Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140
OitentBd.
OMeaäng.
kristne ban företagit sig alt på Turkiska
öfversatta nya testamentet. Han återkallades likväl
belt oförmodadt till Frankrike i Maj 1743 och
lydde genast, ty så stor var bans punktlighet och
pligtkänsla, eburu denna lydnad stridde mot bans
böjelse, och ban måste lemna sitt nyssnämnda
öf-versättnings-arbete ofullbordad!. Återkommen till
Frankrike, fick ban en pension af regeringen,
anställdes vid kongl, bibliotheket och blef 1746
professor regins i Arabiska språket, samt 1748
medlem af Franska vitterbets-akademien. Hans flera
arbeten och deribland en öfversättning på
Fransyska af Dalins Svenska historia, afbrötos likväl
oförmodadt genom döden d. 26 Sept. 1749, vid
icke fullt 42 års ålder. O. var en utmärkt
språkkunnig man, derjemte af en redlig karakter,
samvetsgrann, öppenbjertig, sanningsälskande, men
ntan någon fantasi eller egentlig skarpsyntbet,
bvilka brister ofta träffas bos dem, som gjort
språkforskningen till sitt bufvudstudium, och då
vanligen ej hafva sinne för något annat. Hans
Resa i Turkiel och Persien, skrifven på så god
Fransyska, att ingen skulle kunna tro den bärröra
frän en icke infödd Fransman, bar stort värde
genom sin noggrannhet och tillförlitlighet.
Otterntnri, ett regalt pastorat af 2 kl., som i
jordboken kallas Kållands-ö (se detta ord), emedan
det är beläget på denna ö, utgöres af Otterstads
och Senäte socknar, med S:t Marié kapell och
Leckö slotts-kyrka, samt består af 35f mtl. med
1,459 invånare, hvaraf omkring 900 i Otterstad
socken, samt ligger i Kållands bärad och kontrakt
af Skaraborgs län och Skara stift, 1 J mil N.
från Lidköping. Kyrkan är af okänd ålder. Ej
långt derifrån, vid den s. k. Ladugårdsbron, står
en stor runsten, af mer än en mans längd,
upprest på en kulle. Fornsägen förmäler, att en
Sigge här ligger begrafven, förmodligen
densamme, som af allmogen kallas Sigge Fiskare (se:
Kål-lands-ö), och skall vara den första, som bär
nedslagit sina bopålar. I socknen märkes: Leckö slott
(se detta ord), Traneberg, 1 mtl. säteri, på
vestra stranden af Kållands-ö, är väl bygdt och bar
en af de vackraste trädgårdar i orten, anlagd vid
sidan af gården, hvarifrån man på 30 trappsteg
dit nedstiger utför sluttningen af ett berg, som
är planeradt, till 4 stenbesatta blomsterparterrer
och afsättningar. Trädgården är väl underhållen,
bar dessutom åtskilliga prydnader, tillika med en
mängd fruktträd af alla slag. Egendomen bar
ganska bördig åker af god lerjord, vidsträckta,
men sanka ängar och mer än 2,000 tunnl. grof
skog af alla slag, hvaribland en mängd ekar,
vidsträckt och förmånligt fiske i Wenern, god jagt
af flera slags villebråd. Tranebergs gods är,
liksom Kållands-ö i allmänhet, mycket folkrikt,
och man finner allmogen bär skicklig till slöjder
och byggnads-arbeten. Säteriet utgör en
tredjedel af Kållands-ö och kallades till år 1618 Torsö,
bar 26 jordtorp och innehåller, sammanlagdt med
underlydande I J rå och rör, 3,400 geometriska
tunnland. Enligt runskrift i stenhällar, som
funnits på ägorna uti en bög nära Pirums hamn, och
of hvilka hällar stycken ännu finnas, samt enligt
befindtliga handlingar, äro ställets ägare kände
ifrån 800-talet. Torsö kyrka eller kapell, beläget
nti säteriets ena gärde, byggdes i Erik IX:s tid
1150 eller 1151, enligt en i muren inhuggen
skrift. Efter sägnen var denna kyrka ämnad
att uppföras på elt annat ställe, der nu en staga
finnes; men stenarne skola hafva blifvit flyttade
hvarje natt till dess nu innebafda plats. Detta
kapell förföll nästan belt och bållet under
digerdöden; men reparerades 1544 af en fru Elin Kyble,
som begrofs der, samt ytterligare af Magnus
Gabriel De la Gardie 1678, hvilken kallade det 5.7
Marias kapell, efter sin gemål, furstinnan Maria
Euphrosyne, och förordnade, att gudstjenst der
skulle hällas hvarannan predikodag och
annandagar, i anseende till gårdens svåra läge. År 1741
blef kyrkan åter iståndsatt och utvidgad af
öfversten Erik Ulfsparre, i anseende dertill, att
detta var närmaste kyrka för de många sjöfarande
som kommo till Tranebergs hamnar. Kapellet
ligger i vestra delen af ön, mot hvilket på östra
sidan svarat S:t Katharinas kapell, som af grefve
Magnus Gabr. De la Gardie förvandlades till ett
hospital, men hvaraf föga lemningar nu synas. På
en holme nära Traneberg, vid stranden af
Wenern, synas ännu grundmorarne efter det
jagt-eller lustbus, som der stått, och hvilket nämnde
De la Gardie, vid anläggningen af Lidköpings nya
stad, ditflyttade och änvända till rådstuga,
förmodligen densamma som ännu finnes der. Vidare
märkes säterierne Wànsjö och Sloregården,
hvardera om 1 mantal. Kyrkoherde-bostället Skog och
Backa utgöra en halfö. Det förra har den
vackraste belägenhet, omgifvet på begge sidor af
Wenern, hvars uddar och vikar äro bevuxna med
löfskog. Å en annan sida visar sig Leckö slott
med sina många torn och återför tanken pä flydda
århundradens mödor. Pastoratet innefattar en areal
af 10,599 tunnl., af bvilka 350 äro sjö och kärr.
Adr. Lidköping.
Ottestnria borg. Se: Frösumla socken.
OUesÄug. Under påfviska tiden utgjorde sängen
nästan hela gudstjensten; hvaraf vi ännu hafva
namnen Ollesång eller Aftonsång. Att trenne
samlingstider på helgdagar äfven då varit i bruk
bevisas af ett ställe i våra gamla lagar, lydande:
"Nu är tbetta Kluckarä skuld ringa til Oltosang
oc Mässu oc Aplunsang." I början af
reformationen var icke antaget, att tre predikningar skulle
nödvändigt hållas hvar söndag och stor helgdag.
Något stadgande i lag derom förekommer ej förr
än 1753. År 1612 kommo äfven presterna
öfverens att på den stora böndagen, den sista
Januari, skulle otlesång hållas så väl i städerna som
pä landet. År 1686 stadfastades det såsom
allmän lag, att i städerne skulle hållas otlesång på
söndagar, de tre stora högtidsdagar, samt allmänna
stora böndagar och jemväl på andra högtidsdagar.
Tiden till dessa sammankomsters början utsattes
i kyrkojagen sålunda, att till ottesången
ringningen skulle, i Stockholm och andra stora städer,
ske kl. 4 och sammanring kl. 5; men i mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
