Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10
Hfatron-apoduméii.
Kall ocli Dag.
ett i allmänhet oordentligt uppförande. Då ingen
student af ofrälse stånd äger rätt att stndera vid
universitetet utan att tillhöra en nation, så bar ett
sådant uteslutande samma kraft och verkan som en
förvisning af den akademiska styrelsen. Denna
styrelse brukar äfven grunda de flit- och sedebetyg,
•om den utfärdar, pä de s. k. nationsbetygen,
hvilka nationen är skyldig att vid påfordran afgifva
dfver hvar och en af dess ledamöter. Dessa
betyg bestämmas vanligen genom omröstning inom
nationen eller en serskildt för detta ändamål
utsedd kommitté.
Natron-iipoduinén , oligoklas, ett till slägtet
silikater hörande mineral, som består af trefaldt
ki-selsyradt natron, kali, kalk och talkjord i
förening med tvefaldt kiselsyrad lerjord, och
förekommer i granitlager och gångar uti och omkring
Stockholm, såsom vid Danviks hospital och tull, samt
▼id Skeppsholmskyrkan, amorft, men i bladiga
massor, hvari genomgängarne likna fältspatens, dock
med mindre glans pä brottytan; till färgen
gul-grönaktigt, af 2,668 egentlig vigt och för
blåsröret temligen lättsmältligt till ett färglöst glas.
Matt (myth.). En jätteqvinna, dotter till Narve
eller Nörve. Hon var den personifierade natten,
derföre skildras hon såsom svart och mörk.
Likväl blef bon tre gånger gift: först med Nagelfare,
åt hvilken hon skänkte sonen Öder; sedan med
Anar, åt hvilken hon födde dottern Jord (Hertha
Göje) och sist med Delling (gryning), som blef
fader till sonen Dag. Natt och hennes son Dag
blefvo sedan af gudarne utsedde till att köra tvenne
kärror på himlen, den förra om natten, den senare
om dagen. Nattens bäst beter Rimfaxe och är
kolsvart, dä deremot dagens bäst, Skinfaxe, är ljus
och bar en gyllene mahn.
Nattetid. Att då angripa någon, ansågs af våra
förfäder som skamligt, och endast nidingar och
trollkarlar skydde dagen föf sina vapens bruk.
Nattfari. Se: Dayfari.
Mattfioler, yxne, ståndpers (Satyrium bifolium),
en två-årig växt, hvilken förekommer på hårda,
skogiga betesmarker öfverallt i riket, d. v. s. från
Skåne till öfre delen af Wermland och Norrland,
äfvensom i de lägre delarna af Lappland, ehuru
mera sparsamt. Blomman är välluktande,
isynnerhet om natten, hvaraf namnet härrör. Roten
består, likasom bos de flesta af detta slägte, nästan
belt och hållet af växtslem och kan användas
såsom Salep.
IVattfly (Noctua), ett insektslägte af fjärilarnes
ordning, med merendels enkla, borstlika, sällan
kammade, antenner; vingarne hvila antingen takformigt
eller horisontelt hoplagda; spinner odugligt silke.
IIos oss finnas följande arter: Blähu/van,
Humle-masken eller Humle flyt, Slökorn flyt, Sadesbroddflyt,
Ypsilonflyl och Årtflyt samt Firgytlda natt flyt (N.
Chrysitis), af £ tums längd och tums bredd
•mellan vingspetsarne; gul- och brungrå, med
svarta ögon; hvita fransar på bakvingarne, antenner
och balsring samt 2 små tofsar på underlifvet,
po-meransgula; de gråbruna framvingarne prydda med
4 förgyllda tvärbälten. Förekommer i Juli pä blom-
mor i trädgårdar och ängar. Larven är ungefär
1 tum lång, gräsgrön, af en dufpennas tjocklek;
lefver om våren på gräs och mindre örter,
hvaraf ban förtär en god del; förpuppas uti ett emellan
hopvecklade blad spunnet silkesbus, och utkommer
derur såsom fullbildad insekt i slutet af Juni.
Gräs-flyt (N. Graminis), af tums längd, 1 —1 £
tums bredd; hufvudet, ryggskölden och
framvin-garnes rätsida gulbruna; de senare med hvila och
mörka teckningar; bela underlifvet, bakvingarne
samt framvingarnes afvigsida brungrå.
Förekommer på gräsrika ställen i Juli och Augusti
åtskilliga år allmänt, andra sällsynt. Larverne, kallade
yrasmaskar, utkläckas nr de vid gräsrötterne lagda
äggen och lefva tillsammans i stora hopar, samt
förorsaka, sedan de blifvit fullväxta, stor skada på
ängar, så att de ofta pä en enda natt kunna
afbeta en äng af flere tunnlands rymd såsom om den
vore afslagen med lia, sålunda härjade de i
Bohuslän 1716, 1741, 1742 och 1747; i Helsingland
och Gestrikland 1742; vid Upsala 1705 och 1713;
i Cbristianstads län 1834 och i Upland samt
flerestädes 1836. Kålflyt (N. Brassicæ), af | £ tums
längd, 1 tums bredd; rödbrun eller rödgul;
framvingarne tecknade med linjer och fläckar; bådo
bak- och framvingar på öfre sidan rödflammiga.
Träffas i slutet af Maj till Juli i kåltäppor, der
den lägger sina ägg. Larverne, som äro gröna
med gala sidolinjer, förekomma allmänt om hösten
på kål- och sallatväxter, hvarpå de göra stor
skada om de äro talrika.
Katt ocli Dag. Denna slägt är en af de äldsta i
Sverige och uppgifves bärstamma från Migtryg,
en ansedd man, som bodde i Nerike och bos
hvilken, jemte dess son Ivar, konung Olof
Trygva-son uppehöll sig ander våren, då ban begaf sig
till Wermland, sedan ban nedlagt Erling Skialgson,
samt nödgades hålla sig dold för konung Knuts
öf-vermagt. Detta skulle hafva skett omkring år
1030. Stjernman åter härleder ättens ursprung
frän riddaren Benedikt Mattsson, hvilken
omkring 1220 var Erik Läspes råd. Huru än bärmed
må förhålla sig, är det visst, att denna slägt var en
af de mest ansedda i landet, att mänga män af
betydenhet tillhöra densamma, och att flera af dem
innehaft rådsvärdigbeten. Bland dessa må nämnas:
l:o Xila Slgridsson, riddare och lagman i
Småland, hvilken afled år 1299 och i Ugglas rådslängd
uppgifves såsom den förste kände stamfader för
ätten, samt skall hafva varit son af väpnaren Bo»
"som af somlige orätt kallas Sigtrug." Hans son,
2:o Bo Xilasou till Åkerö, riddare och lagman
i Östergötbland, död år 1327. Hans son 3:o Bo
Bosson till Säby, riddare och riksråd mellan
1362 och 1370. Hans dödsår är icke bekant,
men ban lefde ännu 1376. Hans son 4:o Men
Bowon, till Göksholm, riddare, fogde i
Södermanland, lagman i Nerike, riksråd mellan 1371
och 1396, var en bland verkställarne af Bo
Jonssons testamente. Ilans broder var biskopen Bo
Bosson (se längre ner), lians son, 5:o \il«
Stensson, blef riksråd 1434, fogd på
Stege-borg 1438 och följande året af Erik XIII förord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
