Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxenstjerna.
Oxenstjerna.
151
böll straxt derefter amtet Pudegla och godset
Melintio pà ön Usedom som manslän, blef sedan
lagmsa i Upland, riksmarskalk, kansler för
Greifswald» akademi och president i Wismarska
tribunalet. År 1655 skickades ban som extr. ord.
legat till Tyskland, och dog i sina bästa år i
Wismar d. 5 Dec. 1657. Ägde icke faderns
egenskaper, men var likväl rättskaffens, öppenhjertig,
vältalig och frikostig, älskade prakt och
utvecklade en sådan, större än man någonsin förut sett
i Sverige. Af en förteckning på bans inkomster
för ett år, 1641, finnas dessa tillsammanlagda
hafva otgjort 101,726 d:lr, i anseende till
varupriserna svarande ongefär mot 25,000 tunnor säd.
Utgifterna stego dock ej till högre än 76,069.
lians aodra fra var den bekanta grefvinnan
Margaretha Brahe (se detta ord).
Oxenstjerna, Krik Axelsson, den
föregåendes broder, var född på Fiholm d. 13 Febr. 1624.
Ilan var den af rikskanslerens söner som ansågs
stå bonom närmast i själsegenskaper, och
förmenades af fadern vara ntsedd till den unga
drottningens gemål, ett förslag, som Richelieu, om icke
uppgjort, åtminstone sökte göra gällande, men
hvilket 0. sjelf förkastade. Det kom likväl sedan till
Christinas öron, och i ett ögonblick af uppbrusning,
f&rebrädde hon sin minister en sådan djerfhet. För
att vederlägga detta rykte, rådde fadern då sin
son att snart gifta sig, och ban gjorde det 1648
med Elsa Elisabeth Brahe. År 1645 blef ban
öf-ver-kammarberre, följande året guvernör öfver
Estland och Revel, en följd af den onåd, hvari
fadern då stod, hvarföre den sista utnämningen var
för sonen ett slags förvisning. År 1651
återkallades ban likväl, intogs i rådet, blef president i
kommerse-kollegium, och, efter faderns död, hans
efterträdare i rikskanslers-embetet, samt lagman
öfver Westernorrland. Han bade den äran att
underskrifva äktenskapskontraktet emellan Carl Gustaf
och dess gemål, samt att hemföra den kongl, bruden.
Följde konungen till Warschau och blef
generalguvernör i Preussen, men dog endast 32 år
gammal, af en hetsig feber, i Frauenburg d. 23 Okt.
1656. Var en rättvis, klok, vänlig och
saktmodig man, och skulle sannolikt blifvit, äfven som
statsman, en värdig son af en sådan fader, om
en längre lifstid blifvit bonom förunnad. Under
sista åren af Christinas regering gingo de Oesta
ärender genom honom och bans fader. Med bans
sonson, Carl Gustaf, utgick grefliga
Oxen-stjernska ätten till Söderinöre.
Oxenstjerna, fjabriel (àustafsson, son till
friherre Gustaf Gabrielsson 0. och yngste brodern
till den store rikskansleren, föddes d. 15 Juni 1587.
Ban skref sig friherre till Kimitto och Nynäs, herre
till Tyresö, Ornäs, Sätnna, Kalmarenäs och
Storefors. Hade, liksom alla andra af hans ätt,
studerat först hemma och sedan vid Tyska
universi-teter, blef 1604 Carl IX:s kammarjunkare och
följde bonom under fälttågen i Lifland. Efter Carls
död blef han hertig Jobaos råd och kansler, men
inkallades 1617 i riksrådet, utnämndes till ståthållare
öfver Stockholms och Upsala slott, vice president
i Svea hofrätt och 1634 riksdrots samt en af
Christinas förmyndare. Han hade förut haft det sorgliga
uppdraget, att från Tyskland hemföra hennes faders
lik. lian berömmes såsom ärlig, förståndig,
gladlynt, oegennyttig och älskad af höga och låga.
Var alltid fredsstiftare mellan grefve Jakob De la
Gardie och sin store broder, hvars tanka ban i
allmänhet delade. Vid 1634 års riksdag
skickades ban alt öfvertala bönderne till att gilla
regeringsformen och bevilja skatterna, då ban
besökte dem på deras gillesslufva, men kunde,
eburu väl sedd af dem, likväl föga uträtta. När
det i rådet klagades öfver adelns missbruk med
sina s. k. försvarskarlar, d. v. s. bönder, som
nedsatte sig på de adliga godsen inom fredsmilen och
derigenom befriades från utskrifning mot en afgift
till sina skyddsherrar, föreslog Gabriel O., att i
detta fall afstå från de adliga privilegierna och
låta utskrifningen gå öfver all frälsejord, liksom
öfver skatte- och krono-jorden. Dog i sin
kraftfullaste ålder d. 27 Nov. 1640 och begrofs i
Tyresö kyrka, hvilken ban låtit återuppbygga. Hans
barn och barnbarn uppböjdes år 1651 till grefvar
af Kroneborg. lians son,
Oxenstjerna, (»ustaf Kabrielsson, född d.
29 Aug. 1613, blef 1639 landshöfding öfver
West-maoland, tre år senare guvernör öfver Estland och
Revel och hemkallades 1646 för att inträda i
rådet, då ban tillika blef kansli-råd (så kallades pä
den liden vice rikskanslers-embetet, emedan ban
vid rikskanslerens förhinder eller sjukdom
företrädde dennes ställe), samt häradshöfding öfver
Stora och Lilla Savolax härader. Dog i sitt 34:de
år d. 31 Mars 1648. Märkvärdigare än ban är
likväl hans fru, Maria Sofia Me la Kardie,
en dotter af riksmarskeo Jakob De la Gardie och
Ebba Brabe, genom en för hennes kön, hennes
stånd och isynnerhet på hennes tid, högst ovanlig
förtjenst: den om ekonomiska och industriella
företag, åsyftande fäderneslandets bästa. Hon var,
som enka vid 21 år, så skön och intagande, att
fråga väcktes om hennes förmälning med Carl
Gustaf, hvilket äktenskap, i fall det kommit att äga
rum, och bon således blifvit moder åt Carl XI
samt öfver bonom förvärfvat samma inflytande som
bans moder ägde, sannolikt skulle blifvit till
rikets båtnad. Hon använde sin 48-åriga enkotid
till en särdeles verksamhet. Bland hennes första
företag var att är 1667 åter upptaga Höganäs
stenkolsverk, hvarifrån bon försåg fyrarne på
Kullen, Falsterbo och Nidingarne med stenkol och
äfven utskeppade sådana. Derefter anlade hon
klädesfabriker vid Tyresö, från hvilka bon kunde
leverera 30,000 alnar kläde till bärens behof.
Härtill införskref bon väfvare och färgare. Lät
uppköpa och till Spaoien utskeppa bräder, anlade ett
gevärsfaktori, dellog i Westerviks skeppsvarf, i
Afrikanska kompaniet, i Palmstruchska banken,
upptog en ny grufva, o. s. v. Derjemte
försummade bon ej åkerbruket och dref eo betydlig
spannmålshandel. Men reduktionen, hennes eget slånds
afund och motsträfvigbeten mot det probibiliva
systemet, som hon ansåg böra skydda och understödja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
