Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
182
PerllUkerler.
Perlor.
begreppet periodisk skrift hänföras icke blott
dagblad, ntan äfven litterära journaler, bvilka
utkomma i nummerföljd. För innehållet ansvarar
utgifvaren, likasom författare i allmänhet, och
rätte-gångssättct med jury är detsamma som i andra
tryckfrihetsmål.
PerlflMkerier. Ehuru man derom saknar säkra
underrättelser, synes det likväl, att perlfiskerierna
fordom varit pà vissa orter bos oss en icke
obetydlig näringsgren för personer, bvilka baft tid
att egna sig deråt. Isynnerhet var detta
förbållandet i förra århundradet, då de äfven blefvo
föremål för den lagstiftande magtens uppmärksamhet,
och, att döma af derom utfärdade författningar,
tyckas de dä hafva blifvit betraktade såsom
synnerligt vigtiga. Redan d. 20 Sept. är 1723 utkom en
kongl, förordning, angående perlfiskerierna,
hvilken skärptes genom en ny förordning af d 4 Maj
1731, hvaruti sagde fiske på skattegrund, hvilket
genom den förra till någon del frigafs, åter
förklarades för ett regale, som på arrende upplåts
ät dertill hugade personer, hvarjemte ett vite af
icke mindre än 500 d:lr sunt, eller 32 par spö och
fästningsarbete, m. m., stadgades för den, hvilken
olofligen idkade samma fiske. Denna nog grymma
förordning upphäfdes dock 16 år derefter, dà
perl-fisket åter frigafs, utan all afgift, åt enhvar, som
för dess idkande anmälte sig hos vederbörande
embetsmyndigheter. Deremot föreskrefs att do
erhållna perlorna icke finge afyttras till enskildt person,
för att derigenom förebygga svek i handeln
dermed, utan skulle desamma bemhjudas
kronohetje-ningen, efter pris, som en serskildt upprättad taxa
bestämde, hvarjemte regeringen drog försorg om,
att vissa personer utsågos inom hvarje ort, der
perlfiske fanns, hvilka borde om samma
näringsfångs rätta skötsel meddela gagneliga
upplysningar. Sedan dess bar ifrågavarande idustrigren ej
varit föremål för statens uppmärksamhet, hvilket
man likväl kan hafva sina skäl att beklaga, då
fördelen deraf, om den förra på vederbörligt sätt
uppmuntrades, ej borde blifva obetydlig, särdeles
om man ihågkommer, att barn och mindre
arbetsföra kunde sysselsätta sig dermed. Flera af våra
åar och bäckar föra perlinusslor, isynnerhet några
pä vestra kusten, t. ex. ßullare-sjöarnes utlopp i
Idefjorden vid Norska gränsen, Kyrkelfven,
äfvensom den å, hvilken rinner förbi Ljungs kyrka, söder
om Uddevalla, och isynnerhet’ Ilimle-ån i Halland,
ifrån hvilken perlor af icke ringa värde i senaste
tider blifvit uppfiskade. Som bekant är, bildas
perlorna genom en egen sjukligbet hos vissa
inussle-arter. Denna sjukligbet undersöktes och
upptäcktes till sin beskaffenhet af vår store v. Linné, för
hvilken få af naturens hemligheter förblefvo dolda.
Han upptäckte äfven sättet att frambringa
densamma, och dymedelst anskalTa så många och så
stora perlor man behagade. Denna hemlighet var
likväl den enda man känner att han förtegat, och det
af ett slags, för bonom annars fremmande,
egen-nytta. Han erbjöd nemligen sin upptäckt åt
dåvarande regering och ständer, emot en betydlig,
ehuru, med afseende på vinsten deraf, ingalunda
för stor lösesumma; men vederbörande antogo ej
anbudet, och Lioné tog sin hemlighet med sig i
grafven, derur den sedan ej kunnat uppmanas.
Perlor erhållas eljest ej blott i färskvattensmusslor,
utan äfven i ostron.
Pcrlgriis (Melica). Af detta temligen mångartade
grässlägte äger äfven Sverige några arter. Det
allmännaste ar det s. k. lutande perlgräset (M.
notans), hvilket allmänt förekommer på högländta
ställen och berg, som äga någoo skugga, helst
under de inot norr och vester belägna
klippafsat-serna. Det är fàbladigt, men långt (omkring
aln högt). Blomvippan, som utspricker i Maj
månad, är lutande och klaslik, med rödbruna och
trubhskaliga småax, hvilka sitta blott åt en sida.
Delta slags perlgräs, hvilket går långt upp åt
norden, utgör ett begärligt bete för boskapen. I
senare tider bar man med fördel försökt att i
Sverige, särdeles södra landskaperna, naturalisera ett
annat slag af perlgräset, nemligen den i Sibirien,
Ungern och på Kaukasus iubemska Melica
allissi-ma, den största arten af detta grässlag. Denna
mångåriga växt, hvilken ganska väl làl vårt
klimat, är ganska yfvig och bladrik. Den hinner en
böjd af halfannan aln, är glatt och ljusgrön till
färgen. Blomvippan är, likasom föregående,
klas-formig och sammansatt af en mängd småax af lika
färg, som den ofvannämndes, och med trubbiga
borstlösa skal, men sittande åt alla sidor,
hvarjemte vippan är upprätt. Detta slags perlgräs,
hvilket i anseende till sin rika växt och
begärlig-hel för kreaturen, förtjenar jordbrukarens
synnerliga uppmärksamhet, frodar sig helst på lätt mylla
och kalklialtig jord, hvilken den snart
sammanbinder. Det uppsticker ganska tidigt om våren,
blommar i medlet af Juni månad och är moget i
Juli. Frösättningeu är rik. Sådden häraf bör belst
ske om hösten, och beräknar man vanligtvis per
tnnnland omkring 14 skàlp:d frö.
Perllittiin (Numidia Meleagris), en bönsfogel af
omkring 30 tums längd, med kroppen mörkt
askgrå, beströdd med hvita punkter; hufvudet och den
nakna delen af halsen gråblå; på hjessan en
kegel-formig hjelm. Förekommer vild i Afrika,
särdeles i de södra och vestra delarne deraf, och är i
tamt tillstånd kringspridd öfver en stor del af
Europa. Hos oss förekommer bon likväl mindre
allmänt, endast bär och der bos ståndspersoner, men
förtjente alt vara allmännare; ty ehuru hon
förtär mera än en vanlig böna och äfven är
besvärlig för sitt skarpa, genomträngande skrik, så
värper bon deremot hela sommaren och hösten ända
till 70 ägg, och dessa äro vida bättre än
hönsägg. Äfven köttet, särdeles af unga perlhöns, är
mycket smakligt.
Perlor och Perlbaud träffas icke sällan i
graf-lemniogarne efter våra gamla förfäder, af hvilkas
qvinnor de begagnades såsom prydnader. De
aldra äldsta äro af bernsten, och ofta arbetade t
form af små stridsyxor, o. dyl. Ifrån
jernperio-den finner man dylika af harts, terra cotta, lera,
glas och andra ämnen. Ett serskildt slag af
perlor ifrån denna tid äro de sä kallade mosaikper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
