Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
766 Marin, Jungfru»
Mar|eberg»
samma sida, finnes äfven ett kapell, tillbygdt till
kyrkan, och midt emot detta, på motsatta sidan, en
sakristia, der bland annat förvaras porträtter af 8
superintendenter och biskopar. Strelow uppgifver,
att Maria-kyrkan ägde år 1427, bland mångfaldiga
andra dyrbarheter, äfven "en Maria bild af klart
guld, så stor som ett 5 års barn, prydd med
dyrbara smycken och spännen, hängande på snören
framför densamma 27 silfversmiden, 3 stora
klockor, 12 mindre, 3 skepp, 5 fiskar och Vår frus
bild af silfver."
Maria, Jungrru, eller Vårfru kyrkan i
Upsala, skall hafva varit belägen på norra sidan af
ån, vid det s. k. Islandet. Tiden för dess
grundläggande är obekant; men den skall blifvit
invigd redan före 1231 och den tiden varit ansedd
som stadskyrka. Den förstördes genom vådeld år
1542, hvarefter murarne nedbrötos och stenarne
användes till den 1548 började slottsbyggnaden.
Maria källa i Torpa socken, | mil S. om Borås
belägen ytterst i socknen, på hemmanet Bråts ägor,
är anmärkningsvärd, emedan en del af allmogen
anno tillskrifver dess vatten en undergörande kraft,
hvilken äfven i de gamla kämpavisorna tillägges
denna källa. Några anstalter omkring källan, så
väl som sjelfva namnet utvisa, att der varit en
offerkälla, vid hvilken många vidskepelser fordom
blifvit öfvade. Allmogen brukar ännu, isynnerhet
midsommarstiden, två sina barn och äfven sig
sjelfva uliJtällans vatten, för att derigenom
befrias från hvarjehanda åkommor. (Om Maria
källor i Kinnarumma socken se Kinnarumma.
Maria Magdalena församling och kyrka i
Stockholm. Redan i medlet af I 5:de århundradet bade
södra malmen utanför Stockholm börjat bebyggas, så
att Sten Sture år 1489 fann skal att der uppföra
en kyrka, hvilken likväl af Gustaf I nedrefs, för
att icke tjena en fiende till skydd och anfallspunkt
mot staden. Johan III företog år 1576 dess
åter-uppbyggande, men dermed gick så långsamt, att
arbetet icke betydligt framskridit ännu 16 år
derefter vid konungens död, utan nu alldeles
afstannade. Gustaf Adolf befallde år 1626 dess
fortsättning, hvarmed nu så vida påskyndades, att
kyrkan kunde öppnas till gudstjenst år 1634,
ehuru många tillbyggnader dervid sedan befunnos
nödvändiga. Den 19 Juli 1759 afbrann denna
kyrka vid den stora eldsvåda, som då förtärde
300 egendomar i församlingen, men
återuppbyggandet företogs genast och den 22 Maj I 763 kunde
kyrkan ånyo invigas. Hon Gck likväl icke igen
sitt torn förr än 1824, då det uppfördes efter
Sundvalls ritning, men emot hvilket arbete
konstkännare haft mycket att anmärka. (Om altartaflan,
Se: Masreliez). Kyrkan undergår nu, år 1848, en
större reparation, både ut- och invändigt.
Kyrkogården är planterad med flera vackra allcer, så att
den af traktens invånare begagnas till
promenadplats. På kyrkogården äro begrafne E. J.
Stagnelius, K. A. Nikander, J. G. Liljegren, P. O. v.
Asp, G. Broling, D. Asplund, N. L. Sjöberg, P.
Fri-gel och J. Runius. Församlingens folkmängd är
omkring 11,000 personer. Undervisningen i församlin-
gens Högre lärdoms-skola bestrides af rektor,
konrektor, trenne kolleger och en kantor, till hvilkas
aflöning årligen bestås 65 tunnor spannmål och 1,625
R:dr. Antalet af lärjungar uppgår till omkring 80 —
100. Församlingen kallar sjelf profpredikanter,
och anmäler hos konungen, till fulimagts
erhållande, den som fått de flesta rösterna.
Kommini-strarne kallas äfven af församlingen utan förslag.
Maria Magdalena dag firades, den 22 Juli,
under kalholska tiden, såsom stor helg, och
förblef äfven helgdag en tid efter reformationen.
På denna dag predikades Lucas 7 kap. från 36
versen etc. Till epistel begagnades 1 Timoth. ifrån
orden: "Det är ett fastord" o. s. v. intill slutet.
Marianelund, frälsesäteri. Se: Hessleby socken.
Marianua en lärd Tysk, hvilken, jemte sin broder
Hinricus, genom Luthers och Melanchtons biträde,
inkallades till Sverige af konung Gustaf I, och
blefvo begge anställde såsom lärare i Strengnäs.
Maria Stuart. Denna sköna och olyckliga
drottning bar äfven blifvit bekant i Svenska historien
genom Erik XIV.s frieri till henne. Detta lärer
ursprungligen haft en politisk grund, och idéen
dertill var honom ingifven af Franska hofvet, som
derigenom sökte väcka en ny fiende emot Elisabeth.
Han ä sin sida friade samtidigt till den
sistnämnda och torde äfven hafva hoppats, att, genom de
båda drottningarnas rivalitet, göra åtminstone en
af dem sig bevågen. Derunder afsände han likväl
friareanbud till prinsessan Renala af Lothringen,
men upphörde med alla tre förslagen, för att
vända sig till Catharina af Hessen. Slutligen
stannade ban, såsom bekant är, vid Catbarina
Månsdotter.
Marieberg eller Marburg är ett säteri, med
ett större underliggande frälsegods, i Ytterby och
Romelanda socknar vid Kongelf. Det tillkom i
slutet af 1600-talet, genom vederlag af
kronohemman i Knäreds socken af Halland. Anläggaren
var den berömde landshöfdingen i Halland general
Sven Rank, hvilken, född soldatson i Dalarne,
ifrån "simpel knekt tjent sig upp till de högsta
värdigheter. Efter honom kallas godset ännu i
dag Rankegodset, och bönderna Rankare.
Egendomen, som har ett utmärkt naturskönt läge vid
Götha-elf, är väl bebyggd och prydd med vackra
trädgårds- och andra anläggningar, har bördig
och väl brakad jord, samt stort höbol. Marburg
inköptes från Rankiska arfvingarne af
general-majoren Axel Roos, konung Carls räddare vid
Bender, och hvilken, genom ett af sina
kärleksäfventyr, gifvit anledning till Tegnérs dikt Axel. I
slutet af förra århundradet och början af detta,
ägdes det af en major Rosenscbütz, hvilken sökte
göra sig odödlig, genom de mest excentriska
dårskaper. Bland annat böll ban bär ordentligt harem
på Turkiskt sätt; befästade egendomen, med ett
kastell och nödiga utanverk, bestyckade med en
mängd malmkanoner. Godsets bönder öfvades pä
militäriskt sätt i vapen. Rosenschiitz sjelf hälsades
med namnet borgberre, klädde sin betjening i kongl.
livré, åkte efter 8 bästar, lyst af facklor och
uppassades af negrer i österländsk drägt. Följden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
