Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väbbrorka.
NUr.
81
linje och hufvudet af 6 linjers längd, samt
således nästan lika långt som bela den öfriga
kroppen, kegelformigt med långt utdragen nos, som i
spetsen är något tvåklufven genom en vertikal
fara; ögonen små; öronen knappt märkbara utom
fallen; svansen tunn, slutande med en spetsig
hårpensel; färgen rostbrun, långs rygg och lår
mörkbron; undre kroppsdelarne hvitaktiga; svansen
ofvan brun, under hvit; benen bvitgrå; bottenfärgen
på alla kroppsdelar gråbrun, och endast de yttre
härspetsarne olika färgade. Blott ett enda
exemplar af denna djurart är funnet härstädes i norra
Skåne, nära gränsen af Blekinge. Tjocksransad
Nabbmus och Vnlten-näbbmus (se dessa ord).
Xäbbrorka, blagarns-, plogjerns- eller Spansk
rocka (Raja Fullonica), en tvärmundt broskfisk
med rhomboedrisk kropp, framåt skarphörnig;
öfver och under slät; taggarne på ryggen enkla, på
stjerten i tredubbla rader, de mellersta mycket
stora; ryggfenorna närstående, ulan mellanvarande
taggar. Förekommer, ehuru sällsynt, i Kattegat.
.liUblttiU (Coregonus oxyrinchus), en mjukfenig
benfisk, med näbbformig, köttig, svart nos, samt den
öfre käken längre; längden I till 1 ,’r fot;
kroppen upphöjd, sammantryckt, under nästan jemn;
hufvudet kegelformigt sammantryckt; nosen
rundad, mer eller mindre framstående; frainkäken
tandlös; näsborrarne närmare intill ögonen än till
nosens spets. Häraf förekommer tvenne afarter,
nemligen med svartbrun, grönaktig rygg; sidorne
ofvan blåaktiga, under silfverfärgade och kortare
nos; samt med ryggen och sidorne ljusare och
längre nos. Det förra slaget uti Mälaren, det
senare, som man uteslutande kallar näbbsik, i
We-nern. De leka i Oktober och det förstnämnda
slaget säljes då, likasom i November månad, i stor
mängd i Stockholm.
üiückna eller Mien samt krafven!for*.
jernbruk, i Qvillinge socken af Öslergöthland,
privilegierade 1741, 1750 och 1763. Näckna har 3
härdar och 1,350 skepp:d priv. årligt smide, med
12 skepp.d 6 lisp:d hammarskatt, Grafversfors 2
härdar, 1,500 skepp:d smidesrätt, och 12 skepptd
bammaiskatl, allt af köpetackjern. Frälsesmidet
vid Nackna utgör 120 skepp:d; och finnes
derstädes stålugn privilegierad samt vid Grafversfors
spik- och manufaktur-smide. Skeppningsorten är
Norrköping eller Stockholm. Smidesstämpeln visar
N inom en uddad krets. Bruket äces af D. Beder.
MMekro* , näckblad, skallblad (Nymphæa), >11
växtslägte med mångåriga rötter, hvaraf tvenne arter
förekomma bos oss, nemligen: Gul näckros,
gnl-äkanna (N. lulea), hvilken växer i stillastående
vatten öfverallt i riket, ända upp i Lappland ymnigt,
och hvaraf finnes tvenne afarter, samt Hvit
näckten, hvit åkanna, kjernrosor (N. alba), som växer
på samma ställen, dock sparsamt på Öland.
Blommorna af begge slagen äro vackra och bladen
prydliga, men busbållsnyttan är ringa. Roten
innehåller väl garfämne, men ändork för litet för att
kanna med fördel användas till garfning; likväl
kan den användas till nödbrödsämne och ätes
gerna af svin.
l£Kck«lröm, var en ström eller bäck, som fordom
lärer gått från Träsket i Stockholm och haft silt
utlopp i Packartorgs-viken. Den var en tid både
djup och bred, emedan i den drabbning, som d.
10 Okt. 1471 stod vid Brunkeberg mellan
Svenskar och Danskar, 900 man af de sistnämnde skola
hafva drunknat i Näckström, då de ville tränga
sig öfver bron, der Svenskarne sågat af bropålarne.
Ännu 1652 fanns en bro öfver rännilen; men efter
band har den så uttorkat, att blotta namnet deraf
finnes i behåll. Då grundvalen lades för nya
theatern vid Lilla Trädgårdsgatan, der qvarteret
"Näck-ström" ligger, träffades, på 4 å 5 alnars djup
under jorden, en mängd grofva stockar, lemningar
efter en bro eller brygga derstädes, och då en
brunn gräfdes på samma ställe fann man der
lemningar efter en ökstock.
Särliten, en af Jemtlands större sjöar, belägen
midt emellan Storsjöns södra vattenled och Lockne
samt Räfsunds sjöar; räknas från dess början, i
Näs socken af nämnde län, 4 mil i längd och J
mil i bredd; säges hafva 300 bolmar, åtminstone
befinner man sig ofta såsom i en irrgång emellan
dessa bolmar, och bar svårt, att vid oväder finna
fasta landet.
XKr, Björn, lärer hört till Ferla-slägten, och
var 1288 riksråd och lagman i Södermanland. Han
begrofs år 1312 i Warnhem.
Xäf, I*i»Iir, var 1251 riksråd och lagman i
Westergötland. Han bar år 1273
underskrifva ett bytesbref emellan hertig Birger och
Gudhems kloster.
KHr, Jakob, friherre af Metie i Skottland, kom
år 1579 till Sverige, försedd med
rekommenda-tionsbref af Jakob VI, hvarföre Johan III
förord-nade honom till ståthållare i Westmanland och
Dalarne. Här lärer ban i början förvärfvat
allmogens tillgifvenhet, men hvilken sedermera, då
han, under tvistigbelerna mellan Sigismund och
Carl, tog konungens parti, förvandlades till det
vildaste bat. Ar 1596 hade ban företagit en resa
upp till Dalarne, att bevaka Sigismunds sak, men
som allmogen var gynsamt stämd för hertigen
och Näf låtit undfalla sig några förgripliga
yttranden om denne, väckte det böndernes förbittring,
så att han blott med möda undkom. Två år
senare, 1598, skickades han åter af Sigismund upp
till Dalarne, att tillkännagifva det hertigen blifvit
förklarad landsförvist och hans anhängare
fridlyste. Detta retade folket, och bönderne
samlades för att hämnas på konungens utskickade. De
angrepo desse, hvilka vistades i Tuna prestgård,
misshandlade Näf pä allehanda sätt, instängde
honom först i ett fängelse, men släpade honom åter
derur, och, ehuru han bjöd dem 2,000 R:dr för
sitt lif, klöfvo de likväl hans hufvud och störtade
det vanställda liket i en vattengrop. Denna
illgerning är känd i historien under namn af
Nä/läget. Sedermera upptogs liket och begrofs i Tuna
kyrkogård. Mågen, riksrådet Johan Skytte, lät
år 1634 öfver sin olycklige svärfader uppresa en
grafvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
