Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Osnabruck.
Ostlndiska handeln.
135
Osnabrück. Denna hufvudstad i biskopsstiftet af
samma namn, intogs af Svenskarne 1633, efter
slaget vid Oldendorp. Den blef sedan namnkunnig
genom den Westfaliska fredens afslutande
härstädes och i Munster. Underhandlingarna börjades d.
1 Juli 1643, då det, för att undvika alla
rangtvister, fastställdes, att Svenskarne skulle stanna i
Osnabruck och Fransmänneme i Munster.
Christina yrkade, att detta biskopsstift skulle afträdas
till Sverige, emedan hon ville förläna det åt
grefven af Wasaborg; men Franske ministern Chanut
förmådde henne afstå derifrån, hvilket hon
slutligen gjorde, då Wasaborg i stället fick 80,000
R:dr och amtet Wilsbausen.
Ounaskelig, Jemtlands-dialekt, betyder: osnygg.
0<MOn, Ignatii!* .flonradgea d\ född d. 31
Juli 1740 i Konstantinopel. Fadern var kansleren
och förste tolken vid Svenska konsulatet i Smyrna,
Johannis Mouradgea. Endast 23 år gammal ingick
han i tjenst vid Svenska beskickningen i
Konstantinopel, och blef 1768 förste dragoman eller tolk
vid densamma. Hans kunskaper och beläsenhet
förmådde honom att utgifva en historia om Selim 111,
men hvilken ban, enligt Svenske ministern Celsings
uppmuntran, förändrade till en skildring af bela
Turkiets tillstånd, hvaraf första delen är 1784
utkom i Paris, dit ban begifvit sig, under titel:
Tableau general de TEmpire Othoman, och ntgör en
af hufvudkällorna till kunskapen om Turkiska
riket, hvarpå sedan följde: Tableau hislorigue de
tOrient. Blef charge daffaires och sedan Svensk
minister i Konstantinopel, R. af W. 0. och
adelsman, hvarvid ban fick tillåtelse att äfven upptaga
sin farbroders, dOssons, namn. Dog 1807. Hans
son,
Otson, Abraham Konstantin d% föddes i
Konstantinopel d. 26 Nov. 1779, uppfostrades först
i Paris, der fadern då vistades, och sedan i Wien,
men fulländade sina studier i Upsala, dit ban
anlände 1798 och ingick följande året i kansliet vid
utrikes expeditionen, blef 1805
legations-sekreterare i Madrid och sedan i Preussen, återvände 1808
i samma befattning till Spanien och flyttades 1810
till Paris, der ban sedan en tid tjenstgjorde som
cbargé daflaires; följde, under kriget 1813 och
1814, kronprinsens högqvarler och bestridde under
fälttåget i Norrige kabinelts-sekreteraretjensten.
Är 1815 öfvergick ban från katbolska läran, hvari
ban blifvit nppfödd, till den Lutherska. Ar 1816
utnämndes ban till envoyé vid Nederländska
hofvet och flyttades 1835 i samma egenskap till
Berlin, der ban ännu är Sveriges sändebud.
Upphöjd i friherrligt stånd, R. och sedan Kom. af
N. O., ledamot af vetenskaps- och
vitterbets-akademierna. Friherre d’Osson bar användt den
tid, bans diplomatiska göromål lemnat bonom
öfrig, åt lärdomen och vetenskaperna. Ar 1820
ntgaf ban tredje bandet af sin faders Tableau
general de f Empire Othoman; har under Berzelius
studerat kemien, och under den tid, ban vistades
hemma, 1825 och 1626, uppläste ban, vid presidii
nedläggande i vetenskaps-akademien, en historisk
öfversigt af kemiens framsteg från äldsta tider.
År 1823 utgaf han, under titel: Des pevples du
Caucase ou Voyage d’Abou-l-Cassim, en skildring
ef de folkslag, som i 10:de århundradet bodde pä
och norr om Kaukasus, författad i form af
resebeskrifning, efler Persiska och Arabiska
manuskrip-ter, samt år 1835 i Haag ett historiskt verk i 4
oktavband, hemtadt ur Persiska och Arabiska
källor, kalladt: llistoire des Mongols dépuis
Tchinguis-lihan jusqud Timour.
Osten* von der, genannt Säcken. Med detta
namn bar på Svenska riddarhuset funnits en
friherrlig och två adliga ätter. Slägten bärstammar
från Pomern, och var känd redan i 13:de
århundradet. En gren deraf kom till Kurland och
Lifland, samt derifrån till Sverige med Salomon von
der O. Hans fader, Otto Hermansson von
der O., hade anfört Kurländska ridderskapet
vid Polska bären i slaget vid Kerkbolm 1604,
der ban stupade. Hansson, Salomon, gick 1620
i Svensk tjenst och befordrades till öfverste för
Ostgölba infanteri, då ban 1634 adlades. Dog
1667, i en ålder af 74 år. lians son, .
Osten, von der, genannt Säcken, <àustaf
Adoir, född d. 2 Febr. 1636, tjente i Carl
Gustafs och Carl XI:s krig, blef öfverste-löjtnant vid
Östgötba kavalleri, uppböjd i friherrligt stånd,
landshöfding på Gottland 1689 och död der 1716,
vid 80 års ålder, ntan manliga arfvingar, då bans
friberrliga ält utgick med honom.
Osten, von der, genannt Säcken, (üeorg,
född på Ösel, var landtråd derstädes, då han år
1675 introducerades på Svenska riddarhuset. Hans
alt utgick med sonen, Johan Oustaf, hvilken
dog barnlös år 1717.
Österman, Henrik Johan Fredrik, son af
en Tysk Luthersk prest, sedan Rysk statsminister
och storamiral, men af Elisabeth förvist till
Sibirien och död i Beressoff 1747, bar blifvit känd i
Svenska historien genom de underhandlingar ban,
på sin monarks vägnar, hade med Svenska
regeringen, rörande fredsslutet, och sändes för sådant
ändamål till Stockholm för att fortsätta de pä
Åland afbrutna negociationerna, men hvari ban då
icke lyckades. Bättre framgång hade han vid
fredsslutet i Nystad (se detta ord).
Ostlliiga, ostmask (Piophila Casei), en insekt
till-börande tvåvingarnes ordning, af 1 — 1 linjes
längd; glänsande svart, med ansigtet, antennerne,
höfterna, knäna samt bak- och mellantassarne
gulbleka; ögonen bruna; vingarne ljusa och klara
med bleka ådror. Förekommer talrikt i skalferier,
isynnerhet på gammal ost, samt i skogar på
svamparter, och lägger sina ägg uti dessa ämnen
hvarutur framkläckas små, först bvitgula sedan brungula,
eliptiskt cylindriska larver, hvilka kallas
ostmaskar, emedan de hoptals lefva i gammal möglad,
fet ost, hvilken af många anses såsom en läckerhet.
Ostindiska handeln och koinpanierne. Den
Svenska Ostindiska handeln påtänktes redan af
Gustaf II Adolf; men konongen uppmuntrade
förgäfves dertill och utlofvade femton frihetsår åt dem,
som ville ingå deruti; ty förslaget blef utan
verkställighet och råkade snart i fullkomlig glömska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
