex. Bolmen. Köttet är välsmakande och
särdeles fett.
Mal är i de norra orterne stundom benämningen
på mården.
Malacolitli, ett mineral af slägtet silikater,
hvilket förekommer i spatiga massor af ljus olivgrön
färg, och för blåsröret lätt smälter till ett mörkt
oklart glas, beslående af kiselsyrad kalk, lalkjord
med kiselsyrad jernoxidul. Finnes vid Tabergs
grufvor i Wermland uti fyrsidiga långa prismer,
samt vid Långbansbytle grufva derstädes, af
gul-grönaktig eller vaxgul färg utan någon bält af
kiselsyrad jernoxidul, samt slutligen äfven uti
Tilas ort i Falu grufva.
Malaspina» påflig legat, åtföljde konung
Sigismund vid dess ankomst från Polen till Stockholm.
Här väckte ban mycken förtrytelse, genom sitt
okloka och våldsamma lynne och sina alltför
uppenbara bemödanden för katbolska läran. Man
gjorde honom således dels med, dels utan skäl,
mångfaldiga beskyllningar, bland andra, att ban
från sitt fönster skulle kastat stenar, till och med
skjutit, på korgossarne, öfver hvilka tillmälen han
bittert beklagade sig. Konungens afsigt bade varit
att låta kröna sig af den påflige nuntien; men
detta väckte allmänt motstånd både bland folket
och presterskapet, så att Sigismund måste
gifva efter och Malaspina förbjöds att ens visa sig
vid ceremonien.
Malatitze. Under marschen till Ukrän bade Carl
XII med bufvudkorpsen lagrat sig vid denua lilla
stad midt emot Dobra, der tsar Peter stod i ett
förskansadt läger. Som fältet här var för trångt
att rymma alla trupperna, skickades general-major
Roos med fem regementer till Meskowilz, ett
stycke derifrån. Då tsaren märkte, att denna styrka
var afskiljd från bufvudkorpsen, lät ban angripa
den. Jönköpings regemente, som boll på att slå
upp sina tält och baracker, angrepos med sådan
häftighet af två Ryska kavalleri-regementer, alt
inånga stupade innan de hunno försvara sig. Dess
öfverste, Göran von Buchvvaldt, samlade likväl i
största bast något folk, flera trupper skyndade dit
och äfven konungen, men nu var redan fienden
tillbakadrifven, ehuru striden kostat Svenskarne 250
döda och mer än 700 sårade. Pä fältet lågo 900
Ryssar och en mängd af dem omkom dessutom i
ett träsk, som de måste passera.
Malexamier, en socken, belägen i Ydre bärad
och kontrakt af Öslergöthlands län och Linköpings
stift, 7 mil S.V. från Linköping, i en mycket
kuperad trakt vid norra sidan af sjön Sommen.
Kyrkan, med undanlag af sakristian, är byggd af träd.
Hennes ålder kan icke bestämmas; men efter all
au-ledning fanns bon redan en längre tid före refor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
