Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194
PUgriuiaralk.
Pilo.
hundradet greps äfven nordboerne af lasten för
pilgrimsfärder, hvilka betraktades såsom
försonings-medel för begångna synder och brott, samt ålades
såsom sådana. Färderna företogos till Jerusalem,
Rom och S:t Jago di Compostella i Spanien (der
apostelen Jakob tros vara begrafven), Throndhjem,
o. s. v.; mest gällde det Rom. De förnämsta
Svenska pilgrimer äro några furstar och S:t Brigitta,
med bennes barn. Slutligen fann man på alt för
bekvämlighetens skull, men med samma anspråk
som för längre resor, anställa pilgrimsfärder till
vissa heliga ställen inom landet, t. ex. till
Wadstena m. fl., och man kan sannolikt betrakta
allmogens i Sverige sed, att vissa tider under året
besöka vissa aflägsna kyrkor eller heliga källor,
bland de senare framför allt de, som bära namnen
efter S:t Olof och S:t Erik o. s. v., såsom
qvarlefvor af dylika heliga fotvandringar, hvilka af
munkar och prester så mycket mera
uppmuntrades, som pilgrimerna, efter framkomsten till
målet, måste offra derstädes. Den egentliga pil—
grimsdrägten bestod af en brun eller grå kappa
med krage, på hvilken senare några snäckor
framtill voro fästade. Kappan sammanhölls af ett rep
om midjan, med hängande ändar. På hufvudet
bars en hatt med breda bord, något liknande våra
så kallade schäferhattar, och i banden fördes en
lång staf, vid hvars öfre ända en flaska
vanligtvis var fästad. Att anträda och fullborda
pilgrimsfärden barfotad ansågs utomordentligt
förtjenstfullt. Med samma varsamhet som man i
allmänhet, vid reformationens införande, gick tillväga
med afskaffandet af de katholska bruken,
behandlade mao äfven pilgrimsfärderna. Ännu på mötet
i Örebro år 1529 tillätos de; men presterskapet
uppmanades att undervisa folket, det de borde
företagas endast i den afsigt, att dermed skaffa sig
bättre lärdom och undervisning, och icke för
någon "besynnerlig Guds tjenst eller aQats skull",
hvadan ock de, som bestämt sig för
pilgrimsfärder, först skulle bibringas nödig undervisning om
beskaffenheten och afsigten med dylika, innan de
gåfvo sig åstad.
Pilgrimsralk (Falco peregrinus), en till
falksläg-tet börande roffogel, af 1 fot 3 tums längd, med
stjerten ej längre än de hoplagda vingarne; brun
med 8 —10 grå tvärband och hvit spets. Tarsen
ej längre än mellantån (ulan klo); en svart fläck
under ögonen vid begge sidorna af strupen;
benen blekgula. Fjäderklädnaden olika för olika kön
och ålder. Hannen, med hufvudet ofvan och
bals-ryggen svartaktiga; ryggen och vingarne
blåaktigt askgrå, med svarta spolar och bruna
tvärfläckar; under ögat en halfmånformig svart fläck;
halsen framtill och på sidorna hvit; öfre bröstet
hvitt, med rostgul anstrykning och små bruna
fläckar eller streck; nedre delen af bröstet, magen
och låren gråaktigt hvita, med talrika bruna
tvärstreck; vingpennorna af första ordningen
svartaktiga, med mänga roslgulaktiga ovala fläckar;
stjerten grå, med bruna tvärlinjer; näbben blàaktig;
iris brun; ögonkretsen, näbbhuden och benen gula.
Honan bar hufvudet och halsen ofvan svartaktiga;
från näbbroten under ögat, vid sidan af strupen,
en svart fläck; rygg och vingtäckare gråbruna,
med ljusare grå tvärstreck och ändkanter; strupe
och framhals hvita, med rostgulaktig anstrykning
och glesa bruna långstreck på kräfvan; bröst,
mage och lårfjädrar rostgulaktigt hvita, med bruna
tvärstreck; stjerten brun, med 10 grå tvärstreck
och hvit spets. Ungarne ofvan svartgrå, med
rostbruna fjäderkanter; pannan smutsigt hvit;
ögon-trakten svartaktig; en svartaktig fläck under ögat;
nacken rostgulaktig; kroppens nedre delar
gulaktigt hvitt brunfläckiga; strupen ofläckad; stjerten
med smärre askgrå och mörkbruna tvärstreck och
hvitgul spels; iris brun; näbben bornbrun, vid
roten blek; näbbbuden och munvikarne blå;
ögon-kretsen naken, blekblå; ben och tår blekgula.
Förekommer som flyttfogel, isynnerhet i de norra
delarne af landet, sparsammare i de mellersta och
sällan i de södra, alltid i bergiga trakter med
stela klippor. Dess flygt är hög och utmärkt snabb.
Födoämnena utgöras isynnerhet af ander och andra
simfoglar, hvilka bebo hafsvikar och sjöar, i hvars
grannskap ban mest uppehåller sig, dessutom alla
slags större foglar, hvilka han jagar och griper i
flyglen samt sedan bär i klorna till en trädtopp
eller kal klippa, der ban förtär rofvet. Sitt
näste lägger han, af tort ris och pinnar, uti en
bergskrefva eller i kronan af elt bögt träd.
Äggen äro 2—3 till antalet, hvitaktiga eller rödgula
och tätt beströdda med små rödbruna fläckar.
Fångades fordom och dresserades till jagt, likasom
jagtfalken.
Pilliainii, kapellförsamling till Wermdö pastorat.
(Se detta ord).
Piljera är en jagtterm, som nyttjas om
fogel-hunden, då han, på jägarens befallning, uppstöter
den fogel, för hvilken ban gjort sländ, äfvensom
dä ban går att hemta det fällda villebrådet.
Pilkriget. Så kallades träffningen vid Brunbäck,
der Gustaf Wasa, i spetsen för Dalkarlarne, slog
Danskarne. De hade bär mycken nytta af de
stora och starka pilar Gustaf lärt dem att smida,
och hvaraf några ännu derstädes träffas i jorden.
1 Wänjans-bygden sjunges en visa, som börjar
sålunda:
"De Dalkarlar skynda så fort i sitt lopp
Allt neder till Tuna hed", m. m.
Pilo, Carl Rustar, föddes d. 19 Mars 1712,
enligt andra uppgifter d. Ii Mars 1713, i Runtuna
socken af Westmanland. Fadern Olof P., död i en
hög ålder år 1777, var sjelf en skicklig målare,
som fullbordat den af Sylvius började stora
trappan på Drottningholm; men ban skördade så
ringa fördelar och uppmuntran af sin konst, att ban
öfvergaf den och satte sig ned som landtbrukare
på en lit en gård. Då ban märkte gossens lust för
sitt fordna yrke, sökte han afråda honom frän att
välja det, men gaf dock slutligen efter för
gossens afgjorda anlag, och lät honom komina i lära
bos Crisman i Stockholm, hvilken på den tiden
stod i mycket anseende och der ban blef gesäll.
Då målare akademien inrättades år 1735, blef ban
en af dess förste elever, reste sedan genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
