Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150
Oxenstjerna.
Oxenstjerna. 150
ombesörja. Stilleståndet i StumsdorfT var bans
verk. Då 30-åriga kriget börjades, qvarstannade
ban i Preussen att ombesörja värfningarne. Efter
segern vid Leipzig uppvaktade ban konungen i
Frankfurt, men sade honom uppriktigt, att ban
heldre önskat träffa bonom i Wien. Gustaf
skickade bonom till Maynz att ombesörja de
diplomatiska ärenderna, och till bonom hänvisades nu mera
alla utländska sändebud. Efter Gustaf Adolfs död
emottog ban ledningen af kriget, förklarades för
Evangeliska Förbundets direktor, och åtskilliga af
Tyska riksständerna ville 1634 välja honom till
kurfurste af Maynz, men hvilken beder ban
undanbad sig. Efter slaget vid Nördlingen besökte ban
Frankrike, der ban emottogs med de största
he-dersbevisningar och afslöt ett nytt förbund,
hvilket satte Sverige i tillfälle, att godtgöra
förlusterna och med ny kraft uppträda i Tyskland.
Furstar gjorde ansökningar hos honom, såsom
hos en länsherre, och ban anmärkte sjelf, att det
borde upptecknas såsom en märkvärdighet, att
Tysklands furstar emottagit förläningar af en
Svensk adelsman. År 1636 återvände han till
Sverige, för at) ånyo inträda i rådet och blifva en
af den unga drottningens förmyndare. När ban
här for upp till slottet, gingo Tyska prinsar kring
bans vagn. Fredsslatet med Danmark i Brömsebro
afslöts af bonom, och skulle blifvit långt
fördelaktigare, om icke Christina, genom sin otålighet,
alltför mycket påskyndat det. Han utnämndes
derefter af benne till grefve af Södermöre, hvilket
bärad ban fick till grefskap, med 610 hela
hemman och en ärlig inkomst af 15,000 d:lr s:mt.
Derjemte erhöll ban Kongsbergs gods i
Södermanland, blef lagman i Herjeådalen och kansler för
Upsala universitet, liksom ban förut var det för
Erfurts. Men dessa nådebevisningar voro icke ett
prof på drottningens förtroende. Tvertom
minskades det från denna tid oupphörligt. Hon fann
sig besvärad af bonom och hans råd, hvilka han
kanske icke alltid ansåg sig behöfva framställa
med en hofmans smidighet och undfallenhet.
Tvertom vände hon sig till gunstlingen De la Gardie och
till andra favoriter, som utträngde denne. (lou
sökte i Adler Salvius uppställa en motvigt mot
rikskansleren och säg icke ogerna den
misshällighet, som uppkom emellan denne och Axels son,
Johan Oxenstjerna. Åtskillige afundsmän ville
äfven motverka bonom, sä mycket de förmådde,
både bos Christina och inom rådet. Men hans
anseende hos samtid och efterverld förmådde de ej
fördunkla. Han betraktades af bela Europa såsom
dess störste statsman. Sjelfva påfven gaf bonom
detta vitsord, Richelieu och Mazarin instämde deri,
och hans molståodare, Franske ministern Chanut,
sade till honom en gång, jnst då Christina som
mest sökte aflägsna honom, "att ban var den Axel,
kring hvilken bela verlden hvälfde sig." Carl
Gn-staf, hvars uppstigande på thronen ban icke
gynnade, emedan han ständigt afstyrkte drottningens
förslag att nedlägga kronan, gjorde honoin likväl
full rättvisa, bemötte honom med den största
aktning och besökte bonom på bans sotsäng, då O.
drog af sitt finger den dyrbara ring, ban fått af
Ludvig XV och skänkte konungen. Man beskyllde
bonom för alt vara aristokrat; men såsom ban
betraktade aristokratien och sådan den var på hans
tid, i förhållande till de andra stånden, måste
nästan hvar och en tänkande man vara aristokrat,
lian gynnade förtjensten framför allt hvar deo
fanns, utan afseende på börd. Som menniska var
ban öppen och flärdfri, redlig och ordhällen, såsom
statsman röjde han samma egenskaper, men
trodde, att man, för att ej bedragas af verlden, aldrig
borde förgäta, det bon bestod af förställning och
falskhet. Han var en god hushållare, men
vårdade sig omsorgsfullt om sina underhafvandea
bästa. Han gynnade lärdom och bildning,
befordrade stiftelsen af Åbo universitet och flera
gymnasier, underhöll vid Upsala 10 till 15 studerande
och byggde gymnasiibuset i Westerås på egen
bekostnad. Någon gång i offentliga lifvet ansåg bao
sig böra utveckla ståt och representation; i sitt
enskildta var ban enkel och tarflig. Till det
yttre var ban af en bög och aktningsbjudande gestalt.
Har författat flera skrifter, hvaraf bans bref lill
sin son, Joban, äro allmännast bekanta; andra
delen af Chemnitii Historia Be/Ii Sveco-Germanici är
af bonom, likasom De Arenius Auslriacæ Domus,
ni. fl. Han dog d. 2S Aug. 1654, men begrofs
först följande året d. 18 Mars, i Storkyrkan, i
konungens närvaro och med mycken ståt. Liket
fördes sedan till Jäders kyrka i Södermanland, der
ett marmor-epitafium är uppsatt öfver honom. Hans
äldste son,
Oxenstjerna, Johan Axelsson, föddes i
Stockholm midsommarsdagen år 1611. Fadern
undervisade bonom, efter fulländade studier, sjelf i
uppsättandet af diplomatiska noter och ville att ban
äfven skulle lara känna handeln, bokhålleriet,
räkenskaper och vexelsaker. Hon skickades derefter
på utländska resor, och erhöll magister-diplomet i
Oxford. Blef 1632, endast 21 år gammal,
öfverste, men fadern kallade honom till sig i
Frankfurt och uppdrog honom åtskilliga beskickningar.
År 1636 utnämndes ban till kammar-råd och
fråga väcktes om bans inkallande i rådet, men
hvilket fadern då afstyrkte. Det ägde likväl rum är
1639, då han tillika blef kansliråd och kort
derefter häradshöfding öfver Ivanogorod, Jama och
Ko-porie lagsagor. År 1641 uppdrogs honom, att,
jemte Adler Salvius, leda fredsunderhandlingarna i
Westfalen. Då ban häremot gjorde invändningar, med
anmärkning oin sina otillräckliga krafter, gaf den
gamle statsmaonen sin son det bekanta svaret: "Vet
du då icke, min son, med huru ringa vishet
verlden styres?" Valet var emellertid kanske icke det
lyckligaste. Rikskansleren bade hoppats genom sin
son blifva den verklige fredsstiftaren, men deremot
nppreste sig dennes underlägsna skicklighet och
häftiga lynne, drottningens afund samt Adler
Sal-vii intriger, egennytta och fåfänga. Också var
fredsslutet icke efter Axels önskan, och skedde,
enligt bans tanke, för tidigt. Joban qvarstannade
ända till 1651 i Tysklaad, för att reglera
åtskilliga ärenden, föranledda af freden. Han er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
