Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pauliska donations-fonden.
Paykull.
dikant och kyrkoherde vid Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm. Här uppträdde ban offentligen som
liturgiens förfäktare, och råkade derigenom i
mycken misshällighet med stadens invånare.
Isynnerhet väckte ban förargelse genom sin likpredikan
öfver ståthållaren på Stockholms slott, Nils
Hansson, afliden som katholik, och hvars själ han, till
trots af folktron, försäkrade vara "bos Gud i
paradis." No fordrade både presterskap och lekmän
hans bestraffning, och Johan, vacklande i sin tro
som i sin politik, måste 1590 afsätta bonom från
bans kyrkoherde-embete. Vid det stora
kyrkomötet i Upsala 1594 blef ban ställd till ansvar inför
det församlade presterskapet, anklagad för många
fel, deribland äfven för falskt vittnesbörd och
afsatt från prediko-embetet. Han dog kort derefter
s. å. af sorg och grämelse, hos klockaren på Munsön,
dit ban flyttat. Elt bevis på tidens råhet är
början af ett bans tal till Stockholms invånare: "J
paddor ären icke värdige en sådan hög och dyr
man. Jag är ock ett högre och bättre kall värd,
än att vara er kyrkieberre. Lucifer må predika
för eder", m. m., och likväl var Paulinus visst
icke mindre bildad än mängden af bans samtida,
ntan tvertom stod ban i detta fall öfver mängden
af dem. Har utgifvit: Een ratt Chrisletigh
under-vrinting om heela menni.ikones leffnadt har pä
jor-dene, Een koön titi Jesum vdr N’ydhrsgo/[oa; m. m.
Panliska donations-fonden, till pensioner för
enkor samt fader- och moderlösa barn, förvaltas
af direktionen för norra frivilliga arbetshuset i
Stockholm. Denna fond ägde 1842 en fastighet,
värderad till 45,000 R:dr, samt fordringar och
kontanta medel till belopp af 67,139 R:dr. Dess
inkomster samma år, bestående af räntor och
byres-medel, utgjorde 5,563 R:dr, hvaraf till pensioner
och ijnkvård användes 4,375 R:dr.
Underslöds-lagarne voro 160, bland hvilka 140 bodde i
Stockholm och tillsammans erhöllo 3,650 R:dr B:ko.
Paulistrttin, jernbruk, i Kalmare län, anlades
1726 af majoren och öfverjägmästaren W. M.
Pauli, som hade användt mycken flit på jernmalms
uppletande, och erhöll tillstånd att få anlägga en
masagn,. 1 stångjernsbammare med 2:ne härdar,
samt en spik- och manufaktur-hammare. Bruket
bar nu I härd och endast 50 skepp:d priv. årligt
smide af eget tackjern. Hammarskatten utgör 10
lisp:d. Manufaktur-verkstäder finnas vid bruket,
hvilket äges af H. Ekelund. Afsättningsort:
Kalmar och Westervik.
Paula kyrka. Se: Krageholm.
Paumgarten, Jokan «Äeor« von, kejserlig
kansler, skickades år 1542 till konung Gustaf f,
att förmå bonom lemna något bidrag till kriget
mot Turkarne, hvartill det Schmalkaldiska
förbundet utfäst sig; men konungen, som icke var
medlem deraf, svarade, att riket, ntmattadt af
ständiga krigsoroligbeter, ej kunde efterkomma
kejsarens önskan.
Pavo, höfvidsman i Sigtuna och öfver Upland år
1274, skall hafva varit den siste, hvilken, i
egenskap af höfding öfver Uplands län, haft sitt
residens i Sigtuna.
Paykull, Otto Arnold, sen till en Lifländsk
adelsman och född troligen år 1662, reste vid 15
års ålder eller år 1677 till Sacbsen, der ban
inträdde vid kurfurstens garde och befordrades till
general-löjtnant, samt bivistade, bland annat,
öfvergången öfver Duna. Han bade sedan gift sig och
satt sig i ro, då ban af sin landsman, Patkull,
öfvertalade* att äter ingå i konung Augusts tjenst,
skickades af bonom till tsar Peter, att öfverlägga
om fortsättningen af kriget, men blef, i en liten
träffning vid Warschau d. 21 Juli 1705,
tillfångatagen af öfverste Burensköld och skickad till
Stockholm. Här ställdes han under tilltal inför Svea
hofrätt och dömdes till döden såsom landsförrädare,
emedan ban var född Svensk undersåte.
Förgäfves invände ban, att ban aldrig svurit Svenska
kronan trohetsed, att han, såsom yngling, lemnat
landet, och då ban 1692 gjorde en resa till
Lifland, förklarat för guvernören baron Soop, det
ban aldrig tänkte åter inflytta i landet, samt
ändtligen, att ban var en fremmande magts undersåte
och embetsmän. Allt detta hjelpte likväl icke.
Då erbjöd ban sig slutligen att göra guld, och
att åt konungen årligen anskaffa en miljon
riksdaler, endast ban fick behålla lifvet, ehuru
qvar-hållen i ständigt fängelse. Carl svarade: "Om
än Paykull kunde förvandla Brunkeberg till guld,
skall ban ändå dö", och den olyckliges
afrättning försiggick den 4 Februari 1707,
utanför Norrtull vid en backe, som ännu bär hans
namn. Den namnkunnige Urban Hjerne bar, kort
efter bans död, uppsatt ett intyg, hvari ban på
ganska många både vetenskapliga och moraliska
skäl försäkrar, att P. verkligen varit en "Adeptus",
hvarmed han sökte vederlägga många ntspridda
rykten och misstankar om något begånget
bedrägeri af bonom. Paykull gjorde nemligen i sitt
fängelse verkligen en liten qvantitet guld, hvaraf
en medalj slogs, hvilken ännu förvaras i
myntkabinettet, och bar på ena sidan Carl Xll:s bröstbild,
samt på den andra följande inskrift: Hoc Aurum
Artc Chemica Conflavit Holmia A. 1706. O. A. v.
Paykull. Han hade gjort en guldtinktnr, hvartill
ban gifvit receptet åt öfverste Hamilton, hvilken
visat honom mycken godbet. Denne bade, efter
bans uppgift, sedermera gjort en dylik tinktur,
och derigenom förvandlat ett stycke bly till 147
dukater fint gnid. P. hade äfven sagt Hamilton,
att, för att göra 10,000 dukater, behöfdes
ingre-diensier endast för 12 till 14 R dr. Hjerne syntes
hysa de bästa tankar om Paykulls kunskaper och
själsegenskaper, och uppger, att ban först ett
halft år före sitt tillfångatagande inhemtat den
dyrbara konsten, samt att ban med mycket ingn
och frimodighet gick döden till mötes.
Paykull, Cüustaf. Majoren vid artilleriet, R.
af S. O., Carl Fredrik P., härstammade troligen
från samma Lifländska ätt, som den ofvannämnde
generalen och guldmakaren Paykull, och
introducerades 1756 på Svenska riddarbuset bland adelsmän.
Sonen Cinstar föddes d. 21 Aug. 1757, ingick i
kansliet, befordrades der till
protokolls-sekreterare, men fick sedan kansliråds titel, blef hofmar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
