Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mewe.
Meytens.
803
följde densamma ander de andra årens fälttåg,
och föll 1709 vid DnieperQoden i Rysk
fångenskap, hvarifrån ban aldrig återkom.
Mewe, träffningen vid. Oen stod d. 21 Sept.
1626. Mewe ären liten stad vid Weichseln,
hvarpå skeppsfarten derifrån beherskas. Oen innehade
en garnison af 140 Svenskar, hvilka, jemte 60
borgare, utgjorde dess enda försvar. Sigismuod
belägrade den, och Gustaf Adolf anryckte till dess
undsättning. Polackarne bade en fördelaktig
ställning, men Svenskarne kringgingo den, klättrade
uppför en höjd och togo fienden i sidan. Omsider
måste de, oaktadt tappert motstånd, gifva vika,
drogo sig tillbaka med förlust af 4,000 man och
sitt läger, och lemnade segern åt Svenskarne,
hvilka dervid förlorat endast 500 man. Gustaf
Adolf hade varit illamående och ernade ej taga
del i striden; men bans mod hänförde honom, ban
kastade sig, efter sin vana, midt i bvimlet och
var nära att blifva fången. Då en Svensk ryttare
såg bonom omgifven af fienden, ropade ban, för
att ej väcka dennes uppmärksamhet: "Låt oss
rädda min broder!" hvilket också hade till följd
konungens befrielse. En stund derefter blef samme
ryttare fången, då Gustaf Adolf skyndade till hans
bjelp, dref undan Polackarne, och sade, dä hans
räddare blifvit frigjord: "Se så, broder kamrat, nu
äro vi qvitt!" Då öfver-bofpredikanten, sedan
biskop Johannes Bothvidi, efter segern lyckönskade
Gustaf Adolf dertill, svarade denne: "Jag tviflade
intet ögonblick derpå, dä jag såg Moses bedja för
oss på berget."
MeyeiiilorfT von Yxkull, Jakob, Otto
Jo||lin och Wolter Iteiuliolit, af en så gammal
adlig llolsteinsk ätt, att en af dess förfäder,
riddaren Ludolf von M., redan år 874 skall hafva
stupat i ett slag mot Norrmännen. Är 1198 kom
slägten med biskop Albert till Lifland, der tvenne
ätter härstamma frän densamma, nemligen Yxkull
Gyllenband och Meyendorff von Yxkull. Påfven
Clemens II förmenas till och med hafva varit af
denna ätt. De ofvannämnde tre bröderne
introducerades 1680 på Svenska riddarhuset. Den äldste,
Jakob, var då general-löjtnant, den andre i
ordningen öfverste och den tredje ryttmästare.
Meyer, Valentin von, blef 1625 soldat vid ett
Svenskt regemente, men tjente opp sig sä att ban
1645, då han adlades, var öfversto för ett Tyskt
regemente. År 1658 blef ban general-major och
kommendant i Riga, hvarifrån ban flyttades i
samma beställning till Mietau. Detta uppgaf han d. 9
Jan. 1660 åt Polackarne, hvarvid ban påstods icke
hafva uppfyllt sin pligt såsom ban bordt. Dog år
1675.
Meyer, Kerliard, föddes i Stockholm d. I Aug.
1704. Hans far och farfar hade varit kongl.
styck-gjntare och äfven Gerhard erhöll löfte på faderns
syssla, hvilken han, genom dennes död, kom alt
tillträda vid endast 23 års ålder, men hvarvid han
ådagalade en insigt, en förmåga och en
karakters-fasthet, som förvånade de utländske uppstudsige
arbetarne vid verket och förmådde dem att utan
knot lyda ynglingen. Han förestod denna befatt-
ning i 45 àr och förbättrade derunder så det
Svenska styckgjuteriet, att han erhöll flera ntländska
beställningar, särdeles pä gjutningar i bly, till
hvilkas utförande han uppfunnit en ny method.
Bland hans förnämsta arbeten är Gustaf Wasas och
Gustaf Adolfs bildstoder i Stockholm, hvilken
sistnämnda ban gjöt vid 75 års ålder. Sin största
förtjenst om den Svenska konsten har han likväl
genom sin donation till målare-akademien af sitt
hus vid Röda Bodarna, det fordna Bjelkeska.
Gåf-vobrefvet härpå är dateradt d. 18 Dec. 1775, och
hans frikostighet så mycket mera förtjenstfull, som
Meyer icke kunde kallas rik. Akademien lät, till
betygande af sin tacksamhet, slå öfver honom en
medalj, och, vid bans begrafning i Clara kyrka,
uppförde en dekoration, den präktigaste och
smakfullaste man i Sverige sett öfver någon enskild
man. Hon valde bonom naturligtvis till sin
hedersledamot, liksom vetenskaps-akademien förut valt
honom till arbetande ledamot. Regeringen
utmärkte bonom äfven, gaf honom adelsdiplom,
Wasaorden och öfver-direktörs titel. Han dog d. 11
Nov. 1784.
Meynter, Fredrik August, född i Tyskland d.
22 Nov. 1706 och död som stads- och
artilleri-fältskär i Götheborg d. 30 Aug. 1768, är
märklig derföre, att han var den, som, jemte arkiater
Engelhardt, först i nämnde stad införde
koppympningen.
Meytens, Peter, en utmärkt porträttmålare, född
i Haag 1654 eller 1656, inkallades till Stockholm
och dog der 1732. Tillhörde den goda
Nederländska skolan, och har målat en mängd ganska
vackra porträtter och historiska taflor; men bar först
på de senare åren blifvit väckt ur den oförtjenta
glömska, hvari hans namn länge låg försänkt.
Lärer på ålderdomen hafva förfallit i en slags
sin-nesslöbet, så att Tessin säger om honom, att ban
är "nu mera endast en gammal färgskämmare."
Ett porträtt af bonom sjelf, hvilket ban målat vid
denna tid, tyckes äfven vittna bärom. Hans son,
Meytens, Martin von, född i Stockholm d. 2*
Juni 1695. Tillhör egentligen Sverige nästan
endast genom sin härkomst, ty ban lemnade det vid
18 års ålder, och besökte det, 35 år gammal,
endast på 16 månader. Den öfriga tiden tillbragte
ban utomlands, först i Frankrike, der han
förnämligast lade sig på emaljmålning, hvari ban
blef den ypperste på sin tid, så att han måste
måla myckel ät regenten af Frankrike, till och
med i bans egei kabinett. Sedermera utbytte ban
detta slag emot historiemålningen, begaf sig till
Rom, besökte de flesta Italienska bof och
slutligen Wien, der ban qvarstannade till sin död den
23 Murs 1770. Under sitt besök i Sverige 1730
målade ban konung Fredrik och hans gemål, samt
belönades af båda med en guldkedja, hvari
hängde de kongl. personernas porträtter och med
hvilka de sjelfva prydde bonom. Hans stil var
grandios, men angenäm, bans teckning säker och bans
kolorit naturlig och liflig. Derjemte bade ban en
ganska rask pensel och har efterlemnat en
ofantlig mängd taflor. Stundom målade ban dock en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
