Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkets tjenstemän, men lika ofta, om ej oftare,
bland afskedade militärer.
Potatoes, Potatis eller Potäter. Denna
allmänt utspridda, högst nyttiga och i så många
afseenden användbara rotväxt, tillhör egentligen
Amerika. Derifrån fördes den, under drottning
Elisabeths tid, till England, af den berömde
verldsomseglaren Drake. I Sverige begynte den planteras
i slutet af 17:de århundradet, men endast såsom
en trädgårdsväxt, till dess den namnkunnige
patrioten Jonas Alströmer, i förra hälften af
sistförflutna århundradet, vinnlade sig om införandet af
dess allmännare odling. Honom är det vi
egentligen hafva att tacka för potatisodlingens
utbredande. Han införskref stora partier deraf, och
utdelade bland allmogen i sin hembygd till
sättning; men rönte till en början misstroende och
ovilja för sin uppoffring och sitt nit. Först efter
Pomerska krigets slut, då de hemvändande
soldaterne lärt sig inse nyttan af denna växt, som till
stor del tjenat dem till föda under fälttåget,
kröntes Alströmers bemödanden med framgång, och
potatisodlingen blef allmän. Ännu lefva dock icke
så särdeles gamla personer, hvilka veta att
omtala, huru potatisen i deras barndom var så
sällsynt, att den endast en och annan söndag syntes
på bordet. Nu åter är den så allmän, att den
utgör snart sagdt hufvudfödoämnet för minst tre
fjerdedelar af Svenska nationen, och många
tusende menniskor lefva uteslutande deraf.
Potatisen utgör ock Sveriges drufva, emedan nästan
allt brännvin, som här tillverkas, nu mera
brännes af potatis. Egentligen torde man böra
tillskrifva en utvidgad brännvinsbränning den
utomordentliga höjd, till hvilken potatisodlingen nu
stigit, särdeles inom vissa orter. Denna odling står
ock uti ett nära förhållande med folkökningen och
hemmansklyfningen, emedan den tilltager
mångdubbelt med de båda senare, i thy alt en liten
jordlapp, som icke kan lemna säd att föda en
tredjedel af hushållet, förmår, besådd med
potatis, gifva rikligt underhåll åt hela, och stundom
ändå erbjuda ett öfverskott. Den så högt
uppdrifna potatisodlingen har likväl många
motståndare, hvilka, medan de sjelfve egna stora fält
deråt, likväl ifra emot densamma, såsom skadlig
för landet. Hvad de likväl icke kunna neka, är
att, genom odling af denna växt, kan Sverige
föda dubbeit större antal invånare än eljest,
äfvensom de måste erkänna den utomordentliga
användbarheten af potatisen, hvilken ej blott, såsom ett
begärligt födoämne, träffas i palatset som i
backstugan, och förtäres äfven af alla husdjur, kanske
med undantag af hästen, utan ock lämpar sig till
beredning af de mest olikartade ämnen, såsom
mjöl, stärkelse, socker, brännvin, piplera, till och
med blanksmörja, m. m. Såsom växtalster
betraktad tillhör potatisen femmänningarnes klass,
och äger det botaniska namnet Solanum tuberosum.
Den är ettårig, med saftigt, busklikt örtris,
hvilket icke tål frost. Blommorna äro stora,
prydliga, blåa eller hvita, med gula och röda
befruktningadelar. Frukten är frön, sittande i ett saftigt,
grönt så kalladt äpple. Roten har en mängd
knölar, hvilka utgöra den egentliga potatisen. Dessa
äro af olika form och färg; men alla försedda
med rotögon. Likasom alla Solaner är äfven
potatisväxten giftig; men detta gäller endast frukten
och örtståndet. Rotknölarne innehålla endast
stärkelse, och det obetydliga giftet (Solanin), som
deruti kan innehållas, försvinner alldeles genom
kokning eller urlakning. Af växten finnes flera
bestämda varieteter, hufvudsakligast skiljda
genom rotknölarnes och blommans färg, samt de
förras form. Sålunda finnes hvit, gul, blå och
röd potatis. De senare äga alla den runda
formen; men af den förstnämnda finnas dels runda,
dels aflånga, dels ovala, dels månformiga, o. s. v.
Flera af dessa varieteter skilja sig ock genom
högre örtstånd och tidigare mognad. De bära
olika namn, såsom svinmagar, palt-, Engelsk,
socker-, mandel- och gäll-polalis, m. m. Af alla
dessa är den röda sorten den förnämsta; men
senast inkomna. Den gifver mest i skäppan, är
mjöligast, fastast och innehåller största procenten
födoämne. Den odlas isynnerhet inom vestra Sverige,
der den af brännvinsfabrikanter betalas högre än
hvarje annan sort. Sättet att odla potatis är i
Sverige olika. Alltid sker detta likväl genom
rotknölar, ehuru frön äfven kunna användas;
dessa gifva likväl ingen duglig skörd, förr än i
tredje utsädet. Rotknölarne planteras på
dertill väl gödslad och tillredd jord; den bästa är
sandblandad svartmylla. På lerjord blifver
potatisen sämre med hvarje år, nemligen lösare och
mera vattenaktig. De läggas vanligtvis, der
utrymmet sådant tillåter, uti hvarannan plogfåra, på
vid pass en half alns afstånd emellan hvarje
potatis, denna må för öfrigt vara hel eller
sönderskuren, blott bitarne äro försedde med rotögon.
När plantorna äro någorlunda vuxna, ”kupas”
desamma, d. v. s. de mellanliggande fårorna
uppköras med plog, så att jorden faller intill
plantorna å ömse sidor. På vissa orter brukar man
förrätta denna kupning med hacka; men hvilket
är besvärligare. Växten bör befrias från
kringväxande ogräs, och då den blommar brukas på
mänga orter att afbryta blomstren, då
rotknölarne sägas blifva större och smakligare.
Upptagningen sker vanligtvis i början af Oktober månad,
då riset genom frost eller mognad förvissnat.
Potatisens mognad kännes derpå, att rotknölarne lätt
släppa rötterna. Sjelfva upplockningen, som
verkställes under det fårorna uppköras med plog,
uppgräfvas med spade eller hacka, sysselsätter en stor
mängd menniskor, isynnerhet barn. Den upptagna
jordfrukten förvaras i luftiga; men frostfria
källrar. Redan mot våren begynner den undergå
förvandling genom grodd och förlust af saft, och
sällan kan man förvara densamma, tills den nya
skörden blir användbar. Enligt polisförfattningar i
städerna är försäljandet af för tidigt upptagen och
omogen potatis, såsom varande skadlig för helsan,
förbjuden vid vite och varans förlust. Ett visst
slag af denna rotväxt, den så kallade
Gällpotatisen, kan man dock få nära fullvuxen och ätlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
