Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Messenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
826
Morotlltiga.
IMorapi
1 de södra och mellersta landskaperim, särdeles
pä slättbygder, såsom Skåne, Blekinge, Gottland,
Öland, Öster- och Westergöthland samt i Upland,
isynnerhet yrfinigt nära Upsala. Rötterne af den
vilda växten äro små, hvita, hårda, utan angenäm
smak och således af ingen bushållsnytta. Genom
fortsatt odling hafva de dock efter hand erhållit
de egenskaper, som göra dem till en vigtig
artikel ej allenast i köksträdgårdar, utan äfven såsom
foderväxt. De odlas derföre allmänt, och i
trädgårdar trenne serskildta afarter, neml. tidiga korta
bänkmorötter, röda komiska- samt länga rödgula
morötter. De innehålla en ej obetydlig mängd
socker, isynnerhet då de växa i djup och
medelmåttigt fet jord, samt kunna derföre användas till
beredning af ett slags sirap för husbehof. Använda
såsom foder åt mjölkkor öka de i betydlig grad
mjölken, som derjemte blir utmärkt god, och de
öfverstiga i värde alla öfriga rotvaxter, utom
potatis.
Morotfluga (Scatopbaga Rosæ), en till ordningen
tvåvingar börande liten insekt; till färgen
bronssvart, med ockragult hufvud; bruna ögon, långa
hvita antenner; klara hvitaktiga vingar, med
gulbleka ådror samt vågstänger och fötter af
sistnämnde färg. Den lefver öfverallt i riket bland
gräset, och lägger sina ägg på morötter, rofvor
och rapsat, just vid rothalsen, hvarifrån larven,
som får namn af morotmask, äter sig gångar uti
rötterna, hvilka blifva osmakliga af det
qvarlemnade maskmjölet, samt snart ruttna. När larverne
äro fullväxta äta de sig ut och krypa ned i
jorden att förpuppas.
Morrik, en bondby på Tjörn i Bohuslän, är
ryktbar i folksagan för det nederlag, Tjörn-bönderne
der en gång i en aflägsen forntid, tillfogade en hop
landstigne Skottska vikingar. Nederlaget
uppgifves varit så allmänt, att ingen af fienderna
undkom, och skall gården deraf fått sitt namn
’’Mordrik." En hop uppresta bautastenar tyckes styrka
sägnens sanning. (Se vidare: Hogà).
Tiors iiiUasa, kallades ett af tornen på Bohus
fordna fästning.
Mortog, höfrö, fröfylla, svingräs (Polygonum
vi-viparum), en mångårig växt, hvaraf en afart
förekommer på hårdare ängar och betesmarker uti
skogsbygderna, isynnerhet de norra, från Lappska
fjällen ända till Öster- och Westergöthland samt
angränsande delar af Småland, men synes undvika
de sydligare kusterna; den andra deremot endast i
fjälltrakterna. Roten är tjenlig som
nödbrödsämne, och användes af Samojederne uteslutande i
stället för bröd.
Mortorp, en socken, med kapell, belägen i Södra
Möre bärad och kontrakt af Kalmar län och stift,
2 ‡ mil V.S.V. från Kalmar. Mortorps kyrka
förmodas blifvit nppbyggd på 1400-talet, och chorel;
vidbygdt för omkring 200 år sedan.
Kapell-kyrkan är af okänd ålder, och byggd af träd. I
Mortorps socken döpte S:t Sigfrid många
hedningar vid en källa på Högebo ägor, som sedan
kallades Heliga kors källa, under ett antingen uti eller
vid densamma upprest kors, hvarefter källan fått
sitt namn. En annnn af munkarnes traditioner
anför, att en blind hedning druckit häraf och i
ögonblicket återfått synen, då han i vattnets yta blef
varse återspeglandet af ett guldkors, som vid
no-gare efterseende befanns hänga i ett träd öfver
källan. Det nedtogs, och mannen som nu lät
döpa sig, skänkte korset till Mortorps kyrka, der det
länge förvarades; men borttogs slutligen af fiender.
Socknen hör till 3 kl. konsist. Den innefattar 39 y
mtl. och har 2,?2S invånare. Dess areal utgör
42,53? tunnl., af hvilka 650 äro sjöar och kärr.
Adr. Kalmar.
Mortzere, Myiere, Mttsare, äro allt olika
namn, hvilka fordomdags, t. ex. i Gustaf II Adolfs
krig, betecknade detsamma som numera ordet
mör-sare. Detta vapen begagnades likväl fordom
mindre än nu, emedan de flesta då brukliga kanoner
voro så inrättade, att de kunde begagnas lill
samma ändamål som mörsare. Mörsarne voro af
olika vigt, af 1 .J ända till 5 skepp:d och brukades
att kasta så väl bomber, som fyrverk och äfven
stenar.
Morup, en socken i Faurås bärad af Hallands län,
Warbergs kontrakt af Götheborgs stift, 14 mil
S.S.O. från Warberg, vid hafvet. Socknen utgör
nu mera ett regalt pastorat af 1 k), och ägde
fordom annex af den till Danmark hörande ön
An-bolt, belägen i Kattegat, omkring 7 mil från
Mo-rupsstranden och 8 mil från Jutland. Morup har i
allmänhet ett jemnt läge och genomskäres icke af
större vattendrag. I södra delen af socknen
ligger Ramsjön, från hvilken en mindre å
genomlöper socknen och faller ut i hafvet. Morups
kyrka, som varit ett märke för sjöfarande, erhöll
derföre frikostiga gåfvor af dem, och var försedd
med ett rödmåladt trädtorn, hvarföre kyrkan
kallades af dem "Den röde kirke." Morup har i
äldre tider hetat Mothorp. Här mötte hertigarne
Erik och Waldemar hertig Christoffer af
Söder-Halland söndagen efter Kristi himmelfärdsdag 1307,
och ingingo ett förbund mot den senares broder
konung Erik Menved. Erik och WTaldemar skulle
med 400 jernklädde ryttare biträda Christoffer mot
Erik Menved. Att ett kloster funnits i Morup
känner man endast af berättelsen, att grefve Jakob
af Halland 20 serskildta gånger låtit plundra det,
till straff för munkarne, som emot grefvens väld
anropat Erik Menveds beskydd. På hafsstranden
vid Långavika by, ligger den märkvärdiga
Glumsten. Fem alnar hög och 7 £ aln bred, framvisar
den en kolossal klnmpformig figur, utgör, flere
mil ut i hafvet, ett sjömärke, nämnes såsom
sådan uti våra fornbäfder redan vid konung Harald
Härdrådas krigsfärd år 1061, och vidare vid
berättelsen om Norske konungen Håkons krigståg till
Halland år 1250. Omkring Glumsten ligga större
och mindre kullerstenar, spridda utan ordning. Hela
redden, som kallas Morupslånge, på hvilken
skeppsbrott ofta inträffa, sträcker sig ifrån Glumsten
några hundra famnar ut i sjön, och består af
mindre stenar. På Morupstånge, som utgör en
ot-skjutande stenig landttunga, uppfördes 1S43 en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
