Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Multrå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
840
murbräcka.
IHurray»
synes na ej något vatten. Murberget är troligen
ett gammalt röfvarnäste, sedan den tiden, då
Tiveden , såsom i allmänhet alla gamla
gränseskogar, voro tillhåll för en mängd nr bygden Qyktige,
fridlösa menniskor, hvilka närde sig med röfveri.
Man vet ännu, att skogen åt denna sida var så
illa beryktad, att ingen från Östergöthland gick
öfver till Nerike, utan att först hafva befallt sin
själ i (iuds hand, i det fordna kapellet vid
Husbyfjöl (se detta ord),
murbräcka kallades i äldre tider det grofva
artilleriet. Murbräckorna hade olika namn efter sin
olika storlek. De största hette Scherfmesser, eller
äfven Matzicana, och förde en centners kula,
derefter koin Basilisk eller [tana, om 75 pund, så
kom Nechtergal, om 50 pund, och minst var
()üar-tanen eller Munken, oin 25 pund. Till
Murbräckorna räknades äfven Kartogerne, hvilka voro
dubbla, heta, tre qvarlers och halfva kartoger, samt
Notslangan, som var af lika pundigtal med baif
kartog. Alla dessa artilleripjeser kallades
murbräckor; emedan de begagnades till beskjutning
af murar. Det mindre artilleriet åter benämdes
fältskyttet. De halfva kartogerne voro af
ungefärligen samma styrka, som den s. k. Munken,
murgriin, trävefla, giindelref, vinträd, olivelöf,
heder (Hedera belix), en liten klängande buskväxt,
som förekommer uti bergiga ||inder, isynnerhet de
tempererade kusttrakterna, likväl icke allmänt
eller ymnigt, och planteras såsom en prydnadsväxt
i trädgårdar och lustparker, äfvensom i krukor uti
rum. Bladen användas på sina ställen såsom
boskapsmedicin och jemte qvistarne till färgning,
murkla, morkle (Morchella esculenta), en
triss-svamp, som växer i gamla bergiga skogar,
isynnerhet af löfträd, bär och der ymnigt, uti de
tempererade landskaperna ända till Upsala och
framkommer om våren. Deras kött är hvitt och
angenämt till smaken, hvarföre de ganska allmänt
användas till matanrättningar, för hvilket ändamål
de samlas och torkas samt förvaras på tort ställe,
emedan de lätt fukta och mügla.
murray, Inder|, härstammade från den
ryktbara Skottska slägten, hvaraf en medlem under
det inbördes kriget flyttat ut till Tyskland och
Memel. Här föddes d. 9 Aug. 1695 Andreas,
hvilken år 1736 kallades till Stockholm, såsom
andra pastor vid Tyska församlingen derstädes,
blef sedan första pastor, theol. doktor och dog
1771. En lärd man och utmärkt predikant; bar
utgifvit en mängd andeliga tal. Han efterlemnade
fyra söner, af hvilka den äldste, Johan Filip,
flyttade ut till Tyskland, blef professor i
Göttingen och dog der 1776 vid 50 års ålder. Likaså
den andra i ordningen; men de två yngste stannade
qvar i Sverige. Två af sönerne blefvo läkare;
den yngste ensam omfattade sin faders stånd. Den
andra i ordningen var
murray, Johan Andreas, född i Stockholm
d. 27 Jan. 1740, reste ut till sin halfbroder i
Göttingen, blef der doktor 1768 och hade redan
då elt sådant anseende, att vetenskaps-akademien
kallade honom till sin ledamot, och han följande
året blef professor i medicin och naturalhistorie
vid det ofvannämnda Tyska universitetet, der han
likväl dog alltför tidigt d. 22 Maj 1791. Var
ansedd som ett ljus i sin vetenskap, kallades till
ledamot af en mängd lärda sällskap och pryddes
af Guslaf 111 ined Wasa-orden; men var i sitt
en-skildla umgänge tillbakastötande, stolt, något mer
än sparsam och icke älskad, hvarken af
medbröder eller studenter. På sin dödssäng — på
hvilken han kunnat undvika att så snart nedläggas,
om han icke sjelf misstagit sig om sjukdomens
orsaker, och envist förkastat vännernas motsatta
tanke — beklagade ban, att han icke fick sluta
sitt stora verk Apparatus Medicaminum. nar för
öfrigt utgifvit en inängd skrifter, såsom:
Medici-nisch-Praclische Bibliothek; De materia arthrihca ad
verenda abberanle, m. fl. och öfversatt åtskilliga
Svenska vetenskapsmäns och läkares serskild|a
arbeten, såsom Linnés, Acrells, Rosensteins,
Bjer-kéns, m. U.
murray, Adolf, född d. 15 Febr. 1751, var
en af dessa tidigt mognade naturer, som
tyckas snart sagdt med stormsteg ila upp till äraos
och lyckans böjd, men hvilkas stadgade ålder
likväl icke rättfärdigar alla de förhoppningar
verlden, stundom äfven de sjelfva, byggt på
ungdomens löften. Murray var nemligen, redan som
yngling, hunnen (ill ett anseende och utmärkelser,
hvilka i lyckligaste fallet endast den äldre mannen
kan förvärfva, och var professor och ledamot af
flera lärda sällskap vid en ålder, då bans
jemnåriga vanligen befinna sig ungefär på hälften af
sina studiers bana. Vid 17 år förordnades han af
kollegium medikum att förestå anatomie
prosektors-sysslan i Stockholm och att der hålla
föreläsningar. Vid 21 år promoverades han till medicine
doktor, företog en utländsk resa, bland annat för
alt begagna den store Hallers undervisning, fick
derunder tillbud på mer än ett embete och blef
ledamot af flera fremmande lärda samfund, samt
tillträdde kirurgie professors-embetet i Upsala,
hvartill han tvenne år förut blifvit utnämnd, och
hvilket han sedermera förvaltade i 27 år eller till sin
död d. 4 Maj 1803. Han var en utmärkt lärare,
begåfvad med djupa insigter i sin vetenskap, hvari
han författat flera afhandlingar, men hvilka likväl
icke utgöra något af de stora och öfverlägsna
ljusen på vetandets horizont. Var, i sitt enskildla
lif, motsatsen till sin äldre broder, emedan han
var smidig och umgängssam, särdeles mot de
förnäma, i hvilkas krets han gerna vistades. De
studerande voro mindre nöjda med bonom, till följd
af hans stränga fordringar vid examina. Äfvenså
bans patienter, emedan han ej var någon lycklig
praktikus. På anatomisalen var han ganska flitig,
och ansäg ett besök derstädes som en förströelse.
Har författat en mängd uppsatser i
vetenskapsakademiens handlingar, i Gjörwells nva lärda
tidningar och i allmänna bibliotbcket.
Anmärkningsvärdt är, att de tre bär omtalade bröderne
allesammans dogo vid föga mer än 50 års ålder.
Till en högre bann endast den yngste af dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
