Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44
NordensvHrd.
Kor il forsa.
MordensvHrif, Niklas, son till bergsfogden i
Carlskoga, Johan Norin, född i Örebro 1682 eller
1693, blef ar 1701 sergeant vid West manlands
regemente och följde från och med denna lid Carl
XII i alla dess fälttåg ända till år 1709, öfverallt
utmärkande sig genom tapperbel och uodfångna
sår. I slaget vid Klissow fick ban tvenne sådana,
lika många vid passagen öfver Weichselströmmen
och i slaget vid Frauenstadt, öfvergången af
Duna , och i slaget vid Pultava erböll ban ej
mindre än sju blessyrer, hvilka qvarhöllo honom på
valplatsen i tre dagar, innan ban förmådde släpa
sig till Ryska lägret och der gifva sig fången.
Förd till det inre af Ryssland, ådrog ban sig,
genom sina kunskaper och behagliga umgängessätt,
en godsägares välvilja till den grad, att denne
utnämnde bonom till guvernör för sina söner och
till deras förmyndare efter sin död, ett verkligt
sällsynt förtroende Tör en fremling och fiende.
Ingen kunde likväl bättre förtjena ett sådant.
Fadern dog snart och Norin förvaltade så väl sitt
uppdrag, att ban icke blot| förkofrade sina
myndlingars egendom, utan äfven förvärfvade sig deras
varmaste kärlek och tillgifvenhet. Då freden
ändtligen slöts och N. kunde återvända till
fäderneslandet, gjorde ban reda för sitt förmynderskap, och
tkiljdes med saknad från ynglingarne, hvilka i
honom sygo sin andre far. Hemkommen utnämndes
ban till major, och adlades år 1727 under namnet
Nordensvärd, men tog samma år afsked med
öfverste-löjtnant* titel. Han afled i Christinebamn
år 1762, i en ålder af 79 år, barnlös, och den
adliga ätt ban börjat, utslocknade med bonom.
Vid afskedstagande! pryddes den gamle krigaren
med Svärds-orden.
Norderlius, Jolian, son till prosten Gabriel N.,
född d. 23 Juni 1760, magister i Upsala 1782,
blef få år derefter legations-sekreterare i Marocko,
1787 justitiarie på ßarlbelemy, hvarifrån han tog
afsked och blef 1801 handelsagent i Algier.
Guvernör på Barthélemy 1819. Dog d. 31 Maj 1828;
fick landshöfdings titel, R. af N. O. och
Nederländska Lejon-orden.
Norderfln, en af Storsjön kringfluten ö, kallas
i gamla handlingar äfven Närderön, utgör ett
annex till Sunne pastorat och bör till Jemtlands läns
södra fögderi, samt ligger I *• mil från Östersund.
Kyrkan, af sten, skall vara bland de äldre i
landet. Häf hälles gudstjenst endast hvar tredje
helgdag; dessemellan fara öboerne till Marby eller
Sunne. På kalksten, hvaraf de flesla berg beslår,
finnes här ymnig tillgång, också brännes bär kalk
i ymnigbet. Socknen innefattar 13-J- mtl. och bar
266 invånare. Adr. Östersund.
Nordevall, Erik, född d. 2 Juli 1753, i
Öfver-Kalix socken, der fadern, Jonas Nordvall, var
kyrkoherde, ingick, efter slutade studier, såsom
auskultant i bergskollegium och följande året
uppdrogs åt den 21-årige ynglingen att förrätta
af-vägningarne till Strömsholms kanal, öfver hvilken
han 1778 fick öfverinseende som byggmästare, och
den ban fullbordade 1782. Vid samma tid var ban
undermasmästare i vestra bergslagen, fick sedan
styrelsen öfver F.skilstana fristad, öfver Carl
Gustafs gevärsfaktori, och 1788 anförtroddes honom
inrättandet af åtskilliga mekaniska arbeten vid
Elfdals porfyrverk. Vid Falu och Dannemora
grufvor vidtog han några anstalter till grufvornas
skyddande och till arbetets befordran. Då Trollhätte
kanal hunnit ett stycke, uppkommo hos
direktionen olika tankar om företagets ytterligare
bedrifvande. Nordevall, som fulländat det första större
kanalarbete i Sverige, kallades att utlåta sig
häröfver, uppgaf en annan plan, den der antogs, och
efter hvilken han år 1800 fullbordade verket.
Sö-dertelge kanal börjades 1803 och slutades 1820
af bonom. Hans förtjenster belönades med adligt
stånd, öfverste-löjtnants-platsen vid flottans
mekaniska korps, Wasa-orden och ledamotskapet i
vetenskaps-akademien, som öfver honom preglade en
medalj efter bans död, som inträffade d. 2 Maj 1835.
Har utgifvit: Afhandling om mekaniken, med
tillämpning isynneihet lill bruk och bergverk.
Nordfors* , Carl (austaf, föddes d. 2 Aug. 1763
i Malingsbo, der fadern var brukspredikant. Af
bonom sjelf, en lärd och ganska bildad man,
erhöllo sönerne sin första, till en del sin enda
undervisning. För den äldre blef bon den enda, ty
ban måste innan 20 års ålder för sin utkomst,
antaga plats som bruksbokhållare vid Malingsbo.
Härifrån kom ban 1785 lill Stockholm, anställdes vid
tullverket, blef känd af general Arbin och af
några bland den tidens störste vitterhetsidkare och
konstnärer. Äfven konungens uppmärksamhet
väckte han genom den raska beslutsamhet han
ådagalade vid en i Stockholm utbrusten eldsvåda, och,
efter krigets början 17S8, genom ett till
monarken stäldt skaldebref, hvari Lan had om tillåtelse,
att få ut by ta pennan mot svärdet. Denna önskan
uppfylldes på sitt sätt, då ban anställdes hos
general Armfelt i egenskap af auditör, och af bonom
omfattades med mycken ynnest. Han lärer äfven
någon gång hafva deltagit i krigsföretagen,
deribland vid eröfringen af Elgsö-batterierna. Efter
krigets slut anställdes ban som kapiten vid d. v.
Götha garde, och befordrades några är senare till
major, ehuru det torde vara ovisst, om ban
någonsin bestrid! egentlig militärisk tjenstgöring,
hvartill hans öfriga befattningar ej beller syntes
lemna honom någon tid lian hade nemligen år 1789
vunnit Svenska akademiens stora pris, för en sång
öfver Baltzar Horn, derigenom belastat sin rang
som litteratör, och utnämndes på grund häraf
följande året af Gustaf III till styresman öfver
dramatiska theatern, hvilken befattning sedan
utsträcktes äfven till lyriska scenen, och hvarmed N.
fortfor ända till år 1818, med undantag af någon tid
omkring 1808, då han entledigades derifrån af
anledningar, hvilka aldrig blifvit rigtigt kända. Man
kan eljest säga, att ban, under hela denna
tidrymd, var den egentliga själen i thealerstyreisen.
nan skref och öfversatte pjeser, besörjde deras
inöfning, anordnade hvad dertill hörde och
ombesörjde uppsättningen med så nncken hushållning
som möjligt. Detta var isynneihet märkbart dä,
efler stora operans upphäfvande 1806, cn ringa er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
