Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
Oiveo.
Oxaberget.
moge, som bar Derå fäbodar, flyttar boskapen
efter höbergningen och sädestiden, ifrån det ena till
det andra stället, för bättre betes skull.
Oviks-smöret, som fäs ifrån dessa fäbodar, anses i
orten för det bäsla, isynnerhet det från Lekardalen.
Fjällsmöret är annars i allmänhet begärligt, gult
som vax och tyngre än vanligt, hvarföre det
alltid betalas högre än annat smör. Handel på
Norrige idkas bär af några vissa, hvilka tillbyta sig
hästar och flskvaror, mot myrjernssmide, som
något tillverkas här i socknen. I ØüiAs-fjällen, som
bestå af flera bergsträckningar, bo Lappar; men de
böra icke bit, utan till Lappförsamlingen i Fölinge.
De bevista dock gudstjensten ömsom här och i
Undersåker. Dessa fjäll, hvilka gränsa emot
Herjeådalen och begynna i Klöfsjö i Bergs pastorat,
sträcka sig mest vester om denna socken till
Norska gränsen, der andra fjäll möta; men det
egentligen s. k. Oviksfjäll och Hundshögen ligger
närmare den bebodda trakten. På höjden söder om
kyrkan finnas lemningar efter en skans. Vid l(i?7
års fiendtliga infall frän Norska sidan, skall
allmogen i denna socken försvarat sig tappert, och
omtalas bland annat buru en kapiten Rutencrantz,
med 100 man posterat sig inom kyrkogårdsmuren,
der afbidat fiendens ankomst, och sedan i flera
timmar visat prof på mannamod; men dä de
Norske voro bonom öfverlägsne, drog ban sig in i
kyrkan, och försvarade sig der ett halft dygn.
Som en väntad undsättning uteblef, kapitulerade
ban, med frihet för sig och manskap,
hvilket likväl icke bolls, emedan de alla fördes
såsom krigsfångar till Tbrondhiem. Pastoratet
innefattar 288,753 tunnl., hvaraf 47,000 äro sjöar
och kärr. Ovikens socken innefattar 44 mtl.
och har 1,520 invånare. Adr. Östersund.
Owen, Samuel, född d. 12 Maj 1774 i byn
Nortbon i Engelska landskapet Stropsbire, der
fadern var en utmärkt agronom, lians ekonomiska
omständigheter tyckas dock ej hafva varit de
bästa, emedan sonen Samuel, efter en ganska
torftig skolundervisning, måste, vid 10 års ålder,
taga tjenst som gås- och svinvaktare. Han kom
sedan, såsom yngling, i lära bos en timmerman
och snickare, använde en del af sin knappa
veckopenning att kunna besöka en aftonskola, blef
derefter arbetare vid en ångmascbins-fabrik,
förkof-rade sig småningom i kunskaper och skickades 1804,
af sedermera presidenten friherre Edelcrantz,
hvilken då vistades i England, till Sverige, att
uppsätta fyra af E. i England inköpta åogmascbiner.
Återvände följande året till England; men fick der
1806 ånyo kallelse från Edelcrantz, att sälta upp
en ny ångrnaschin vid Eldqvarnen i Stockholm.
Anländ dit befanns han likväl öfverflödig, emedan
andra Engelska arbetare, Edelcrantz ovetande,
blifvit afsände och kommo till Stockholm dagen efter
Owen. Denne antog nu anställning vid Bergsund,
såsom verkmästare, men inrättade 1809 ett eget
gjuteri på Kungsholmen, hvilket kan anses som de
Svenska jerngjuteriernas stammoder och gaf en ny
rigtning åt denna del af jerntillverkningen inom
Sverige. Han har dervid förfärdigat mer än 60
ångmascbiner och öfver 1,000 tröskverk, hvaraf en
stor del blifvit utförde till fremmande länder, utom
en mängd andra mascbiner och gjutgods af alla
slag. Redan 1817 blef ban betänkt pä att
tillegna Sverige fördelen af den då nya uppfinningen,
ångfartyg, och förfärdigade följande året ett,
hvarvid han försökte anbringa hjulet i aktern, eller s.
k. propeller. Detta försök måste han dock
öfvergifva och följa det antagna sättet med
vattenhjul. lian lärer redan om hösten 1818, med sitt
första ångfartyg, hafva besökt Westerås marknad;
men 1819 blef den lilla ångbåten Ampbilrite, det
första Svenska ängfartyg, färdig, och började
göra resor emellan Stockholm och Drottningholm.
Sedermera har ångfarten så hastigt utvecklat sig,
alt Sverige i detta fall kan, relativt till sin
folkmängd och sina tillgångar, anses inlaga det tredje
rummet bland verldens nationer. Oaktadt de
fördelar landet hemtat af den nya näringsgren O.
der infört, bade ban sjelf likväl vunnit ganska fä,
och nödgados 1843 afstå sin egendom åt sina
borgenärer. Hans förtjenster om det allmänna hafva
dock icke blifvit af detsamma obemärkta.
Stän-derne anslogo ål honom, vid 1828 års riksdag, en
årlig pension af 2,000 R:dr, jernkontoret en af
333 R:dr 16 sk. B:ko, hvilken öfvergår pä
bans enka. Han har blifvit R. af W. O. och
ledamot af vetenskaps-akademien. O. är en ifrig
nykterbetsvän och nykterhetsföreningarnes stiftare
i Sverige. Hans nit för den Wesleyanska
metbo-dismen förmådde honom, att, år 1826, bit inkalla
metbodistpredikanlen Stephens och efter bonom
Scott (se detta ord).
O wi ii , Sven, anföres som rikets råd omkring år
1200.
Ovättar. Enligt forntidens tro beboddes högarne
och bergen i hvarje ort af ett slags andar, som
kallades vältar. De indelades i goda och onda;
de förra buro namnet govättar och de senare
o-vättar. De troddes stå under serskild! skyddsgud
(landas) för hvarje land. Emedan de ansågos
efter behag kunna tilldela menniskorna lycka eller
olycka, fruktade man högeligen att på något sätt
förolämpa dem, och hvilket lättast skedde derigenom
att man visade dem gapande djurbufvud. Del fanns
derföre en paragraf i Islandslagcn, som förbjöd
seglare att nalkas landet med de djurhufvud, hvilka
vanligtvis prydde förstammarne på de gamles skepp,
ulan skulle dessa nedtagas, dä landet kom i sigte,
på det ej vättarne skulle blifva oroliga och
für-törnade. En egen berättelse är upptecknad om
vikingen Eigill Skallngrimsson. Ilan uppsatte på
ett skär en nidingstång, med ett gapande
hästbuf-vud, vändt mot Iaud, i afsigt att oroa ovättarne,
på det de skulle tillfoga Norska konungen Erik
Blodyx och bans hus ofärd. Detta ansågs såsom
ett sä stort nidingsdåd, att en lag ulkom, hvilken
på det strängaste, vid straff af fredlöshet,
förbjöd en hvar att företaga en sådan handling, så
väl mot Svenska och Danska, som mot Norska
konungen.
Oxaberget omtalas i 1509 års synedom, i
ego-tvisten mellan Helgeandshuset och Svartbrödraklo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
