Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X«H och Da ff.
Natt och Dag.
It
nad till riksmarsk emot Carl Knutsson, som
konungen fruktade och hvilken han ville beröfva denna
värdighet. Den icke farlige medtäflaren dog likväl
samma år i Norrköping af en smittosam sjukdom.
Haas broder 6:0 Bengt Stensson till Göksholm,
riddare, lagman i Nerike, höfvidsman på
Kalmar, riksråd 1434 och död 1444, var fader till
Engelbrekts mördare; 7:o Man* Bengtsson,
(se: Engelbrecht och Göksholm). Efter mordet sökte
ban draga enskild nytta deraf, begaf sig till
Örebro slott, i tanke att genom list bemäktiga sig
det, men dä sådant ej lyckades, sköflade ban hvad
som fanns i staden af den mördades egendom.
Sed3n begaf ban sig, jemte sin fader, till
Ringstaholm att skydda sig undan folkets förbittring.
Johannes Magnus har väl berättat, att han ångrat
sitt brott, att ban varit äggad dertill af Danskarne
och derföre hyste mycken förbittring mot dessa;
men al It sådant är obevist. Säkert är deremot,
at( Carl Knutsson beskyddade honom genom ett
utfärdadt lejdebref, och derigenom ådrog sig sjelf
misstankar for delaktighet eller kunskap om
brottet, ehuru andra vilja skrifva det på slägtskapen
räkning, emedan Måns Bengtssons farbroder var
gifi med Carl Knutssons syster Margaretha. Han
blef sedan riksråd, riddare, lagman i Nerike och
höfvidsman pä Axevalla slott, men var icke
derföre trognare mot Carl Knutsson, ntan stämplade,
jemte sin slägt, pä hvarjehanda sätt emot honom,
och höll sig till hans fienders parti. Dog på
1460-lalet. S:o Bo Nilsson till Åkerö, son af
riddaren Nils Bosson, blef sjelf riddare, lagman i
ÖsUrgöthland, fogde öfver Widbo härad och
Rum-laborgs län, mellan 1434 och 1461; 9:o Bo
Stens-■ön, riddare och höfvidsman pä Kalmar stött 1436,
var broder till Nils Stenson, npptog, enligt
Uggla, Sture-namnet och blef stamfader för den
yngre Sture-ätten; 10:o Johan Månsson, son
till Engelbrekts baneman, Måns Bengtsson, skref
sig, liksom fadern, till Bro och Göksholm, blef
riddare är 1501, ståthållare öfver Kalmar slott
samt ufver Småland och Öland och dog i Kalmar
1520. Han hade kort fore sin död visat, att han
ej var Danskt sinnad, då han, nppmanad af
Christian H, att till bonom öfverlemna Kalmar slott,
gaf honom derpå ett bånligt svar. Förut hade
tan begått ett dräp på Jeppe Bagge, hvilket ban
försonade med 200 Ungerska gyldén, dem ban gaf
dennes bröder i förlikning, enligt deras qvittens
af är 1494.
katt orli Dag, Hunt Bosson, son af N:o 3
Bo Bosson, ingick i ondeliga ståndet, och var år
kantor vid Linköpings domkyrka, hvilket
?mbete då stod i högt anseende. År 1392 valdes
ban af kapitelsmännen till biskop, och affärdades
till Rom att förskaffa sig påfvens bekräftelse. Till
denna resa opplånle domkapitlet af höfvidsmannen
1 Örebro, Algot Månsson Sture, 000 Svenska mark.
Det |j ekades äfven för Knut alt uppnå ändamålet
för sin resa, och ban återkom följande året med
sitt pallium, hvilket ban ikläddes i Wadstena d.
’ Juni 1393, samma dag den heliga Britas
skrin-•sggning der firades, och hvartill en ofantlig men-
niskomassa församlat sig från hela norden. Biskop
Knut var en bland undertecknarne af Kalmar unionen,
och visade sig ganska nitisk om stiftets vård, så
att ban äfven besökte Gottland, hvilket hörde
derunder, men dit sällan någon biskop färdades. Äfven
bemödade ban sig att få sin företrädare i
embetet, biskop Nicolaus, kanoniserad, ehuru sådant
icke lyckades honom, ntan detta skedde först 1520.
Under hans tid hände den olyckan, att åskan, en natt
efter Christi bimmelsfärdsfest år 1416, slog ned i
domkyrkan, och der gjorde mycken skada, hvilken
biskopen bemödade sig att ersätta. Att ban,
liksom hela hans slägt och de andlige i allmänhet, var
Danskt, eller som då var detsamma, aristokratiskt
sinnad, kan synas deraf, att när Engelbrekt, på
mötet i Wadstena 1434, ville förmå rådet att
uppsäga Erik XIII tro och lydnad, gjorde biskopen
mänga invändningar, hvarföre Engelbrekt grep
bonom i kragen, och hotade att kasta at bonom
till den uppretade allmogen, hvars gny hördes
utanför salen, såsom det heter i rimkrönikan:
"Först tha grep ban Biskop Knut
Ock ville bonom draga til Almogen nth;
Biskop Sigge af Skara,
Han monde sammaledes fara", o. s. v.
Detta skäl hjelpte och herrarne gåfvo med sig.
Emellertid var biskop Knut visserligen icke bland
de värsta af sin slägt, ehuru ban var densamma
mycket tillgifven och beskylles för att hafva
gynnat sina bröder, Bo och Bengt, med
penningeför-sträckningar, för hvilkas anskaffande ban skall
hafva pantsatt några af domkyrkans gärdar, som
aldrig inlöstes. Han dog d. 12 Mars 1436
sedan ban i 44 år innehaft Linköpings biskopsstol,
således, enligt Rbyzelius, längre än någon föra
eller efter honom.
Natt och Dag i Längden. Så kallades den
gren af ätten, som förde i vapnet en på längden
delad sköld, hälften svart och hälften hvit.
Stamfader för densamma var lugewnld
Estridsson till Ilammerstad, väpnare, och det första
riksrådet af nämnda gren. Ilan var advocatus
Stock-holmiensis och skall hafva reviderat
Södermanlands-lagen. Dog på 1330-talet. Efter honom äro kände:
1:o J0I11111 (»Uthesson var riksråd 1364; 2:o
Ehrengrisle Nilsson, son af fogden på
Stockholms slott, riddaren Nils Ingevaldsson, skref sig
till Ilammerstad, Ulfåsa och Töresö, blef riksråd
1374, lagman i Södermanland och häradshöfding i
Oppunda härad. Dog 1417. Hansson, 3:o Nils
Elirengislesson, skref sig till Ilammerstad,
Saxbolm, Ulfåsa och Winäs, riddare, lagman i
Södermanland, död d. 1 Aug. 1440, sannolikt
ganska gammal, emedan han varit en bland dem, som
uudertecknat Kalmar unionen. Ilans son, 4:o
E||rengisle Nilsson, väpnare, lagman på Öland,
höfvidsman öfver Östergöthlnnd och sedan på
Örebro slott, dog 1470, då Hammerstads-släglea
utgick med honom. Hans halfbroder, Ho Nilsson,
upptog sin morbroders, af den utgångna
Gripsläg-ten, vapen, och blef stamfader för friherrarne
Grip. Birger Nilsson Grip till Winäs, hans
ättling, upphöjdes nemligen af Erik XIV, vid dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
