Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Padda.
Palil.
155
kad, samt ingen, vid varans förlast och 40
marker s:mts plikt, fördrista sig, att sälja eller köpa
någon salt fisk förrän fiskepackaren honom
ransaka! och gillat. Deni>a packning blef 1570
ytterligare påbjuden och 1636 anbefalltes, att all salt
fisk, som till staden inkom, eller der upplades,
tkolle foras till Packaretorget, att der besigtigas,
packas och cirklas, förrän något deraf såldes och
uppköptes-, funnes svek häri skulle godset tillfalla
hospitalet. Nu mera är den trettonde tunnan af
hvarje läst saltadt kött och fisk af alla slag,
hvilken bestås till packning, fri från tull och afgifter
till städerna.
Padda (Bufo), ett slägte af groddjurens andra
familj, paddor, med kroppen tätt beströdd med
vårtlika knölar; bakbenen föga längre än frambenen;
en större knöl bakom ögonen och tangan framtill
fastväxt; baktill fri, afrundad. Deraf finnes bos
oss trenne arter, neml.: Vanlig padda (B. vulgaris),
af ända till 3J tums längd och 2J tums bredd,
bönan större än hannen; mörkbrun och oredigt
svartfiäckig, bakbenen med till hälften lyckla tår;
kroppsformen klumpig, bred och nedplattad.
Förekommer på några ställen i landet, och i södra
delen temligen allmänt, på fuktiga och skuggrika
ställen, med undanlag af parningstiden, dä hon
vistas i dammar och kärr. Om dagen häller bon
sig dold i skrymslen under stenar och trädrötter
eller någon storbladig, starkt luktande växt, och
framkommer först i skymningen för att under
natten söka sin föda, som består af insekter, larver
och maskar, hvilka hon fångar med tungan och i
betydlig mängd förtär; hon gagnar således genom
atrotandet af skadliga insekter och larver, samt
användes äfven uti busmedicinen att lägga
lefvande pä elakartade sår, kräftsår o. dyl. Parningen
sker i April eller början af Maj, under hvilken
tid bon låter böra sitt läte, som är ett fult "rong"
eller "ritt, ritt." Äggen äro omgifna af elt
gelé-artadt ämne och utgå i en smal dubbelsträng.
Ungarne äro lifliga och hoppa omkring, fastän de
fullvuxna djurens rörelser äro långsamma och
oviga. Om vintern gräfver hon sig ned under
trädrötter eller stenar och tillbringar der den kalla
årstiden. Det uppgifves att hon omsluten af sten
kan lefva uti ett dvallikt tillstånd i århundraden,
så att hon blifvit funnen lefvande inuli
flötsberg-arter, hvilka tydligen bildat sig omkring henne.
Allmogen anser henne vara giftig, och isynnerhet
den klibbiga vätskan som afsöndras af
öronvår-torne, paddgift. Likasom snoken infinner bon sig
stundom, för att söka värme, i fähusen och tros
då förorsaka den sjukdom hos boskapen, som
allmogen kallar att vara "mulstungen." Grön fläckiga
paddan (B. variabilis), ofvan gTön med hvila streck,
som nästan bilda ett nät på ryggen, sidorne,
fram-och bakbenen, pä hufvudet gå strecken långsefter;
de andre delarne hvita, med mörkare fläckar pä
bröstet. Förekommer i södra delen af landet pä
sina ställen lika allmänt som den vanliga paddan,
hvilken bon liknar i lefnadssätt, men är mindre
långsam i sina rörelser. Stinkpaddan (B. calauita),
ovan olivgrön, med mörkare kropp och ett gult
streck från pannan till bakdelen; en rund hvit
knöl från öfverkäken till frambenen’, sidorne,
fram-och bakbenen marmorerade med gull och
hvitaktiga andre delarne hvita med små mörka fläckar.
Förekommer i de södra landskaperna upp till
Halland. Löper snabbt som en råtta och ger en
vidrig stank ifrån sig, som förorsakar kräkning och
hufvudvärk, då bon oroas. Liknar annars till
lefnadssättet sina samslägtingar.
Paildbär, trollbär, hundbär (Actæa spiceta), en
mångårig växt, som förekommer vid foteo af
klippor och ouppodlade ställen i skogar, uti flere
land-landskaper, ända till fjälltrakten i Dalarne och
Lappland, men synes icke finnas i veslra delen af
Småland, Bohuslän och Wermland. Ilela växten,
likasom de vanligen svarta, men i Lappland rödaktiga,
bären anses för giftiga och bar en obehaglig lukt.
Bären kunna användas till färgning af ylle och siden.
Padreiuien utgjorde elt kärt samtalsämne för
de från Miklagård till norden hemkomne
väringarne och andra resande. De gåfvo nemligen detta
namn åt Hippodromen i Byzanz, eller den circus,
der offentliga kappkörningar, konstridter,
lindaas-ning, fyrverkerier, djurstrider och andra skådespel
uppfördes till folkets förlustelse. De bildstoder af
bronz, utförda med fulländad Grekisk konst, och
föreställande Grekiska gudar och hjeltar, som
prydde padreimen, gjorde ett starkt intryck på
nordens råa, men för det sköna tillgängliga söner,
hvilka uti desamma trodde sig återfinna bilderna
af Walballs gudar och Eddans hjeltar, såsom Asar,
Volsungar och Gjukungar. Lekarne, särdeles
kapp-körningarne, på padreimen hänförde så
nordboer-ne, att konung Sigurd Jorsalafar, hvilken år 1111
besökte Konstantinopel, föredrog bivistandet af
dessa lekar framför den gåfva af 6 pund guld, som
kejsar Alexius Komnenus erbjöd honom. Man bar
till och med anledning att tro, det ett och annat
minne från padreimen finnes inhugget på våra
hällristningar, såsom t. ex. på den s. k. Runohällan
vid Lilla Gerum i Tanums socken af Bohuslän.
Sjelfva padreimen bestod af en stor slätt,
inhägnad genom en hög rund stenmur, omkring hvilken
terassformiga bänkar höjde sig för åskådarne.
Inan-dömet öfverflödade af kolonner, bildstoder,
symboler och talismaner, och på kopparportarne voro
ristade, af undergöraren Apollonius från Tyana,
hemlighetsfulla skriftecken, hvilka innehöllo
profetior om kejsarstadens och rikets framtida öden,
och om hvilka en ryktbar filosof yttrade en gäng,
alt det varit en vinst för bonom om ban icke
lyckats utforska dem. Hippodromens lekar bade
en symbolisk betydelse af dels religiös, dels
naturfilosofisk mening. Dessa lekar, särdeles
kapp-körningarne emellan det s. k. blåa och det gröna
partiet, urartade ofta till allvarsamma
stridigheter, ja till och med till uppror, så vilda, alt en
gång 30,000 menniskolif dervid förspilldes.
Palil, Hann, son till bandianden i Stockholm
Mathias Palil, var notarie i kammar-kollegium med
titel af referendarius, och blef sedan sekreterare
derstädes. Denna hans förtjenst var väl icke nog,
alt bereda honom adelskap, men han htde dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
