Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria Gille.
Maria kyrka.
765
som eljest kallades "dyre vårfrudag" eller "Marias
himmelsfärdsdag." Men Carl IX uteslöt den år 1602,
så att den åtminstone icke firades vid hofvet, och
ibland de helgdagar, som ban 1608 ville afskaffa,
nämnde ban isynneibet Maria besökelscdag.
Presterskapet ville likväl bibehålla den, och anförde,
att den firades utan all vidskepelse, att
menigbeten var okunnig om dess första upprinnelse, samt
att dess vackra evangelium icke kunde aflägga*.
Den blef således satt bland de stora dagarne uti
vår nuvarande kyrkolag. Dess inskränkning 1741
varade icke längre än till 1743, då den återvann
sin förra helgd; men enligt kongl. förordningen d. 4
Nov. 1772, firas den ej mera såsom helgdag.
Maria Gille, *:t, har fordom funnits i
Sölfvits-borg; man bar nu mera ingen annan vetskap
derom, än att det fört i sitt sigill den beliga
jungfrun med barnet på armen. Hon står framför ett
altare och har en krona på hufvudet, på ena
sidan synes månen och på den andra en stjerna.
Omskriften är: S. Convivii Sande Marié De
Sit-visbec.
Maria liimuielsfnrtlsilae;, Jungfru, eller
Dyre Vårfrudag, firades under katholska tiden d.
lä Aug., hvilken dag i vår almanacka ännu
benämnes Vårfrudag. Till skillnad från Maria
besö-kelsedag, som firades kort förut, kallades den
äfven Mariomasso sidari a Surnar, d. v. s. den
senare Mariemessan under sommaren. Pä denna dag
lästes om huru jnngfru Maria afled, med hvad
åt-häfvor och på hvad tid bon for till himlen.
Äfven efter reformationen hölls gudstjenst pä denna
dag, och valde man till text Lucas 5 kap.
Maria kapell, kallades ett af kapellen i
Upsala domkyrka, hvilket namn det erhöll år
1310, då jungfru Maria altare der invigdes. Ät
dem, som besökte detta kapell, på Maria fem årliga
högtider, gaf erkebiskop Nils 40 dagars
syndaförlåtelse.
Maria kyrka i Sigtuna, är belägen straxt
nordost om stadens torg, i en dalsänkning och
omgifven af en stor planterad kyrkogård, hvilken
äfven är församlingens begrafningsplats. Den är till
större delen omgifven af en 1788 påbörjad, ännu
ej fullbordad, mur af gråsten. Inom denna mur
står S:t Olofs tempelruin, omsluten af och beväxt
■ned lummiga träd. Straxt utanför södra
kyrko-gårdsstaketet märkas ruinerna efter
Dominikaner-klostret, ifrån hvilket täckta gängar eller hvalf
ledde intill kyrkan. Maria kyrka är byggd under
trettonde århundradet och lärer blifvit invigd till
Dominikaner-klosterkyrka år 1240, på Maria
himmelsfärdsdag, enligt ett af påfvens sändebud,
Wilhelm af Sabina, utfärdadt bref, dateradt Skeninge,
hvaruti ban inbjuder alla att bivista denna
invigningsakt. Den bade då trenne altaren, af hvilka
det förnämsta var helgadt åt jungfru Maria, och
prydt med hennes bild; det andra var helgadt S:t
Niklas, och det tredje kallades "det Heliga
Korsets Altare", samt ansågs innefatta en bit af
Frälsarens kors. Hela templet var dock, enligt en
gammal bulla, helgadt åt jungfrn Maria, hvarföre
äfven munkarne bär stundom kallade sig Mariæ-
bröder. Fordom hade denna kyrka, byggd af
orappad tegelslen, på cn grundmur af buggen gråsten,
ett smalt, åttkantigt, fyratiosex alnar bögt torn,
hvilket 1796 nedtogs, emedan det ansågs skada
taket och kyrkan genom sin tryckande tyngd.
Ungefär 1 aln från marken, till höger i portalen till
stora kyrkdörren, sitter inmurad en sten af 20
tums längd, 17 tums bredd och försedd med 8
rundsvarfvade bål, hvardera af 4 y tums diameier
och djup. Den är af lös sandsten och kallas
Bröd-stenen, samt har gifvit ämne till flerahanda
traditioner. Några anse den hafva varit begagnad till
mätt att deruti under en hungersnöd grädda bröd;
andra, att den af presterne varit helgad och att
det i densamma gräddade bröd under en pestsmilta
utdelats såsom skyddsmedel deremot. Ännu andra
kalla den Grytstenen och anse den vara tagen ifrån
Grytberget nära Ekolsund i Upland, der flera
sådana jälle- eller stengrytor linnas, hvilken åsigt
likväl förlorar i sannolikhet vid första ögonkast
på stenen och dess med en särdeles jemnhet och
noggrannhet ursvarfvade hål. Traditionen tillägger
ock, att ännu en sådan sten funnits här; men
blifvit på drottning Christinas befallning bortförd till
Rom. — F.fler Örebro möte 1529 blef Maria
kyrka gemensamt tempel för så väl Sigtuna siad, som
de båda landsförsamlingarne, S:t Pebrs och S:t Olofs
socknar, af hvilka Sigtuna pastorat består. De rika
gåfvor, klostret och dess kyrka emottagit,
beröf-vades dem väl till största delen vid reformationen;
men äfven efter denna tid skattade de
kringboende herrgårdsägarnes och andra
församlingsmedlemmars fromma nit till kyrkan, isynnerhet med
dyrbara kyrkoskrudar och altarprydnader, hvilket
inhemtas af gamla inventarii-förteckningar. Nu (1848)
är dock kyrkans ekonomiska ställning ganska klen,
sedan de flere större reparationer, som under
senare tider — 1837 och 1841 — erfordrats å
templet, medtagit alla tillgångar och drygt
betungat den lilla församlingen, hvilken svårligen i
längden lärer förmå att underhälla delta, för dess
behof mer än tillräckligt stora och kostsamma
tempel, det enda bättre bibehållna minne från
Sigtunas välmagtsdagar.
Maria kyrka, Nit, i Wisby, grundlades 1190
af Lybeckare, en omständighet, hvilken kanske
räddat henne från de öfrige kyrkornas öde.
Byggandet fortsattes till 1225, då bon invigdes. Hon är
96 alnar läng och den bredaste af alla kyrkor,
som funnits i Wisby. Den hastigaste blick på
denna kyrkas yttre visar, att man ej blott bygdt
länge på den, ulan ock på olika tider. Så ser
man här Byzantism, Gothik och Renaissancens stil
i sällsam förening. Vestra tornet är bygdt efter
branden 1744. Betraktar man östra trädtornens
Mobriskt-ßyzantiska zirater, planterade på de
Gö-tbiska stenresningar, tror man sig se en moskées
minareter hafva förirrat sig på en kristen kyrka
Det södra kapellet, med sin rena Gölbiska stil,
är anmärkningsvärdt för rummets genljud.
Märkliga äro äfven de tvenne diaboliska stenfigurerna,
som finnas infattade, en i hvardera hörnet af
detta kapell, under takåsen. Närmare åt öster, pä
Det. II. 97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
