Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxenstjerna.
t
Oxenstjerna.
145
till konung vid valet; men erhöllo tillsammans endast
fe röster af de 70 väljande. Nils var sedan en af
de tolf ädlingar, som på mötet i Halmstad år 1450
beslöto att Kalmare-unionen skalle äga bestånd,
Carl Knutsson afsäga sig Norriges krona, eller de
tolf gä i fängelse i Danmark, samt Carl afstå från
rättigheten att af- och tillsätta länens böfvidsmän.
Vägrade ban att ingå på dessa vilkor, skulle de
erbjuda Svenska kronan åt Christian I. För detta
förräderi förlorade Nils Jönsson sina förläningar
af Ny köpings och Örebro slott. Han beskrifves
såsom en kraftfull och mägtig, men elak man.
Bengts son,
7. J.lii* Bengtsson, erkebiskop, se
nedanföre. Hans broder,
8. Christer Bengtsson till Salestad och
År-stad, riddare och höfvidsman på Åbo slott, död
1476, fick af konung Christian i förläning bela
Norunda härad, med all konungslig ränta och
rättighet, i sin och sin hustrus lifstid, till belöning för
den tro och de tjenster ban bevisat nämnde
konung. En tredje broder,
9. Havi<l Bengtsson till Ekolsund, riddare
oeh död 1472.
10. Krik Nilsson till Djursholm och Frösvik,
son till N:o 5, riddare, höfvidsman på Westerås
slott och ståthållare öfver Westmanland och
Dalarne, var riksråd 1464 — 1466.
11. Bengt Christersson, son till N:o 8,
till Salestad, Mörby och Steninge, riddare, dog på
1490-talet. lians halfbroder,
12. fiten Christersson till Salestad, riddare
och höfvidsman på Nyköpings slott, var i början
tillgifven Danska partiet, men öfvergaf det, då
konung Hans fråntagit bonom laxfisket i
Elfkarleby, hvarföre konungen förklarade honom, jemte
det öfriga rådet, för edsbrytare och
upprorsstiftare. Han innehade Nyköping till 1516, då Sten
Store d. y., som anade ett nytt förräderi,
öfver-raskade och tillfångatog bonom på nämnde slott.
Här insjuknade och dog ban d. 15 Aug. s. å., men
upptäckte före sin död de stämplingar erkebiskop
Trolle förebade, jemte deltagarne deruti.
13. Christer Bengtsson till Mörby och
Steninge, son till N:o 11, riddare, var sändebud vid
underhandlingarne i Warberg och undertecknade
onsdagen före Allhelgonadagen 1520 den
arflore-ning, till följd hvaraf Christian II antogs till
Sveriges konung. Denna tjenst belönade Christian
genom bans balshuggning, vid blodbadet d. 8 Nov.
samma år.
Oxenstjerna. Jttnt Bengtsson, son till N:o
6 och Christina Wase, var född 1417, och blef,
till följd af sina mägtiga slägtförbindelser, år 1431
kanonikus eller domherre och tio är senare
domprost i Upsala, samt 1448, då blott en 31-àrig
man, väld till erkebiskop, samt erkänd såsom sådan
af kyrkomötet i Basel. Han var likväl en
studerad man och magister artium och baccalaureus i
påfliga lagen; men som han blifvit det vid 13 års
ålder, kan det betviflas huruvida icke äfvea bär
bans börd och rikedom mera bidragit lill denna
utmärkelse, än bans kunskaper. Högmod, ärelyst-
nad och öfverdåd synas hafva varit grunddragen
i hans lynne, måhända förenade med några
andra egenskaper, åtminstone med en viss kraft.
Härpå gaf han ett bevis, då han, ännu innan
påfven Nicolaus V:s fastställelsebref anländt, lät d.
29 Jan. 1449, med nästan kongliga ceremonier, af
biskoparne i Linköping, Strengnäs och Westerås
inviga sig i sitt kall. År 1455 fick ban påfvens
tillåtelse att kalia sig Primus Reyni Sueciæ. Det
enda man vet att ban gjort såsom erkebiskop, är
att ban fullbordade den af företrädaren påbörjade
slottsbyggnaden vid Stäket, hvartill ban använde
mycket af domkyrkans tillgångar och det som var
samladt af stiftet till pallii inlösen. Då detta var
gjordt, visade han bvad afsigten dermed varit:
uppreste sig mot sin konung och frände Carl VIII
Knutsson, förklarade honom uppenbart krig,
nedlade sin erkehiskopsskrud på altaret i domkyrkan,
bredvid Erik den Heliges skrin, iklädde sig i
stället harnesk och hjelm, satte sig i spetsen för en
samlad bär, lät hylla sig af allmogen och
lyckades störta Carl från thronen. Han skref sig nu:
"Wi Jenis med Guds Nåde, Archibiskop i Upsala
och Sveriges Furste, och på thenna tid Höfvitsmän
och Riksens Förståndare i Sverige." Han förde i
sitt sigill icke S:t Eriks bild, som erkebiskoparne
förut brukat, utan sin egen med krona på
hufvudet, spiran i högra handen och riksäpplet i den
venstra. Ilans afsigt tyckes således i början
hafva varit, att göra sig sjelf lill verklig konung;
men antingen ban härvid mötte något motstånd i
de andra förnäma slägternas afund, eller ban
ansåg det beqvämare att styra genom en af bonom
tillsalt regent, nog af ban inkallade, efter Carls
fall år 1457, Christian I. Denne blef likväl icke
så foglig och medgörlig som erkebiskopen väntat,
utan misstänkte honom för att vilja emot sig
förnya samma handling, som ban tillåtit sig emot
Carl. En uppenbar ovänskap utbröt emellan dem
båda, och konungen lät 1463 fängsla erkebiskopen och
föra bonom till Danmark. Detta föranledde biskop
Kettil Wases (se detta ord) uppresaing, då Christian
lösgaf Oxenstjerna ur sitt fängelse. Han
återvände nu lill Sverige, fördref Carl år 1465 för
andra gången ur riket, och regerade, tillika med
biskop Kettil, enväldigt i nära tvenne år. Deras
anhängare minskades likväl efter band, Carl kom
för tredje gången tillbaka och lyckades 1467
npp-stiga på thronen, der han bibehöll sig lill sin död.
Erkebiskopen måste nu fly till Borgholm pä Öland,
der han lefde någon liten tid, hatad och misstrodd
af alla, och dog d. 15 Dec., enligt Rosenhane
1467, men enligt Rbyzelius 1468. Ar 1472 blef
bans lik hemtadt härifrån och begrafvet i Upsala
domkyrka, bland hans förfäders och anförvandter.
Oxenstjerna, fäabriel Christersson, var
son titi den i Stockholms blodbad aflifvade
Christer Bengtsson (N:o 13). Denne bade med sin
andra hustru haft 12 barn, hvilka alla dogo straxt
efter sin födelse, och ätten hotade således att
utslockna, då den, emot förmodan, räddades af en
uppenbarelse, som hans fru fick, då hon gick
hafvande med det trettonde barnet. Hoo erfor nem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
