Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxenstjerna.
ligen i en dröm, att det var hin onde som vridit
halsen af de föregående tolf barnen, innan de
hunno döpas; men att, om den son, hon nu skulle
föda, genast kristnades till Gabriel, elt inom
slägten dittills ovanligt namn, skulle ban icke
allenast blifva vid lif, utan en mägtig och lysande
ätt skulle äfven komma att härstamma från
bonom. Detla råd åtlyddes, och den onde fienden
måste aftåga med barm och nesa. Man känner
icke Gabriels födelseår, men det måste hafva
inträffat omkring år 1500, emedan han skall hafva
varit munk i Sigtnna kloster i början af
1520-talet. Christian II lärer ämnat låta afrätta
bonom och ban insattes i fängelse, men räddades af
bödeln, på hvad sätt är icke uppgifvet. Ar 1538
nämnes han såsom slottslofven i Stockholm, och
måste kort derefter blifvit riksråd, emedan ban
1542 d. 8 Nov. var en bland dem, som då i
Linköping underhandlade med Nils Dacke. År 1544
underskref ban Westerås arf-förening, och 1500
konung Gustafs testamente. Vid Erik XIV:s
kröning var ban an af dem, som dä upphöjdes till
friberrar och dubbades till riddare af S:t
Salvators-orden. Användes af Erik 1 åtskilliga
beskickningar, deribland till frieriet i Hessen, men hvarvid
ban jemte de öfrige sändebuden en tid qvarhölls
i Danmark. Var konung Erik verkligen tillgifven,
varnade bonom för bans obetänksamma
giftermålsförslag och förföljelse mot Sturarne, samt undvek
att deltaga i uppresningarna mot honom. Icke
desto mindre utnämnde Johan honom till
riksmarskalk, och gaf bonom ett uppdrag i Lifland. Då
Revels slott bär öfverraskades af Clas Kursell,
blef han fången, men snart fri igen, nar slottet
återtogs. År 1572 fick ban det obehagliga
Uppdraget, alt föra den fångne Erik från Gripsholm
till Westerås, blef lagman i Södermanland och
amiral öfver bela flottan. År 1570’ började ban
bygga det präktiga Mörby slott, hvaraf nu mera
få lemningar finnas qvar, och der ban sista året
af sin lefnad lät anställa den s. k. Mörbyleken (se
detta ord). Dog 1585 i en ganska bög ålder.
Hans äldste son,
Oxenstjerna, Christer Gabrielsson, friherre
till Steninge, herre till llammarskog och
Björkevik, var Johan III:s hofjunkare, då honom år 1573
uppdrogs öfverste-befallningen på Gripsholms slott,
der Erik förvarades, blef lagman i Södermanland,
ståthållare öfver Narva slott, stad och län, samt
en ibland sändebuden, som år 1285 bivislade
mötet mellan Ryske och Polske legaterne, hvarvid
ett stillestånd afslöts. Vid resan derifrån var
han nära att drunkna i Narva elf, blef hertig
Carls bofråd och 1576 Svea rikes råd. Då ban
år 1589 åtföljde Johan till Revel ådrog ban sig
dess onåd, emedan han afstyrkte Sigismunds
återresa till Sverige. Han hade förut varit nära att
ådraga sig ett dylikt missöde genom sitt motstånd
mol liturgien. Var en sträng och allvarlig, men
rättsinnad man, ssmt känd för mycken dnglighet,
hvarför ban också åtnjöt allmän aktning. Dog d.
20 Febr. 1592.
Oxenstjerna, Carl Kriksson, friherre till
Oxenstjerna. 146
Lindö och Björnö, var son af Gabriel
Oxenstjernas andre son, Erik, och född d. 12 Apr. 1582.
Hau blef 1613 hertig Carl Filips hofråd, och
erböll i dennes testamente en gåfva af flera dyrbara
silfverkäril. Var häradshöfding i Norra Möre, blef
enkedrottningens marskalk, ståthållare och
landshöfding pä Åbo slott och län, jemte Tavastehus,
Borgå och Raseborgs län, blef 1625 riksråd och
följande året kansliråd, hvarvid han fick styrelsen
öfver riksarkivet. Dog d. 3 Febr. 1629. Hans
son,
Oxenstjerna, K rik Carlsson, till Eka och
Lindö, introducerades 1625 på riddarhuset, såsom
N:o 1 bland friberrarne. Han dog d. 2 Aug.
1622, som landshöfding öfver Skaraborgs län.
Dennes sonson,
Oxenstjerna, Krik, herre till Lindö, Norrberg,
Burvik, Runo, Cbristinebolm och Harg, född 1684,
blef krigsråd ined landsböfdinge titel, R. af N. O.
1748 och död 1760. llan köpte Hargs bruk, som
ban gjorde till fideikommis inom sin slägt. Af
bans tvenne söner dog den äldste, Carl, 1795,
vid 58 års ålder, såsom öfver-stallmastare hos
drottningen och Kom. af W. O. med stora korset,
och den andre, Axel, år 1816, nära 73 är. Han
hade varit kapiten i Fransk tjenst, blef
öfver-hofjägmästare, excellens, kom. af N. O. och R.
af Carl Xlll:s orden. Hans son, Carl Gabriel»
född d. 1 Nov. 1802, filosofie magister och
hofmarskalk , är den friherrliga ättens nuvarande
hufvudman.
Oxenstjerna, Krik Åkesson, broder till den
ofvannämnde Erik, bodde på sitt fädernegods Eka,
utan någon offentlig tjenst, men erböll dock
Wasaorden. Hans söner voro: Carl Gustaf, minister
i Lissabon och Köpenhamn, kom. af N. O., död
62 år gammal d. 12 April 1815, och Sven
Gabriel, kapiten vid Uplands regemente, sedan
hofmarskalk, död 1830 vid 71 års ålder.
Oxenstjerna, Bengt Gabrielsson, friherre
till Lindholmen och Mörby, berre till Ekebygården,
Frugården och Ervalla, var tredje son till Gabriel
Cbristersson 0., den som af Erik XIV gjordes
till friherre, var hertig Carls furstliga råd,
marskalk, gubernator öfver Södermanland, Nerike och
Wermland, lagman i sistnämnda provins, stod i
sådan ynnest bos hertig Carl, att ban år 1582
fick hertigens fullmagt, "att förestå Hans furstliga
Nådes land och undersåter i furstendömet, under
Hans furstliga Nådes frånvaro." Dog i sina bästa
år d. 12 April 1591. Ilans son,
Oxenstjerna, Bengt Bengtsson, var född d.
19 Okt. 1591, och skickades 1707 till Rostock och
andra Tyska universiteter, att fullända sina studier.
Denne man blef väl äfven, liksom nästan alla af
hans slägt, befordrad till höga embeten, blef
öf-verste-stallmäslare, hofmarskalk, sändebud till
Danmark, Holland och Frankrike, guvernör öfver
Lifland och Ingermanland, riks-stallmästare och
riksråd; men sin förnämsta ryktbarhet bar ban
genom en på bans tid högst ovanlig ulinärkelse:
sina vidsträckta resor i Asien och Afrika, samt
sin deröfver förda dagbok, hvilket allt förskaffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
