Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174
Pfkmel Skrifvare.
Paulinus.
heteroa lucrativa eller non tucralica. De förra,
hvilka finoas endast i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohuslän, bibebållne från Danska tider, äro
för-bundne med rättigheten att uppbära tioade och
kyrkans inkomster, emot skyldighet att underhålla
kyrkan och aflöna pastor; och tyckes det som
skulle denna patronaträtt ej kunna frånträdas, utan
församlingens begifvande. De senare äro de
vanliga i Sveriges öfriga landskap, der prest
tillsättes pro honore, utan att tionde får uppbäras af
patronus, som eljest måste fullgöra de
skyldigheter, hvilka kunna vara stadgade såsom följder af
patronaträtten. De patronella pastoratens antal äro
127, hvaraf i Upsala stift 15, Linköpings 17,
Skara 5, Strengnäs 22, Westerås 4, Wexjö 4,
Lunds 52 och Götheborg* 8.
Pauel Skrifvare anföres bland befallningsmän
öfver Nyslott och dess län, hvilket han år 1535
säges hafva fått "i en ärlig och redlig slotlslofven."
Pauli, Hinricua, blef, på erkebiskopens af
Lund Asveri förord, utnämnd till biskop i
We-sterås, och arbetade på att förhjelpa Danske
prinsen Magnus Nilsson på Svenska thronen, följde
honom till Danmark, och stupade, jemte honom,
tillika med 4 aodra biskopar och 60 prester, i
slaget vid Fotevig år 1135.
Pauli, Paulus, född i Sköfde, der hans far
varit kyrkoherde, studerade i Greifswald och vid
andra Tyska lärosäten, blef, efter hemkomsten, år
1576, tbeol. lektor i Skara, sedan kyrkoherde och
prost i Broddetorp, samt var en af dem, som
un-derskrefvo Upsala mötes beslut. Valdes år 1611
till biskop i Skara, men som Carl IX bärtill
utnämnt en annan, professor Paulinus Gothus,
dröjde det till följande året innan ban fick tillträda
biskopstolen, lian innehade den endast till 1617,
då han afled. Under sin studiitid i Greifswald hade
han utgifvit: lit titel Corf/us Doctrinæ.
Pauli, Zacharias, son af Wolfgang P. till
Ne-gerschick i Österrike, der ban var född år 1586,
kom år 1603 till Sverige, foen återvände till
Ungern, der han gick i tjenst; bär fick han dock ej
qvarstanna, emedan ban bekände protestantiska
läran, hvarföre ban ånyo, jemte tre sina bröder,
begaf sig till Sverige, der ban blef
kammarjunkare hos Carl IX, och 1611 ryttmästare vid dess
lifkompani, stallmästare bos dess enkedrottning
och sedan bos hertig Carl Filip. Var 1628
öfverste för Södermanlands regemente. Dog af
pesten i Stockholm, natten emellan den 24 och 25
Augusti 1630. Från honom härstammade
Pauli, Wilhelm Mauritz, född i Småland d.
3 Dec. 1730. Fadern var öfverjägmästare. Efter
9 år tillbragta med studier i Upsala, gick han
1751 som sergeant till Possiska regementet i
Stralsund, samt derefter i Fransk tjenst vid grefve
Fersens regeraete; här qvarstannade ban till
efter freden, då han fick afsked som
aide-major-general, med 600 livrés i pension, och återvände
hem, hvarest han emellertid blifvit befordrad till
stahskapiten. Var, vid utbrottet af 1788 års krig,
chef för Westerbottens regemente, med hvilket
ban afgick till Finland. I träffningen vid Uttismalm
d. 28 Juni 1789, anförde han, nnder konungens
befäl, förtruppen och utnämndes samma dag, för
sitt välförhållande, till R. af Sv. 0. Den 4 Joli
deltog ban i träffningen vid Likala och d. 21 Ang.
vid återtåget derifrån, dä ban försvarade passet
mellan Meinmelä och Anjala, tilldess begge
bryggorna öfver elfven hunnit svängas. Anförde
högra flygeln i slaget vid Walkiala d. 29 April
1790, under Gustaf lll:s eget befäl, och erhöll,
efter segern, på slagtfältet en guldvärja. Den 20
Maj s. å. anföll han, med 10 bataljoner, utom
kavalleri, jägare och artilleri, vid Keltisbarackerna,
Ryssarne, som blefvo slagne, hvarefter ban intog
lägret vid Werälä. Till belöning derföre blef han
R. af S. O. stora kors. Efter freden befordrades
han till general-löjtnant, chef för Skaraborgs
regemente och förste stallmästare bos hertigen af
Östergöthland. Ar 1794 erhöll han
kommendörstecknet af S. O. stora kors. Tog afsked från
re-gements-hefälet 1796 och afled i Stockholm d. 1 I
Aug. 1800.
Pau|lo, Arvid, född år 1687 i Wirolax
sorken i Wiborgs län, der fadern bade sitt boställe,
som qvartermästare vid Wiborgs kavalleri. Denne
stupade i slaget vid Narva, och hans död försatte
enkan och barnen i så knappa omständigheter, alt
de en lång tid måste föda sig med barkbröd. Med
möda lyckades Arvid från flera båll samla ett litet
förråd af födoämnen, hvarmed han från sin
moders hus begaf sig till Kexholms ,skola. Är 1708
kom han till Aho akademi, prestvigdes 1712 och
blef adjunkt bos kyrkoherden i Urdiala. D&
Ryssarne följande året inföllo i landet och Halikko
socken var nästan utan någon prest, emedan
kyrkoherden var sängliggande och komministern flytt till
Sverige, begaf ban sig dit, enligt församlingens
önskan, och förrättade der själavården under
ständiga faror, emedan ban ej sällan måste vara
medlare emellan fienden och sina sockneboer, för
hvilka hao oftast lyckades utverka någon lindring i
de bördor, hvarmed de eljest skulle blifvit tryckta.
Församlingens tacksamhet blef äfven lönen för
bans ädla ansträngningar, och 1724 begärde
sockenmännen bos konungen att P. måtte förordnas
till kaplan i moderkyrkan, hvilken anmälan äfven
bifölls, ehuru en annan redan var af konsistorium
utnämnd, och då kyrkoherden, efter en mångårig
sjukligbet, omsider afled år 1735, valdes ban
enhälligt till dess efterträdare. Halikko sockens
kärlek för det Paulinska namnet öfvergick äfven
sedan till bans efterkommande, ty då han dog 1750,
begärde de bans son till sin pastor, och, efter
dennes död, sonsoneH.
Paulinus, Petrus, brorson till erkebiskopen
Laurentius Petri Gotbos, och äldre broder til]
erkebiskop Laurentius Paulinus Gotbus, var född 1550
i Söderköping, der fadern var smed och
borgmästare, blef 1571 student i Upsala, hvarest
farbrodern då var professor. Han gick i dennes
fotspår, reste ut till fremmande lärosäten, blef
magister vid ett Jesuitiskt universitet, och, efter
hemkomsten, prestvigd samt rektor i Enköping. Ar
1584 kallades han till keaung Johan HI:s hofpre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
