Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Piper.
Pippls hOii«.
199
Piper, Fredrik Jla|oiii) vice president och
direktör Tör arkitektur-skelan vid
målare-akade-mieD. R. af \V. Q., född 1746, död 1824, var,
enlig| Boije "en ganska skicklig arkitekt, hade en
god och behaglig stil, samt omfattade sitt yrke
med drift och värma för skön konst."
Piperskn »uren. Så kallades en pä
Kungsholmen belägen malmgård, tillhörig presidenten t
kammarkollegium Carl Fredrik Piper, utmärkt för
den omgifvande trädgården med sitt vackra
orangeri, sina planlager, alléer, grottor och byster.
Kring egendomen gick en hög stenmur, hvaraf den
fått sitt nama. Denaa mur bar i sista ären
blifvit borttagen och ersatt med elt staket.
Egendomen inköptes sedan af Amaranlber-orden, derefter
af Coldinu-orden och begagnades 1834 som
kolera-sjukhus.
Pipltven, piprör (Calamagrostis arundinacea),
kallas ett långt, men kärft och af kreaturen ogerna,
såsom färskt, förtärdt grässlag, hvilket allmänt
förekommer under en- och andra buskar på torra
bergshöjder. Bladen äro sträfva. Vipporna,
sittande på långa stjelkar, äro korlgreniga, under
blomningen utspärrade, samt gulgröna till färgen,
med någon dragniog åt rödbrunt. Pipbvenen växer
pä torrare och magrare jord än de flesta andra
grässlagen. I Halland på flera ställen förfärdigar
man af piphvenens, som der kallas Hvojner,
ax-stänglar hvarjehanda nätta flätarbeten, såsom
som-marbattar, korgar, o. dyl., hvilka blifva finare än
likoande arbeten af halm, samt vida starkare och
lättare.
Pip lä rl.it (Antbus), ett till gångfoglarne hörande
slägte, utmärkt af lärkgrå färg; näbben rät, tunn,
syllik, trind, mot spetsen hoptryckt; käkkaoterne
i midten merendels inböjda; öfverkäken vid roten
försedd med ryggkant, i spetsen något nedböjd
och inskuren; näsborrarne vid näbbroten äggrunda,
ofvan halftäckta af en bar, hvälfd hinna; benen
något undersätsiga; tarserne längre än mellantån;
vingarnes första penna försvinner, 2:dra, 3:dje och
4:de nästan lika och längst; den 17:de lika med
de längsta. De lefva endast af insekter och
uppehålla sig vanligen på öppna skoglösa fält vid
vatten, samt löpa snabbi på marken. Under
fortplantningstiden stiger hannen sjungande i luflen,
svänger sig der i båge och nedsänker sig
merendels på samma ställe derifrån ban flög opp. Sitt
bo lägga de på marken, och då man nalkas det
låta de höra sitt ängsliga pipande läte. Hos oss
förekomma fyra arter, neml.: Skarpiplarka,
Träd-ptplarka, Ånyspiplatka samt Fdltpiplarka (A.
campe-stris), af 7 tums längd och Uj^ tums vingbredd;
ofvan grå eller rostgrå, med bruna fläckar och ett
bredt hvitakligt streck öfver ögonen; inunder
vackert gul, med några små bruna streck på bröstet;
vingarne med rostgula fjäderkanter; de två
yttersta stjertpennorna utvändigt, snedt öfver, hvita;
baktån kort, nästan rak; näbben ofvan mörkbrun,
ander och vid roten ofvan blek; näsborrarne
runda; iris brun; benen blekt kötlfärgade eller
perl-»rå. Ungarne mycket olika de gamla; ofvan
mörkbruna, med rostgula fjäderkanter; de mellersta ving-
pennorna, de slörre täckfjädrarne och mellersta
stjertpennorne, med breda rostgula kanter; ettsvart
streck från underkäken nedåt sidan af halsen; ett
hvitgu|l band öfver ögonen; bröst och sidor med
svartaktiga fläckar; näbben svartbrun, under ljust
köttfärgad; benen perlgrå. Förekommer som
flytt-fogel på torra fält och sandhedar i södra delen af
landet, på sumpiga ställen talrikt, aldrig i öfre
delen af landet. Anländer i Maj och flyttar i
September; bar ingen egentlig sång, men en lätt
igen-känlig, bastig lockton: "ttr-/y/ zir-ly hvitP
hvilken ban, dels flygande, dels sittande, ofta
upprepar. Födoämnena utgöras af insekter; sina agg,
som äro blåaktigt hvita, med rödbruna och
violetta fläckar och streck, lägger bon, till ett antal
af 4—6, uti ett af torra grässtrån och mossa bygdt
och invändigt med bår belagdt bo, pä marken bland
gräs, under en buske eller vid en sten. Ungarne
äro flygfärdiga i Juni och bon säges lägga tvä
kullar om året.
Pippinc, Jolinu (»ustHlsson, född d. 5 Maj
1760 i Aho, der fadern var handlande, valde
medicinen till sitt lefnadsyrke, blef anatomie
prosek-tor 1784 och 1785 stadsfysikus i Åbo, samt
promoverades, frånvarande, i Upsala till med.
doktor, utnämndes 1786 till regements-fältskär vid
lifdragon-regementet, och förvaltade 1788—1790
läkare-tjensten i Helsingfors; år 1789 e. o. med.
professor, och befordrades år 1812 till professor
i barnförlossningsvetenskapen i Åbo, sedan ban
förut, samma år blifvit upphöjd i adeligt stånd,
då han antog namnet Pippingskold. Kallades 1804
till ledamot af vetenskaps-akademien, och dog
hastigt af slag d. 26 Fehr. 1815, icke 55 år
gammal. Har utgifvit åtskilliga skrifter och
uppsatser i sin vetenskap, tryckta dels i
vetenskaps-akademiens handlingar, dels i Åbo tidningar.
Pippln liOna är benämningen på en folklek, som
är känd i de flesta Svenska och Finska landsorter.
Alla i leken deltagande lägga sina pekfinger i
någons knä, eller på ett bord. Den som anför leken
(pipplar, såsom det kallas), vidrör dem hvar i sin
ordning, och uttalar dervid ett af följande ord för
hvarje finger: "Pippla höns! Mina små, grå höns,
Gå i bondens (grannes), lada, Göra (stor) skada;
Bita strå, Ligga i vrå! Brem slut, Knäpp ut,
Vippa, vappa, Källe tappa! Dig bör åt dörren lacka!
Lacka sta!" — Den, på hvars finger sista ordet
föll, går åt dörren. Pipplaren ger nu, ål en hvar
af de medlekande ett namn, t. ex. riddare, knekt,
bäst, kopparslagare, smed, m. m.; men hviskande
så att ban (bon) vid dörren icke vet, huru
namnen utfallit. Derefter uppräknar han för personen
vid dörren de utdelade namnen, och frågar på
hvem ban vill rida hem. Den uppgifna bär eller
låtsar bära honom fram. Pipplaren frågar den
bärande: "Hvad bär du?" — "Säck!" — "Hvad har
du i säcken?" — "Påse!" — "Hvad i påsen?" —
"Nystan!" — "Hvad i nystanet? — "Nålar!" —
"Hvad i nålarne?" — "Knutar!" — "Hvad i
knutarne?" — "Ohyra!" — "Rista dem i elden
(spisen); men akta kungens kålgryta!" — Då går den
bärande med sin börda (eller den ban leder) till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
