Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Multrå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Munthe.
Murberget.
839
Munthe, Sven Abraham, (odd d. 11 April
1767, son till borgmästaren i Carlshamn Carl
Mag-nns 51., var expeditions-sekreterare och
expeditionschef i finans-departementet samt R. af N. 0., då ban
år 1842 såsom statsråd sattes i spetsen för
detta departement, hvarifrån han afgick d. 10 April
1848, och emottog, såsom tillförordnad,
presidents-platsen i kammar-kollegium.
Mttnter, .1. H., auditör, började år 1822
utgifva Conversationsbladel, en tidning af litterär och
politisk syftning, hvilken genom den senare ofta
ådrog sig indragningsmagtens bemsökelse, och i
följd deraf flera gånger måste ombyta namn, samt
kallades än jVyo Conversationsbladel, än Nyare
Conversationsbladel, Skandinaviskt Conversationsblad,
Skandinaviens Conversationsblad. Det npphörde
slutligen belt och hållet år 1832, och utgifvaren sjelf
dog icke långt derefter.
Muonio elf, har sin början invid Norska
Finmarken och utgör gränsen mot Ryssland ända till
sammanflödet med Torneå elf. Sina öfversta
källor har den inom Ryska andelen af Torneå
Lappmark.
Mur är i åtskilliga norra orter benämningen på vissa
slags ängar, som derföre äfven kallas murängar.
Mnræus, Steffan Larnoo, född i Mariestad,
blef hofpredikant hos Gyllenhjelm och genom bans
förord kyrkoherde i Cbristinebamn, hvarmed
förenades kyrkotionden i Warnum, emedan staden var
så nyligen anlagd, att den ej ensam kunde löna
sin pastor. Muræus var en lärd och arbetsam man,
hvilken utgifvit den första öfversättningen af Arndts
Sanna Christendom, och en annan af S:t Hieronymi
Profetia om verldens sista ända, samt författat
åtskilliga andliga tal och skrifter, jemte en
Klagosång öfver Gustaf Adolfs hädanfärd; men var af en
besynnerlig sinnesart, måhända en följd af hans
sjuklighct, hvarigenom han blef urslåndsatt alt
behörigen sköta sitt embete. Birger Carlberg (se
detta ord) förordnades år 1670 till hans biträde.
Detta lärer ännu mera hafva ökat den gamle,
80-årige mannens elaka lynne, så att han förmodligen
pä något sätt förgått sig, hvarföre han fyra år
derefter afsattes från embetet. Uppgiften att ban
sedan lefde i Stockholm, underhållen af en fru
Sigrid Ekehjelm är ogrundad; han dog fem år
derefter eller 1675. I Biogr. Lex. uppgifves, att ban
skulle blifvit student i Upsala år 1630, hvilket
någorlunda öfverensstämmer med tiden för hans
litterära verksamhet, som inföll på 1630- och 1640-talen.
Men om han vid sin afsättning var öfver 80 år
gammal, skulle han då icke blifvit student förr än vid
35 års ålder.
Murberg, Johan, född i Gestrikland, d. 4 Dec.
1734. I ungdomen kämpande mot behofvet,
kunde han blott genom en slägtings understöd få
studera, men gjorde detta med sådant allvar och
grnndlighet, att då han 1761 erhöll den
akademiska lagern, blef han ultimus vid promotionen, ehuru
ban hade 104 medtäflare. Befordrades 1773 till hist.
lektor i Gefle. Han hade 10 år förut ntgifvit en
dissertation om Jobs bok, hvilken väckte den
namnkunnige Michaelis uppmärksamhet, och följande
året förskaffade honom en mera fruktbärande, då
ban var utsedd till orator, när kronprinsen
emottog kancellariatet. Då denne kronprins sedan blef
konung, visade han, att han ej förlorat den förtjente
mannen ur sigte och uppdrog ät honom att
öfver-sätta Racines Athalie. Detta gjorde han också,
och har derigenom egenlligen gjort sitt namn kändt
inom Svenska litteraturen. För sin tid var detta
arbete onekligen af värde. M. har dessutom
skrifvit några skaldestycken, men hvilka blifvit mindre
bekanta. Efter den eldsvåda, som ödelade Gefle,
blef han rektor vid Stockholms storskola, ledamot
af vitterbets och äfven af Svenska akademien,
full-mägtig i banken och riksgäldskontoret, samt
ådagalade på alla ställen denna redbarhet, allvar och
drift, som karakteriserade bonom. Dog d. 27 Mars
1805. llan hade åtagit sig att till Svenska
akademiens ordbok utarbeta fyra bokstäfver. I en af
akademiens sammankomster hade ban, bland andra
förbättringar i Svenska språket, föreslagit att
öf-versätta Franska ordet incorrigible med oafbaselig.
Detta stötte Gustaf III, som ej ville rätt finna sig
i det nyskapade ordet, hvarföre Rosenstein, såsom
sekreterare, föreslog det förmedlande tillägget:
"brukas sällan." Dervid inföll Kellgren häftigt:
"Nej, skrif: brukas aldrig."
Murberget, £ mil från Wetterns östra strand,
åt Östgötha-sidan, å Dobnafors bruks ägor i
Nerike. Ett mycket högt berg, dock ej det högsta
i denna trakt, omgifvet på tre sidor af ännu
högre klintar och skogbeväxta åsar; det omslutes i
synnerhet på östra och vestra sidorna af djupa
dalar, till hvilka det gränsar med lodräta kala
klippor, på vissa ställen till flera 100 fots höjd.
Berget är plant ofvantill, omkring 100 famnar i
öster och vester, samt något mer i norr och söder,
och planen höjer sig mot söder; men den är icke
jemn, utan fördelad i smärre kala klintar och
ryggar, mellan hvilka nu växer skog, samt
mossbelupna. Att den sägen, som omtalat lemningar bär
efter dörrar och hvalf, skulle vara grundad,
dertill är ingen anledning. Norra sidan gränsar till
den mera långsluttande däld, hvilken uppkommer från
Ilarjeviken af Wettern. A Murberget finnes äfven
åt denna sidan kala klippor uti mindre
fördelningar, med större stenblock liggande bär och der,
mellan hvilka man tycker sig tydligen märka
uppgången. Stigen leder till en ringmur eller
förskansning af stor kullersten ofvantill, som ännu
bibehållit sig, här och der till flera alnars och
äfven famnars höjd, ehuru den under tidens längd
på åtskilliga ställen spridt sig till stor bredd.
Utmed östra ändan af denna mur, hvarest sjelfva
branten af bergväggen gränsar till ett ofvanpå
berget liggande större stenblock, synes porten eller
ingången hafva varit på ett ställe, som måste
varit lätt försvaradt. Derifrån sluttar nu planen upp
emot bergets södra ända, hvarest finnes en
ännu mycket tjock mur af stor kullersten, hvilken
haft betydlig höjd, och äger ännu den längd, som
de här sammanträngande bergsväggarne med sina
lodräta klippor erfordrat. Ej långt från vestra
ändan af muren finnes en källa; men uppå berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
