Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordenskjöld.
XordenstrAlile.
43
utländska resor, särdeles till England, hvars
statsförfattning och rättegàngssätt ban studerade.
Återkommen derifrån, började han år 1788 att utgifva
en tidskrift: Medborgaren, hvartill Addissons
Spec-tator tjenade till mönster. Den misshagade likväl
och indrogs, äfvensbm en annan: Allmänna
magasinet. hvilken seqvestrerades och förstördes.
Båda’ut-kommo likväl till följd af den tryckfrihet
bertigen-regenten en tid medgaf. N. var väl frisinnad, men
äfven böjd för mysticism, tillgifven Svedenborgs
läror och förtrogen med Björnram. Afled 1826 i
Rostock, emedan ban öfvergifvit Sverige, sedan ett
alrhymistiskt försök för honom misslyckats. Har
utgifvit en Oneiromanli, eller Konsten all tyda
drömmar.
Xordenskaid, Otto Gualar, son till öfversten
Anders Gustaf N., född i Finland d. 9 Dec. 1780,
inskrefs, endast 10 år gammal, vid kadett-korpsen i
Carlskrona, flyttades till Carlberg, efter
krigsakademiens inrättande derstädes, blef 1795 fänrik vid
flottan och befordrades dervid så, att han 1840
var vice amiral, blef följande året friherre,
öfver-kom mendan t i Carlskrona, från hvilket embete ban
tog afsked 1846. Redan som ung gjorde ban
flera sjöresor till Medelhafvet, blef krigsfånge i
England 1801, hade 1802, såsom chef på
fregatten Ulla Fersens åttaårsslup, en trälfning med 3
Tunesiska barker, hvaraf ban eröfrade en,
kommenderade 1808 första kolonnen af flottans
bar-kasser, som äntrade hemmema Styrbjörn, hade
befälet öfver en kanonslups division, hvilken utförde
anfallet på Umeå d. 18 Aug. 1809, och 1814
på dm fregatteskader, som skulle blockera
Norr-ska kusten, anförde en bataljon sjöfolk vid
anfallet pa Kragerö och Fredriksstad, saint var 1828
chef för den eskader, som då afgick till
Medelhafvet-, blef varfs-amiral i Carlskrona, sedan chef
för sjöförvaltningen och 1841 befälhafvande
amiral i Carlskrona, nåde här den olyckan att se
sin förhoppningsfulle son drunkna i sjelfva hamnen,
och sin fru ett par dagar derefter bortryckas af
sorg öfver denna förlust.
Xorrienwtam, Carl Fredrik, son af
amiralitets-kammarrådet Börje Svart, född d. 25 Febr.
1720, blef 1741 vice auditör vid Willebrandska
regementet, sedan fältsekreterare vid general
Bous-quets härfördelning i Finland, general-auditör 1750
och följande året adlad. År 1762 landshöfding i
Stockholms län, men dog i sina bästa år d. 23
Febr. 1768.
%’ordenst jerna, Tliomas och Olof Martin,
söner af kapiten-löjlnanten i amiralitetet Henrik
Da id Fust, af en under Gustaf Adolfs tid till
Sverige inkommen Tysk ält, upphöjdes 1799 i
adligt stånd, då de antogo namnet Nordcnstjerna.
Häda voro då kontre-amiraler och R. af S 0.
Den Sldre, T litium», var född d. 24 Aug. 1731,
irjoriie i ungdomen vidsträckta sjöresor, dels på
örlogs-, déls pä handels-fartyg, men vinnlade sig
äfven om det vetenskapliga af yrket, så att han
177 5 utgaf ett Sjöartilleri-Exercis-Hrglemente och
17&(i ett Informationsverk for Sioartil/eriel, hvars
undervisning ban då i flera år besörjt. Vid ut-
brottet af 1788 åH krig fick han, såsom
öfverstlöjtnant och tygmäslare, öfverinseendet vid
Carli-krona stads försvar och fästningsverkens
iståndsättande. Härunder hade han det missödet, att
vid en exercis blifva illa sårad af en
söndersprungen kanon. Blef konlre-amiral 1797. Död ér
1810. Den yngre brodern, Olof martin, var
född d. 17 Juli 1737, ingick 1755 i Engelsk
sjö-tjenst, der ban tillbragte flera år och deltog i
många sjödrabbningat*. Först 1761 fick ban vid
hemkomsten undergå officers-examen och
konstituerades följande året till löjtnant; men var redan
1774 major och fick följande året öfverinseendet
vid dockbyggnads-arbi-tet, hvilket ban sedan i flera
år besörjde. År 1788 förde han, såsom
öfverstelöjtnant, skeppet Rättvisan, hvarmed ban deltog i
slaget vid Högland och följande året skeppet
Ula-dislaus, då ban deltog i träffningen vid Öland.
Hade s. å., som chef för 3 linjeskepp, 3 fregatter
och 3 mindre fartyg, en hemlig expedition till
Finska Viken, hvarför han, såsom tecken af
konungens välbehag, fick en dyrbar gulddosa. Följande
året hade ban ett likadant befäl, deltog sedan med
sitt skepp i träffningen vid Reval och Cronstedt
samt ntgången ur Wihorgska viken. Hans
välförhållande dervid belönades af konungen med en
hedersvärja. Blef 1793 konlre-amiral och 1799
viceamiral, men dog ogift d. 25 Jan. 1802.
IVordenstolpe, Klias Maenus, bette förut
Ingman, och skall hafva härstammat från en
Fransk ätt, hvilken af reiigionsskäl måste öfvergifva
sitt fädernesland. Han var, då han 1758 adlades,
konstituerad att föra presidium i
amiralitets-kammarrätten, blef sedan kammar-revisionsråd och dog
på Rörstrand d. 23 Januari 1774. Han lärer ej
blifvit introducerad, men efter bans död togo bans
fyra söner introduktion. Den yngste af desse, då
löjtnant, sedan major, Anders N., är fader till
nuvarande justitie-rådet och R. af N. O. Georg
Nordensfolpe, född d. 1 Mars 1789.
]Vordenstralile, Olof, son till professoren i
Lund Martin Nordeman (se ofvan), föddes d. 26
Aug. 1683, och blef efter slutade studier 1706
auskultant i Götha hofrätt, rekommenderades hos
enkedrottningen Hedvig Eleonora, att som
advokat-fiskal bestrida uppbörden i hennes lifgeding, der
ban sedan blef häradshöfding. År 1719 anställd
som asessor i Svea hofrätt, då han var en af de
mänga, som upphöjdes i adligt stånd, för att
motverka den gamla adeln, af hvilka flera ansågos
tillgifna Holsteinska huset. Emot delta försvarade
han drottning Ulrika Eleonoras arfsrätt.
Inkallades 1727, såsom revissions-sekreterare, till ledamot
i lagkoinmiltéen, derhän efter Cronbjelm blef
president. År 1737 juslitie-kansler, 2 år senare
riksråd och som sådan väld till kansler för Lunds
akademi, vid hvilken han 30 år förut förgäfves
sökt sekrelerare-tjensten. Var en verksam och
sjelftänkande styresman för akademien, men fick
ej länge utöfva sina båda vigtiga befattningar,
ty en sjuklighet, hvaraf han i många år lidit,
lade honom ändtligen i grafven d. 21 Maj 1742.
Såsom ogift slöt ban sjelf sin adliga ält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
