Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klanen.
Nittorp.
31
lian Lunde rosorna plocka; Han kunde spela på
näsa, Han kunde brefvena läsa; Han kunde boppa
och dansa, lian kunde svinsa och svansa; Han
kunde kyssa och klappa, lian kunde hararne nappa;
Han kunde pä rocken spinna, Han kunde nysta och
tvinna; lian kunde handskarne sömma, Han kunde
glasena lomma; Han kunde garnena nysta, Han
kunde barnena vyssa; Han kunde hoppa på ett ben,
Han kunde »kjula fogel pä gren!" Pä vissa
orter utföres leken sålunda, att för hvarje ny konst
Nisse uppgifves kunna, begynnes sången från början.
KUmoii , Henriette, näst Jenny Lind för
närvarande Sveriges mest utmärkta sångerska, och,
såsom bon, åtnjutande en Europeisk ryktbarhet, är
född i Götheborg af Judiska föräldrar 1321.
Redan som barn röjdes hennes musikaliska fallenhet,
och vid 13 år sjöng hon inför ett sällskap,
bestående af slägtingar och vänner, Annas parti i
Don Juan. Ej blott hennes röst, utan äfven
hennes föredrag, en följd af barnets egen uppfattning,
väckte de närvarandes förvåning, och man fann
skäligt att icke försumma utbildningen af så
ovanliga naturgåfvor, hvarföre bon erhöll till lärare
musikdirektören Günther, fader till den utmärkte
tenoristen vid kongl, theatern. Hon inskränkte sig
likväl ännu till enskildta sällskapskretsar, och
någon gång alt oiTentligt uppträda för ett
välgörande ändamål, eller för alt biträda resande
artister, hvilka i hennes födelsebygd gåfvo konserter;
men kännare försäkrade, att hennes anlag
förtje-nade en mera artistisk behandling och kunde
göras äfven ekonomiskt inbringande. Den nnga
sångerskan hade ännu aldrig tänkt pä annat ändamål
med deras odling, än eget nöje och glädjen att
kunna dermed bereda andras, samt till lön skörda
deras bifall. Hon borde likväl tro hvad behörige
domare sade henne, det hon var ämnad att lysa i
en större sfer, än den inskränkta sällskaps- eller
på sin böjd amatörs-kretsen, och bon beslöt
således, i Juli månad år 1840, att begifva sig till
Paris. Föräldrar och anförvandter gåfvo ändtligen,
icke otan tvekan, sitt samtycke bärtill. Sedan
hon i ungefär två år i Paris njutit den ryktbare
Garcias undervisning, erbjöds henne anställning
vid Italienska operan derstädes, och bon
uppträdde med den mest bestämda framgång i
Adal-gisas rol i A’oi ma. Är 1843 gjorde hon ett kort
besök i fäderneslandet och kom äfven till
Stockholm, der bon gaf flera konserter, deribland den
sista middagstiden på kongl, theatern, något som
händt blott en enda gång förut, med Taglioni,
och af samma orsak, nemligen att bon följande
morgon skulle afresa, och de många, som ännu
cj fått böra henne, önskade sig ett tillfälle
dertill. Hon bar sedan tillhört dessa Europeiska
konst-ryktbarheter, dem hvarje stor lyrisk scen söker att,
åtminstone för någon lid, tillegna sig. Hon har
således uppträdt än i Petersburg, än i Tysklands
och Italiens förnämsta städer, 1847 |Florenz och
1848 i London, och torde ännu hafva eo lång
och lysande konstnärsbana sig förelagd, emedan
bon öfverallt haft vinstbringande plalser och skördat
det mest otvetydiga bifall. Hennes röst är, säger
Viard i Franska tidningen (Opera för d. 1 Dec.
1842, "en utmärkt vacker sopran."
IWisiieiiiuH, Öllegnrd, dotter till Henrik
Nisse-nius, prost öfver Willands härad och kyrkoherde
i Ljungby, skall, då Carl XI under Danska
kriget vistades i trakten, funnit nåd inför konungens
ögon och stått i ett förtroligt förhållande till
honom. Det var för hennes skull som hennes
broder, Peter JN., jemte systrarna, adlades år 1079,
under namnet von der Wettering. Efter
konungens bortresa blef jungfru Ollegård gift med
borgmästaren i Malmö Ascbenborn. Såsom enka efter
honom skall bon låtit förföra sig af majoren
Ca-sper von Böbnen, som lofvat henne äktenskap,
hvilket löfte dock aldrig gick i fullbordan.
Enligt Stjernman har hon dött 1712, men enligt
Barfod skall bon hafva lefvat långt efter v.
Böh-nen, hvilken alled 1719. Hon skall då hafva varit
i flera år blind och hennes enda nöje under detta
tillstånd, varit alt handtera sina dukater, dem hon
hade inlagda i en s. k. kält eller luden skinnpung.
En Oicka, som hon haft bos sig, säges dock
hafva spelt henne det puts, att sprätta upp pungen
och småningom minska dukaternas antal. Då
gumman tyckte sig märka denna minskning, förstod
flickan aflägsna bennes misstankar, genom den
anmärkning, att det endast var känslokraften i den
gamlas fingrar som blifvit försvagad.
Hiinaer« UrinloITer Daniel, kryddkrambandlare
och lolteri-kollektör i Stockholm, son till
rege-ments-fältskären vid Nerikes regemente Daniel N.,
född 1753, blef bekant genom sin olyckliga död.
Han mördades nemligen pingstdagen den 17 Maj
1818 under gudstjensten, och detta mord hade den
egenheten, alt man aldrig, oaktadt många
gissningar, förmådde nppläcka banemannen.
Wi»xliy<te masugn, i Säters socken af Stora
Kopparbergs län, 1 mil S. frän staden Säter, är af
ålder privilegierad och har baft flere delägare af
bergsmän i Hedemora; år 1638 blef myntmästaren
Markus Kock ensam ägare af masugnen och
ombyggde den pä det den tiden så kallade
Fransyska sättet. En del af tillverkningen utsmides vid
Rissbytle hammare och vid Tollfors bruk i
Gestrikland.
Kilaatvandt, J. K., bar 1777 i Stockholm
utgifvit en Underrättelse om elt fördelaktigt
byggnings-satt och 17 98 Om Ȋtlel att tillreda Svenska viner.
Ki*«Uga (Cobiles Taenia), en injukfenig benfisk
om — 4 tums längd, med sammantryckt hufvnd
och sluttande panna, den öfre käken längre;
kroppen sammantryckt; stjerten rundad. Förekommer
bär och der i bäckar, t. ex. i Lida-å i
Westergötland och Keplinge-å i Skåne.
NitliardiiM, en systerson till biskop Gautbert och
bans följeslagare på dess resa till Sverige omkring
är 836.
NiHnrp, annex till Dalstorp, beläget i Kinds härad
af Elfsborgs län, 2£ mil S.S.O. från Ulricehamn.
Här märkes tvenne mindre herrgårdar: Skogsere
och Huckere. Socknen innefattar 15| mtl. och
bar 836 invånare. Dess areal ntgör 18,630 tunn!.,
hvaraf 372 äro sjöar och kärr. Adr. Svenljunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
