Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144
Oxelgren.
Oxenstjerna.
des, ansåg ban sig ej längre kanna "utöfva den
embetsbefaltning, som Eders Kongl. Maj:t nädigst
bebagat mig anförtro, och jag, med uppoffring af
enskilda fördelar, emottagit, under ett ömsesidigt
förutsättande af rikets konstitutionella och
borgerliga lagars belgd." Bondeståndet bade den
efler-gifvenheten, att samtycka till regeringens begäran
om en aktion emot Oxelberg, och denna börjades
efter riksdagens slut. O. sökte förklara sina ord,
såsom icke åsyftande någon tillvitelse för
egen-nytta mot spaomäls-direktionens ledamöter, utan
endast yttrandet af den åsigt, att inrättningen ej
uppfyllt siu bestämmelse. På denna förklaring
gjordes likväl intet afseende, utan rådhusrätten i
Örebro dömde honom alt, för det åtalade
uttrycket, straffas med ärans förlust, 28 dygns vatten
och bröd, samt offentlig afbön till
magasins-direktionens ledamöter. Ulslaget fastställdes af
hofrätten och slutligen af högsta domstolen d. 13 Febr.
1812. Äfven hans nåde-ansökning afslogs.
Utmattad af ett långvarigt fängelse, hvarest ban
lärer blifvit strängt behandlad, och af det moraliska
lidande rättegången för honom medförde, dog ban
i bäklet, innan ban huunit undergå det ådömda
straffet.
Oxelgren, Magnus, född d. 1 Nov. 1686 på
Wisingsö, der fadern var konrektor och
komminister, bådo, till följd af sin medellöshet, mänga
svårigheter att öfvervinna för fullföljandet af sina
studier; måste en och annan gång afbryta dem
för att försörja sig med konditionerande, och blef
först 1717 inskrifven bland de studerandes antal i
Upsala, eburu ban blifvit det i Lund redan 1703.
Följande året’, eller 1718, prestvigdes ban och
anställdes såsom adjunkt bos kyrkoherden i Clara
församling i Stockholm, Göran Nordberg, der ban
qvarblef till 1721, dä ban utnämndes till filosofie
lektor på Wisingsö. Ändtligen 1729 blef ban
pastor i Skärstad af Wexjö stift, och 1744
utnämndes han till prost öfver sitt eget pastorat och
Wisingsö församling, der han, i biskopens
frånvaro, skulle hafva inseende öfver gymnasii- och
skolverket. Dog d. 21 Maj 1750. Har utgifvit
två disputationer om Wisingsö; En Kristlig
Kom-munikanl; Katta grunden till olvifvelaklig visshet t
Kristendomens sanning. För öfrigt har ban
anställt meteorologiska observationer för år 1728,
som blifvit intagna i de Engelska "Philosophical
Transactions."
Oxen är en benämning, som folksagan ständigt
tillägger Olof den Heliges skepp, hvarmed ban
seglade lika bra öfver land, som på sjö; emedan
landet öppnade sig och bergen veko undan för
dess köl. Namnet utgör en häntydning på nämnde
konungs förnämsta härskepp, Visuudr (uroxen), så
kalladt för dess stamprydnad, som föreställde ett
buffelbufvud.
Oxenstjerna. Denna ätt anses bärstamma från
riksrådet Nils Sixtenssou till Tofta, hvilken
innehade rådsembetet från 1224 till 1240 och var
gift med Erik X:s dotter Märtha eller Margaretha.
Han var af Sparreslägten och antages som
stamfader för både Sparreska och Oxenstjernska släg-
terna. Denna genealogi förekommer dock något
mörk, hvaremot andra räkna Oxenstjernorna för
en sjelfständig ätt, börjande med en herr
Benedict i Langserum, hvilken skall lefvat emellan
1230 — 1245. lians son, Nils Bengtsson till
Langserum, hvilken blef riksråd 1279 och dog
1296, skulle då vara den första Oxenstjerna som
innehaft rådsstolen. 1 Ugglas Svea Rikes
Rådslängd säges, att med bans sonsöner utgick den
gamla Oxenstjerne-ätten, hvarföre bans dotterson,
riksdrotset Nils Ambjörnsson Sparres son, Bengt
Nilsson, upptog det Oxenstjernska vapnet. En
annan stamtafla är uppgjord af författaren i
Biografiskt Lexikon, 10 B. sid. 253, enligt hvilken
Oxenstjernska ätten går i rätt nedstigande linie
från far till son. Med detta namn hafva på
Svenska riddarhuset funnits tre grefliga och en
friherrlig ätt. Den sistnämnda, från hvilken bela den
senare Oxenstjernska familjen bärstammar, blef,
vid Erik XIV:s kröning, beklädd ined
friberre-vär-digheten och innehar N:o 1 på riddarhuset bland
friberrar, ehuru ban ej var den förste som dertill
af konungen utnämndes, hvilken ära tillföll Gustaf
Olofsson Stenbock till Torpa. De tre grefliga
ätterna äro Axel Oxenstjernas till SVderuiUre,
hvilken utgick med hans sonsons son, Carl <»«•
staf Carlsson Oxenstjerna, död endast 20 år
gammal, såsom volontär vid Svenska hären, i en
hetsig feber nära staden Slucz i Polen, d. 6 April
1706; den andra är Oxenstjernas »f
norsholm, hvilken år 1651 upphöjdes i grefligt slånd
med riksrådet (àabriel Bengtsson O. och ar
den ännu furtlefvande, samt grefvarne
Oxenstjernas af Itronobnrg, i hvilken värdighet
riksrådet, friherre Gabriel Gustafsson Oxenstjernas fyra
söner, äfvenledes 1651, upphöjdes. Den sista
ättlingen af denna slägt, eller yngste sonen, Gabriels
sonsons sonson, grefve Gabriel O., dog ogift
i Stockholm d. 3 Jan. 1803, och den
Oxenstjernska ätten af Kroneborg utgick med honom. — De,
som under medeltiden innehaft riksråds-embetet äro
följande:
1. Nils Bengtsson, se ofvanföre.
2. Bengt Nilsson till Salcstad, riddare, son
af Nils Ambjörnsson Sparre, enligt rådslängden,
men, enligt genealogien i Biogr. Lex., af Nils
Torstensson lill Langserum, blef riksråd 1362 och
lefde ännu 1406. Hans söner,
3. Arvid Bengtsson till Follnäs, riddare och
riksråd, från 1389 till 1396, och
4. JOiis Bengtsson till Salestad, från 1388
till 1393. Dennes son,
5. Nils JUnsson till Djursholm och Frösvik,
riddare, ståthållare på Nyköpings och Örebro slott,
samt 1448, efter konung Kristoffers död, en liten
tid riksföreståndare, tillika med sin broder,
6. Bengt Jönsson till Saiestad, lagman i
Upland, riddare och rikshofmästare. Båda bade
förut, under Kristoffers frånvaro, haft riksstyrelsen
sig anförtrodd. När Carl Knutsson i Maj 1448
återkom från Finland, tog ban likval sitt
riksföre-stånderskap tillbaka. Bengt afled på 1450- och Nils
på 1460-talet. Begge voro till och med på förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
