Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersöka malmfältet, i hopp att på den gamla
grufvans botten träffa en större malmfyndighet.
Anvisningar på kopparmalm finnas spridda på
åtskilliga ställen i länet, men föga lönande. Hela
koppartillverkningen i länet har i medeltal utgjort 117
skepp:d om året, men uppgick 1842 till 395 skepp:d.
Kobolt-tillverkningen utgör årligen omkring 12,000
skålp:d, men har förut uppgått ända till 47,700
skålp:d. Svafveltillverkningen, vid Dylta, har förr
varit betydlig; men på de senare 10 åren
nedfallit till 180 à 290 skepp:d. Kalkbränning
förekommer på många ställen i länet, så väl inom som
utom bergslagerne, ehuru mest för eget och
kringboende grannars behof. Taljstens- och
sandstensbrotten gifva anledning till en icke obetydlig
arbetsförtjenst. Värdet af tillverkningarne vid
samtlige stenbrotten kan antagas till omkring 10,000
R:dr. Tegeltillverkningen, lämpad efter behof och
afsättning inom länet, uppgår till ett värde af
omkring 20,000 R:dr. — Jordbruket, i förening med
ladugårdsskötseln, utgör, i det egentliga Nerike,
hufvudnäringen, och på slättbygden, den enda. Det
gynnas af en i allmänhet bördig jordmån, af ett
för afsättning fördelaktigt läge, angränsande till
sädesbehöfvande bergslager och skogsbygder, och
af beqväma transporter på goda vägar och
segelbara sjöar; men denna näring mötes ock af ett
mägtigt hinder för sin fortkomst, i den
sidländthet och vattensjuka hvaraf slättbygden flerestädes
besväras. Att landtbruket går framåt, om ej med
stora, dock med säkra steg, lider intet tvifvel.
Nya landvinningar af förut oduglig mark
tillkomma med hvarje år, i bredd med ett förbättradt
brukningssätt af den redan odlade jorden, och ej
mindre de större godsägarne än bemedlade
ståndspersoner i allmänhet använda sin tid, sina
kunskaper och tillgångar, till landtbrukets rationella
behandling. Äfven i allmogens jordbruk förekomma
förbättringar, hvartill spåren visa sig i jordens
omsorgsfullare dikning, i användandet af
trädesjord till odling af foderväxter, o. s. v.
Allmännast vidhänger dock allmogen den gamla
methoden af åkerns trädande hvartannat, samt, på några
ställen, hvart tredje år. Såsom åkerbrukare
förmår också Nerikesbonden icke hålla sig i
jemnbredd med sina grannar i Södermanland och
Östergöthland. Efter utsädets myckenhet sås i länet:
potates, råg, hafra, blandsäd, korn, ärter och
hvete. Produktionen af spannmål utgör omkring
223,000 tunnor. Lin odlas allmänt; men på långt
när icke till husbehof. Hampa förekommer mera
sällan, både till odling och förbrukning.
Humleplanteringen är i allmänhet vanvårdad; idkas föga
på slättbygden och alldeles icke i bergslagerne.
Vid några egendomar har odling af rapsat blifvit
försökt; men oaktadt varans höga värde har den
icke ansetts fullt lönande, eller passande för
ortens klimat. Odlingen af rotfrukter, äfvensom mest
bruklige trädgårdsväxter, förekommer temligen
allmänt i täppor eller serskildta inhägnader vid
allmogens boningshus; men trädgårdsanläggningar,
plantering af fruktträd, m. m. till nytta och
prydnad, finnas nästan aldrig vid bondgårdarne. Ängs-
och boskaps-skötseln, helt och hållet beroende af
hvarandra, röja en, med hvarje år tillväxande
förkofran; den förra särdeles i bergslagerne, och man
kan säga, att i allmänhet stå åkerjorden och
ängsmarken här i ett rigtigare förhållande till
hvarandra än i Upland och Westerås län. Dessa
näringars tilltagande äro en följd af dels en i
allmänhet ökad fodertillgång, vunnen å en mängd
tillkomna nyodlingar och genom foderväxter odlade
på trädesjorden; dels genom rasernas förädlande
och kreaturens omsorgsfullare skötsel.
Förbättringen måste likväl uteslutande tillskrifvas de större
godsägarne i länet, och sträcker sig föga utom
herrgårdarnes område. Mängden af allmogen inser
ej vigten deraf, och förmår ej följa de efterdömen
som erbjudas. Den qvarhålles vid förfädrens
vanor och bruk, af medellöshet, okunnighet och
fördom, och nöjer sig med den ringa skörden af sina
mosslupna ängar, hvarmed den lifnär en svag och
föga lönande afvel. Bristen på goda och
tillräckliga betesmarker är också på slättbygden ett
betydligt hinder för boskapsskötselns tillväxt, och
kännes svårast i de lågländta trakter, der kärr-
och sidvallshö utgöra nästan enda fodertillgången.
I bergslags och skogsbygderna är väl betet mera
tillräckligt å de vidsträckta markerna, samt
fodertillgången mera ymnig och god; men den senare
medtages der för framfödandet af den mängd
hästar, hvilka, för bergsbruket och dermed förenade
körslor, måsle underhållas på den öfriga
ladugårdens bekostnad. På Nerikes slättbygd och lågland
uppköpes derföre hornboskap, synnerligen oxar,
från Östergöthland, ej mindre till underhållande af
egen afvel, än till uppstillning och försäljning;
likaså i bergslagerne, der ladugårdarne, till en del,
underhållas genom inköp af ungboskap och kor.
Endast i Nerikes södra skogsbygd hålles boskap
äfven till afsalu. Hästar uppfödas till ringa antal
inom länet. Bergslagerne, som hafva starka och
härdiga hästar, hvilka väl underhållas, köpa dem
vanligen från Norrland, Wermland och Dalarne,
hvaremot slättlandets, som merendels äro smärre
och svagare, upphandlas från Öster- och
Westergöthland. Någon förbättring synes hästafveln
likväl vunnit de senare åren, så att stundom
remonter till det i länet förlagda kavalleri kunnat
antagas af allmogens egen hästafvel. Afveln af
finulliga får har, under föregående tiotal af år,
blifvit af flere godsägare uppdrifven till sådan höjd,
att endast Skåne i detta afseende lärer vara
Nerike öfverlägset. Skogsbruket är af största
betydenhet för detta län, hvars vidsträckta bergsbruk
helt och hållet beror deraf. Det oaktadt är
skogshushållningen i allmänhet mycket vanvårdad, och
först på senare åren, då de rika skogstillgångarne
börjat synbarligen aftaga, har omtankan blifvit
väckt på angelägenheten af skogarnes
vidmagthållande, genom en omsorgsfullare vård och
behandling. Kolåtgången vid samtliga masugnar och
hammarverk kan skattas till 230,000 stigar om året.
Inom Nerikes slättbygd finnas omkring 600
skoglösa hemman, de der erhålla sina
skogsförnödenheter dels efter utsyning, från häradsallmänningarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
