Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Piper.
Piper. 198
nom ingå i krigsståndet; men bans mor, som
ville rädda bonom undan det öde, som träfiat
hennes man, skickade honom i hemlighet ur riket,
innan befallningen kom henne tillhanda. Han
reste nu genom flera Europas länder, och uppehöll
sig isynnerhet i Holland och Lejden, der han
fortsatte sina studier, samt återkom först efter 8 års
frånvaro, 1724. Han användes nu som
ambassad-sekreterare till Ryssland, blef kammarråd,
hofkans-ler, 1747 president i kammarkollegium och följande
året Seraf-riddare. Tog afsked 1756. Var tre
gånger på förslag till riksråd, men undanbad sig
utnämningen. Afled d. 27 Aug. 1770. Hade sinne
för lärdom och bokliga konster, ansågs och var
en mecenat, samt invaldes som sådan i
vetenskapsakademien. I tidens politiska tvister deltog ban
icke. Hans äldste son,
Piper, Carl Gustaf, öfver-kammarherre och
Kom. af N. O., född d. 18 Mars 1737, död d. 31
Jan. 1803, anslog lön för en bibliothekarie vid
Linköpings gymnasium, ät hvilket farfadern fömt
förärat flera stipendier, lians äldste son är
nuvarande excellensen, general-majoren,
öfverste-kammarjunkaren, Kom. af S. O. med stora
korset, seraflmer-riddaren och riddaren af Carl XIH:s
orden, Carl Claa Piper, född d. 12 April
1770.
Piper, Gustaf Abraham, son till ståthållaren
öfver Ingermanland, Henrik Henriksson P., hvilken
var kusin till den ryktbare Carl Piper. Han var
född 1692, gick vid 14 års ålder i krigstjenst,
såsom volontär vid fortifikationen, blef sedan
fän-drik vid Björneborgs regemente, llelsinge fem- och
tremännings-bataljon, derefter vid Östgöt ha
regemente och sist vid gardet. I den förfärliga köld,
som, under tåget till Ukrän, inträffade vintern
1708—1709, förkylde han, på sjelfva julaftonen,
fötterna, så att. ban på bänder och knän måste
inkrypa i den nyligen eröfrade staden Wipreck.
Fältskårerne ville afsäga båda benen, men han
satte sig deremot, föredragande döden för ett lif som
krympling. En gammal fältskär räddade bonom
ntan denna stympning, ebnru ban ej kunde nyttja
sina fötter. Då Carl såg bonom komma åkande
vid Pultava, frågade han honom om orsaken
dertill, och när P. upplyste, att både tår och hälar
voro borta, sade konungen: "Åh, lappri, jag bar
sett dem som misst foten så långt", (hvarvid ban
pekade pä sin stöfvel) "men när de stoppat upp
stöfveln ba de gått lika bra som förut." Efter
slaget föll ban i Rysk fångenskap, men slapp,
såsom invalid, att deltaga i den skymfliga marchen
under de sju triumfbågarna. Han fördes Vill
Ga-litsch, der fångarne blefvo illa behandlade. Här
födde ban sig med afskrifning af psalmböcker och
excercisreglementen samt förrättade prestsysslan
för sina kamrater. Hans anförvandt, kongl, rådet
grefve P. tog bonom till sig som sekreterare
1713 och 2 år senare ut vexlades ban tillika med
doktor Nordberg. Hemkommen blef han kapiten
vid gardet och fick 1743 afsked med krigsråds
titel. År 1746 blef ban landshöfding i Öslerbotten,
vid ordnarnas instiftelse R. af S. O., 1752 adels-
man och 1753 general-major. Afled d. 10 Mars
1761. HaDS son,
Piper, Sten Abraham, född d. 19 Sept. 1737,
ingick, efter slutade studier, i konungens kansli
och blef 1772 ambassad-sekreterare i Petersburg.
Drottning Lovisa Ulrika fäste kort derefter an
uppmärksamhet vid bonom, och en platonisk
kärlek påstås hafva uppstått emellan den några och
50 år gamla drottningen samt den några och
30-årige Piper, det är likväl ovisst huruvida den
af honom besvarades. Säkert är, att drottningen
omfattade honom med utmärkt välvilja, att hon
gjorde honom till sin handsekreterare,
kammarherre, hofmarskalk samt guvernör öfver
Drottningholm och Svartsjö, öfverhopade honom med
skänker och fröjdade sig som en mor, eller snarare
som en älskarinna åt all den artighet eller de
tjenster, som bevisades bonom, samt fann en särdeles
tillfredsställelse när Gustaf III och hans gemål med
någon välvilja talade till eller om honom. Delta
förhållande, hvilket räckte till drottningens död,
var ett ämne för både det gamla och unga hofvets
samtal och munterhet. P. var för öfrigt en
hederlig, bildad och vitter man, ledamot af
vitter-hets-akademien och Kom. af N. 0. Ilar bållit ett
loftal öfver sin välgörarinna och öfversatt stycken
ur Tacitus. Afled d. 12 Juni 1813.
Piper, Peter liernhard, son af kapitenen vid
amiralitetet Henrik Berndt Henriksson Piper, var
född d. 14 Jan. 1723, blef, efter slutade studier,
vid 18 års ålder, volontär vid artilleriet, gick
sedan i Fransysk tjenst och utnämndes till
underlöjtnant vid Royal Svedois samt deltog i åtskilliga
af Franska bärens fälttåg, blef, efter
återkomsten, kapiten, då ban bivislade Pomerska kriget,
efter dess slut öfver-adjutant hos grefve
Ehrensvärd, R. af S. O. och 1772 plas-tn8jor på
Sveaborg. År 1776 fick han, jemte sin broder, («»■
briel Magnus, förnyelse på gammalt adelskap,
hvari deras farfaders broder år 1678 blifvit
upphöjd. Mellan 1780 och 1784 var han anställd
som kommendant i Götheborg, blef öfverste i
arméen och general-intendent vid Finska
kommissariatet. Lärer hafva tillhört oppositionen mot
Gustaf III, men inlät sig dock icke i
sammansvärjningarna mot honom. Stod således väl under
förmyndar-regeringen, hvarföre ban 1792 blef
guvernör för krigsakademien på Carlberg,
generalmajor, president i krigskollegium och Kom. med
stora korset af S. 0. Afled d. 27 Maj I 799. Hans
äldre broder, Gabriel Maguus, som tillika med
honom fick förnyelse på adelskapet. var född 1721 ,
blef Holsteinskl kammarråd, sedan Svensk
hofintendent och dog 1777 i Helsingfors.
Piper, Peter, son af tullnären i Wiborg, Peter
Berndtson Piper, och äldre broder till kamreraren
i krigskollegium Carl Berndtsson P., kongl, rådets
fader, var född i Wiborg 1642, ingick som
simpel soldat både i Holland och Sverige och tjente
sig upp så, att ban 1679 var major vid Åboläns
kavalleri. I denna beställning adlades ban 1684,
men dog barnlös på Runo gård d. 13 Mars 1690,
då denna adeliga Piperska ätt utgick med bonom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
