Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
Oatlndiaka handeln.
Oatintite.
Det upplifvades först ander den regering, som
efter Carl XII:s död använde alla omsorger till
väckelse af inhemsk idoghet. Vid riksdagarne fann
det många motsägelser, och flere, som bestridde
det, voro verkligen öfvertygade, att denna handel
skulle mera skada än gagna fäderneslandet.
Emellertid segrade dess försvarare, och d. I4 Juni 1731
utfärdades konungens privilegium för ett Ostindiskt
kompani, för hvilket handelskommissarien II. König
stod i spetsen. Det första skeppet afgick från
Götheborg i Febr. 1732, då en af kompaniets
direktörer, Colio Campbell, medföljde för att bringa
handeln i ordning. Fartyget seglade till Kanton,
återkom i Augusti 1733 och följande året erhöllo
intressenterne, i tvenne utdelningar, 75 procents
vinst. Härigenom uppmuntrades intressenterne att
fortfara, oaktadt åtskilliga inträffade missöden,
hvaribland äfven voro de hinder, som Engelsmänoen
sökte lägga i vägen för Svenska Ostindiska handeln,
och hvaruti de gingo så långt, att ett i Porto
No-vo, på Koromandelska kusten, anlagdt Svenskt
faktori blef plundradt och alla effekter bortförde.
Genom regeringens bemedling erhöll kompaniet, flere
år derefter, 45 procents ersättning för detta
röf-vcri; emellertid bade ett skepp, som utgick 1733,
nödgats återvända utan laddning. Denna oktroj
slutades med 1746, och hade derunder 25 skepp
blifvit utrustade; kompaniet bade häraf stundom
erhållit ända till 100 procents vinst. — Nya
eller andra oktrojens första expedition gjordes i
December 1746 Den fortfor ända till 1753 på
samma sätt som den första: det vill säga att för hvarje
resa gjordes ny insättning, och för hvart
hemkommet skepp en serskildt utdelning af förtjensten,
hvilken uppgick till 30, 40 å 100 procent. Under
dessa åtta år utrustades 14 skepp, hvaraf intet
enda förolyckades. Man (ånn nu tjenligare att
inrätta en beständig fond, hvaraf vissa utdelningar,
tid efter annan, borde göras; denna inrättning tog
sin början 1753, och ifrån denna tid till 1763,
då oktrojen slutades, utgingo 17 skepp, hvaraf ett
förolyckades. Vinsten var denna gång mellan 6
och 25 procent. Ifrån Ostindiska kompaniets
inrättning, och isynnerhet från den tid dess handel
började drifvas med en beständig fond, blefvo alla
dertill börande handlingar en hemlighet. Böcker
och räkenskaper öfversågos sedan hvart tredje år,
af vissa revisorer, hvilka aktie-ägarne utsägo, och
sedau dessa, som under tysthetsed fingo upplysning
om kompaniets hemligheter, godkänt direktionens
och vederbörande embetsmäns förvaltning, blefvo
alla granskade räkningar förstörde, sä att intet åtal
vidare kunde uppkomma. — Den tredje oktrojen
erhöll sina privilegier 1762; men börjades ej förr
än 1766. Den räckte i 20 år och var i början
mindre förmånlig; men under det krig som
Amerikanska fristaterna, från 1780 till 1784, förde
med England, inträffade den lyckligaste tidpunkt
för denna handel. För öfrigt var detta
kompani ovanligt lyckligt i anseende till sina skepp;
ty af de 30, som under bela oktrojen utrustades,
led icke ett enda ens någon större sjöskada. Detta
kompani var inrättadt med en slående fond, hvilken
lärer åtgjort en miljon R:dr specie och
inbetalades på fem terminer med 15 till 30 procent;
sam-manlagde utdelningarne härå utgjorde 298 §■
procent, och kapitalet återbetaltes 1787. — Det
kompani, som erhöll sina privilegier 1782, tog sin
början 1786, och var äfven beslämdt att räcka i 20
år; men genom inträffade omständigheter knnde
inga expeditioner göras längre än till 1803.
Sob-skriptionen till denna oktroj gjordes 1785, och
den fond, som dertill upptogs var 1,222,800 R:dr
specie, hvilka inbetaltes på fem terminer med 10 till
25 procent. Då detta kompani började sina
expeditioner, tycktes allt lofva största framgång åt
Ostindiska handeln; men efter åtskilliga förlaster
råkade kompaniet i ett obestånd, hvarigenom det
slutligen nödgades 1809 göra cession, utan att
hafva erhållit någon enda utbetalning åt aktie
ägar-ne under alla föregående åren. Under denna
oktroj utgingo 32 större och mindre fartyg från
Götheborg. Beloppet af Ostindiska varor som från
nämnde stad utfördes frän 1768 till 1790
utgjor-do omkring 4 och 2 miljoner R:dr för året.
Privilegium för ett nytt Ostindiskt kompani
utfärdades 1806; minsta lott, för hvilken man kunde
deltaga häri, var 100 K:dr specie, hvaraf 5 procent
genast skulle inbetalas; hela fonden blef likväl ej
mer än 450,000 R:dr B:ko. Som detta kompani icke
kunde uppfylla sin egentliga bestämmelse, handeln pà
Kina, återkallades privilegiet, och med början af
1814 blef handeln på Ostindien fri för hvar och
en Svensk medborgare. — Enligt
"Kommerse-Kol-legii underdåniga berättelse om Sveriges utrikes
handel och sjöfart år 1846", utgjorde införseln fråo
hela Ostindien och öfriga Ost-Asiatiska länder,
beräknad för den del som verkställts med Svenska
fartyg, med ledning af prisen i dessa länder, 683,000
R:dr, hvaraf 672,000 K:dr med Svenska, för 10,000
med Norska oeb för 1,000 R:dr med fremmande
fartyg; samt utförseln på samma sätt beräknad
till 266,000 R:dr. Den hestod uteslutande med
Svenska fartyg, hufvudsakligen af stångjeru, stål
och trädvaror.
OstmUte, beskrifves af Ödmann, såsom ett slags
folkfest. I Småland bör det till presternas
rättigheter, att årligen undfå en aftons mjölk frän
bela socknen. Vid dessa sammanskott tillkomma
de ryktbara Smålands-ostarne, hvilkas godhet
beror så väl af mjölkens myckenhet, som ortens
bete. Ett stort antal af dessa ostar togo
vägen till Wexjö "den tiden, dä biskoparne voio
mera flitige att hålla prestmöten", hvilka deraf
vanligen kallades ostmöten. Den delen af socknen,
som låg närmast kyrkan, sammankallades
midsommardagens afton till prestgården. Omkring kl. 9
samlades nejdens flickor med sina mjölkbyttor på
hufvudet. Byttorna voro vid lockets brädd prydda
med en eklöfskrans för att förekomma mjölkens
sqvalpning. Mjölken silades i stora kar, och
sedan flickorna fått någon välfägnad, öppnades i
socknestugan en bal, till hvilken socknens drängar
voro sjvlfbjudne. Ljus och svagdricka bestods af
prosthuset. En oskyldig glädje varade, till dess
solen påminte sällskapet att återgå. Ostarne voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
