Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28
Nierotli.
XilMon.
bror, som kort derefter upphöjdes i adligt ståod,
antog namnet Gyllennieroth.
Xieruth, llnlznr tugust Carl von, af en
Pomersk slägt, född d. 27 Dec. 1767, gick 1790
som kapiten, med kongl, tillåtelse, i Rysk tjenst,
blef flygeladjutant bos furst Potemkin, 1791
major och erhöll Ismails-korset, återvände sedan till
Sverige, blef major i arméen, öfver-adjutant,
öfverste-löjtnant och placemajor i Stockholm, der
ban ådrog sig mångas ovilja genom sin
småaktighet och sitt fjesk. Är 1805 vice landshöfding i
Westernorrlands län och 1807 ordinarie
landshöfding. General-intendent vid norra arméen 1808,
och 1817 landshöfding i Östergöthland. Följande
året naturaliserad såsom Svensk adelsman och
friherre, R. af S. 0. och Kom. af N. 0.
Anklagades år 1822 för åtskilliga tjenstefel och dömdes
1826 förlustig sitt embete. Dog d. 14 Okt. 1842.
Nietliniiimnr var bofmedikus hos konung Johan
III år 1579, men säges med sina kurer
ingenting hafva uträttat, hvarken hos konungens
gemål eller hertig Magnus. Icke desto mindre
berättas ban af hertig Carl hafva fått 500 d:lr och
af drottningen 700 d:lr, utom skänker.
Kiflliem (mythol.). Mörkrets, köldens, eländets
och fasans verld, belägen djupt under jorden. Den
var till före den synliga verldens skapelse,
likasom Muspelhem. Uti en afdelning deraf var llelved
beläget (se: llelord, llel), i en annan deremot
Na-strand, de evigt fördömdas bostad (se detta ord).
Niger, 1’etrus .liiilreæ, blef 1542 kyrkoherde
i Björkskog i Westmanland, 1548 hofpredikant
hos Gustaf I och 1556 biskop i Westerås, der
ban bade beröm som en god biskop. Var
ständigt närvarande vid konungens dödssäng, men
kallades af hoffolket med smädeuamnet "llolF-Teuflel",
man vet ej af hvad skäl. Dog d. 5 Okt. 1562.
Ilar efterlemnat flere skrifter, såsom en Krönika
ö/ver Westerås Biskopar; en Ihsloiia om Gustaf l
pi Svenska rim och en likpredikan öfver kouungen.
Nig-lel<en är en folklek med dans och säng,
som förekommer i de flesta Svenska landsorter och
äfven i Finland. Sången beledsagas ofta af något
musikaliskt instrument och leken tillgår sålunda,
atl den som anför den går fram till en annan,
bjuder upp med en nigniiig och sång (om
melodien se: Svenska Fornsänger af A. 1.
Arwidsson, Del. 111). Den andra svarar med en nigning
och en lika sång, och den iubjudande liksom
tackar, ined nigning och sång. Derefter dansar den
anförande omkring golfvet, ålföljd af den
uppbjudna, hvarvid åler sjunges. Sedan hvarfvet kring
golfvet är slutadt, uppbjudes en annan, på lika
satt, och med samma sång och svar. Den
anförande vänder sig derpå om, gör nigningen och får
svar, begge under säug, af den först uppbjudne.
Den andre uppbjudne slutar sig till raden efter
den förslå, och vandringen kring golfvet förnyas,
jemte sången dervid. Den anförande uppbjuder en
tredje, efter samma regel som de Ivå förslå;
vänder sig om, niger för den andra, denne för den
tredje, den tiedje åler för den andra, den andra
för ledaren af leken, allt under säug; hvarefter
vandringen kring golfvet företages, under
afsjun-gande af melodien dertill. Detta förnyas för
enhvar uppbjuden, hvarvid noga iakttages, att
nig-ningshelsningarne och svaren alltid upprepas af
dansens ledare, fortsättas till den sista och återvända’^
till honom, från man till man, samt att en
vandring, ined sin säng, försiggår efter hvarje
uppbjudning, Dä dessa nigningar och svar
verkställas fort och raskt, får leken mycket lif och
mun^-terbet. När man vill sluta leken, börjar
nigningen, liksom till afsked, från den eftersta i raden,
och fortsättes till ledaren af leken, samt
återsändes från honom, hvarefter den sista aflräder.
Derpå följer åter en vandring kring golfvet, med sin
sång. Sålunda aftroppar oafbrutet den yttersta i g
raden, till den anförande blir ensam.
Nils, Mäster, professor i Upsala, var, jemte sin
medbröder Jakob Eriksson, anförare för de
Up-landsbünder, som år 1598 skyndade hertig Carl
till hjelp emot Finnarnes anfall. (Se: Korfliget.’)
Nils Uulilnuied var en rik handtverkare i
Wisby, känd för de dyrbara och väl arbetade käril
och andra klenoder, ban förfärdigade, men ännu
mera för sin sköna och högmodiga dotter, hvilken,
tvärt emot landets sed, gick klädd i siden och
gyllene smycken. Mänga unge män pä ön hade friat
till henne, men blifvit med förakt afvisade,
emedan de ej voro nog förnäma. Då drogo sig
småningom alla från umgänge med den odrägligt
stolta slägten, och folket kallade flickan på spe
"kol-pustarens do|ter." I harmen häröfver for Nils
Guldsmed till konung Waldemar i Danmark, hvilken
ban sökte reta till ett härnadståg mot Gottland,
genom förespegling om de slora rikedomar, àom
skalle finnas hos Wisby borgare och hvarom en
visa sjöngs:
Nils Guldsined drager till Konungen och ljuger,
Den lede förrädare och slemme tjufver:
"De Gottländske hafva så myckel guld,
Det vore dig godt att vinna;
Svinen de äta ur silfverträg
Och med gulilen hustrurna spinna."
NilgiueHMaii. Se: Nicolaus, S:t.
Nilsson, embetsinälare i Siockliolm, väckte àrel
1844 och följande någol uppseende, genom eij
r;H-tegång, hvilken anställdes emot honom för det bar
öfvergått till kalholska religionen, förmodligen pi
sin hustrus inrådan, soin var född Tyska och
ka-tholik. Den slöls med lians landsförvisning , dt
ban flyttade till Köpenhamn, der han afled I8V7.
Nilsson, Carl, bådo studerat utrikes, ålföljd*
Pel rosa (se detta ord) hein till Sverige, och -kal
hafva varit delaktig i hans stämpling, likasom er
Lars Borlangius. Deras brottslighet lärer likväl
bäfva funnits af mindre vigt, hvarföre de undslupp<
med lifvet, inen dömdes att vara närvarande vit
Petrosas afrättning. Sedan insattes de i fängelse
der de qvarhöllos så länge Carl IX lefde. Nilssor
salt på Kaslelholm, men föll här i en obotlig
sinnessvaghet.
Nilsson, Jöns (Ulfsax), lil| Oseby, af Småland:
kanske äldsta ätt, var ståthållare öfver hela
Småland 1568; den sisle af dess inhemska äller, So„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
