Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
Pliosplioriater.
Pirkedala-Olav.
byggare, tog vägen söder ut frän Gibrallarssund
och den andra, äfvenledes ganska stark, styrde
nordlig kurs, under befäl af en Ilamilco. Den
förbiseglade England, styrde efter polstjernorna
och hann efter 120 dagars segling ett högt i
norden beläget land, med skyhöga klippor, bevuxna
med åldrig skog och bebodt af en rädd folkslam.
Synbarligen menas bär Skandinaviens vestkust, ifrån
Bohuslän till trakterna omkring Bergen.
Nybyggenas historia, till och med den om deras
mera bestämda låge, känner man dock icke
närmare, och hvilket är mindre underligt, då deras
anläggande infaller uti en, för norden förhistorisk
tid. Emellertid tror man sig här hafva upptäckt en
mängd omisskänneliga spår af Pboeniciernas bildning
och måhända äfven af Phoeniciskt blod. I den
nordiska gudaläran är inväfd på ett oupplösligt sätt
mytben om Balder, solguden, den Pboeniciska Baal,
efter hvilkens dyrknn, likasom efter den, äfven
från nämnda folk härstammade gudamoders-kullen,
otaliga qvarlefvor ännu anträffas i allmogens seder,
bruk och fördomar, m. m. Alla lemningar i
bronz-perioden anse denna menings förfäktare bära spår
af Pboenieisk bildning. Till många ortnamn,
särdeles i södra Sverige vill man ock söka roten i
Phoeniciska språket; äfvensom man tror sig
igenkänna afkomlingar af samma folk på vissa orler,
såsom t. ex. på Tjörn och andra ställen i Bohuslän.
Allt detta ar likväl mer än problematiskt. I detta
län upptäcktes emellertid för några år sedan elt
märkvärdigt fynd, hvilket man antager såsom
bevis på Pboeniciernas forntida förbindelse med
der-varande kust. Några mil norr om Uddevalla, pä
Stängenäs, funnos nemligen, uti en, på 150 fots
böjd öfver hafsytan belägen, fossil snäckbank,
tvenne skeletter efter menniskor, hvilka drunknat
derstädes den tid nämnde bank låg under vattnet,
och öfver hvilka snäckbanken sedan fortfarit alt
bilda sig. Att de ej blifvit der begrafne visade
sig tydligen deraf, att snäckorna lågo öfver dem
i orubbade och olikfärgade lager. Den egna
bildningen på deras hufvudskålar uppger man häntyda
p& den Phoenisika folkrasen.
Pliospliorister kallades de yngre författare, som
i strid med det Gustavianska tidehvarfvets vittra
smak införde en ny anda i den Svenska
vitterheten. Namnet kommer af Phosphoros, som åter var
benämningen på en vitter tidskrift, hvaruti de
uttryckte sina åsigter. Sedan nemligen under
konung Gustaf III:s tid den Fransyska vitterheten
varit det enda mönstret för den Svenska, bildade
sig i början af 1800-talet ett lifligt motstånd
deremot inom den vittra verlden i Sverige.
Striden utgick ifrån ett förbund af ynglingar vid
Upsala universitet, hvilka genom studium af den
Tyska filosofien, särdeles Scbellings system, som då
var nytt, och den Tyska vitterheten, särdeles
Schiller, Goethe, Tieck, Novalli, bröderne Schlegel,
inhemtat andra åsigter än de hittills herskande.
Derjemte arbetade de äfveu för ett i deras tro
grundligare studium af den gamla klassiska, särdeles
Grekiska litlerat uren, och ville pa dessa vägar
nydana den Svenska poesien. Oaktadt all den sauning,
som låg till grund för deras sträfvande, läto de
hänföra sig af ungdomlig ifver till en alltför
bitter och ensidig strid. Deras egna skrifter, ehuru
utmärkta för ett varmt nit och ej utan
djupsinnighet, vanställdes dock af en mörk och i hög
grad svårfatllig framställning, hvilken äfven
blottställde dem för motståndarnes satir och den
opartiska allmänhetens löje. Nu mera är striden
slutad; deras öfverdrift är erkänd, men deras
åsigter hafva i det bela blifvit segrande. De bilda en
öfvergång i Svenska vitterheten från det
Gustavianska tidehvarfvet till det närvarande. Deras
egen period infaller ungefärligen emellan 1810, då
Phosphoros utkom, och medlet af 1820-talet. Utom
Phosphoros uttalades pbosphorismen äfven i
tidskriften Polyfem och i Scensk Litteraturtidning. De mest
kände ibland pbosphorislerne äro Atterbom,
llam-maisköld, Palmblad, Askelöf, hvilken sistnämnde var
utgifvare af Polyfem. Bland Atterboms arbeten
höra hufvudsakligen bans Poetiska Kalendrar samt
Lycksalighetens 6 till denna period. Å motsatta sidan
stod Svenska akademien, såsom försvarare af den
gamla skolan, och derjemte bekämpades de uti en
tidning, benämnd Journal får Litteratuien och
Theatern, sedermera kallad Allmanna Journalen.
Oberoende af begge dessa partier arbetade Gölhiska
förbundet, hvars utmärktaste medlemmar voro Geijer
och Tegnér. Den förstnämnde stod dock
phospho-risterne temligen nära och äfven den sistnämnde,
ehnru han förföljde dem med bilande sslirer, var
dock åtminstone lika nära beslägtad med dem som
med den gamla skolan.
Phrygius, Sylvester Joliannea, var född d.
25 Dec. 1572 i Kalmar, der fadern lärer varit
borgmästare, studerade i Tyskland, blef magister
i Wittenberg och Poeta cæsareo-laureatus;
återkommen till Sverige blef ban först rector scholæ i
Linköping och 1610 kyrkoherde i Sköfde, som då var
sliftstaden i hertig Johans hertigdöme, hvilket
bestod af några härader i Öster- och
Westergötland samt Dalsland. Öfver detta hertigdöme blef
ban superintendent, men som ingen lön var
anslagen till embetet, beklagade han sig öfver knappa
inkomster. År 1619 flyttades han till Götheborg,
der ban likaledes blef kyrkoherde och den förste
superintendenten, samt hvarest ban dog år 1628.
Han var en utmärkt Latinsk skald och tillika cn
ganska skicklig predikant, men lärer varit något
böjd för fåfänga. På båda dessa hans egenskaper
lemnar följande anekdot ett bevis. Då ban en gång
spatserade utanför staden, mötte ban en ryttare,
som frågade honom hvem ban var? Ilan svarade:
"Jag heter magister Sylvester, mäster för alla
prester." Ryttaren svarade: "Det var ett långt
namn; jag heter blott Gustaf Adolf, kung i
Sverige." Den förlägne presten skulle nu gerna
velat gömma sig undan, men kunde det ej vid
gudstjensten, der ban skulle predika. Konungen uppgaf
då texten, hvaröfver ban höll en predikan, hvilken
lyckades så väl, att Gustaf Adolf förklarade, det
han förtjente titel: "Mäster för alla prester."
Pickedala-Olav, benämndes en i staden
Carls-barnn bosatt borgare, hvars egentliga namn ir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
