Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Påskallavik.
Pädagogiska Föreningen. 253
böll no Puke vad, att ban före dem skulle hinna
till nästa gästgifvargård, Blekmåsa, eburu de
fingo resa i förväg. Dä de hunnit halfvägs och
trodde Psken vara långt efter dem, kom denne
ridande i sporrstreck, på en gast, förbi dem, och då ban
var midt för dem, ropade ban till gasten: "lys
upp!" hvarvid denne blossade förfärligt. Deraf
ordspråket: "lys upp, sade Puken till gasten."
Påskallavik, 6 mil från staden Kalmar, i
Dö-derbults socken, har köpings privilegier.
Påskhögtiden, såsom åminnelse af vår frälsares
appstàndelse, bar blifvit firad i kristna
församlingen, allt ifrån apostlarnes tid. Påskaftonen
sysselsatte sig våra förfäder med sin eldsvigning.
Dessutom hafva de äfven med stor högtidlighet,
processioner och ståt invigt dopfunten, uti hvilken
barnen skulle döpas. Härvid tillgick så, att de,
klädda uti hvita kläder och med brinnande vaxljus
i handen, kommo till funten, hvarvid en person
gick förut, hållande ett stort vaxljns, som
kallades ’påskaljuset del stora." Om ursprunget bärtill
anför Olaus Petri följande: "Våra förfäder först i
Christenheten bade så sticbtat, at döpelsen, allena
skulle skee på Päskaffton, och Pingesdagu affton,
och dess emellan om åhret vardt ingen döpt, utban
nöden sä tilkrafde, at någon lågb på sin sootsäng,
der med tillkännagifvu, att Christus Jesus lågh hela
den dagen öfver begrafven, så skulle ork de som
pä bemelte dagar döpte voro, begrafvas medb
honom, och uppstå med bonom nya Menniskior. Och
tbet gifves tillkänna medb de cerimoiiier och
utb-vartes åthäfvor, som de stichtade i kyrckiorne på
den dagen, som är medb Pnntvijgning, lins och
sonat sådant. Så var det medh det stora
Påska-liuset, medb hvilket de ville beteckna Christum,
som föregick, och de andre, som döpte voro
ginge i process efter medh deras brinnande lius,
be-tecknandes, at såsom Cbristus gick fore med ett
godt exempel, så skulle och de medh deras
brinnande lampor vandra i ett godt lefverne efter
bu-nom. Ocb gingo de denna beela veckona öfver i
Process, i bvijta kläder och brinnande lius, till
Funten." Våra påfviske förfäder förehade nog
besynnerliga ceremonier om påskmorgonen. Vid
altaret ställdes en kista, som liknade en graf,
hvaruti låg ett beläte <af sten eller träd, hvilket de
smorde med välluklande balsam, som skulle
beteckna den smörjelse, som var Christo
tillämnad af qvinnorna. Med korsbilden bedrefs
åtskilliga äfventyr; men allt detta afskaffades vid
reformationen, dock ntan alt rubba sjelfva
högtiden. Vår evangeliska församling erkänner, alt
den bar sin upprinnelse frän apostlarne, hvarföre
vi varit så mycket angelägnare om dess firande.
Mötet i Örebro 1529, den äldre och nyare
kyrkoordningen, Upsala möte 1593 samt kongl,
förordningen af år 1741 äro öfvertygande vedermälen
derom. Uti våra gamla lagar finnes stadgadt, att
den som icke till påsken fullgjort sin skyldighet
till presten eller klockaren, fick uteslutas från
nattvarden. Gamla kyrkolagen säger bärom: "Nu kan
bondä qvar medh tijond sittia etc. Tbn må
Präster offore hanum halda Gudz likarna a Paskedagb."
I Westgötha-lagens kyrkobalk VI fl. läses: "Then
bondä ei vil klåckare rätt giöra, fore banum a
Paska dagä redskaper upbaldes. Tben a Prästir
banum tbiänist oppbalda." Äfven päskfrid stadgas
i de gamla lagarne, i Westgötha-lagen: "fra
klok-na Odhensdagh och till Paskadagb at Qvä|de"; det
är, ifrån dagen fore skärtborsdagen till
påskdagens afton. Klokna Odhensdagh benämndes den,
emedan klockorna ej begagnades utan att
kläppar-ne voro uppbundoe. Östgötba påskfrids påbud
lyder: "Nu gånger in Paska fridher a
odinsdagbi-num i Dymbilviku, tba upbindas kluckur, ock
stan-dber ther til Aptemsanger är siungin, a attnnda
dagh äfte första dagh." — Under 1823 års
riksdag väcktes presteståndets uppmärksamhet pä den
skiljaktighet i tiden för påskhelgens firande,
hvilken stundom inträffat i Sverige och andra
evangeliska länder, härrörande deraf, att Nicäiska
mötets beslut, hvarigenom de kristne förbjödos att
fira sin påsk på samma dag som Judarne, och
hvilket hos våra trosförvandter i denna del till sin
kraft upphört, likväl ännu iakttogs i Sverige vid
bestämmandet af påskhögtiden, hvarigenom händt,
att vi flera gånger, och äfven i framtiden under
stundom skulle kommit att fira påsken en vecka
senare än t. ex. i Norrige (såsom 1818), och
förordnade Kongl. Maj:t d. 8 Okt. 1823, att, med
iakttagande i allt öfrigt af de om påskterminens
bestämmande gifna föreskrifter, denna dag skulle
hädanefter i almanackorna utsättas alldeles
oberoende af Judarnes påskhögtid, om verkställigheten
hvaraf vetenskaps-akademien förständigades.
Påskpenniiigar kallas den inkomst af 1 öre
silfvermynt för hvarje konfirmerad person i
församlingen på landet, hvilken är gifven presten i
stället för de gamla skriftermålspenningarne, som vid
hvarje nattvardsgång offrades på allaret. 1
städerna kallas denna inkomst Påskören, och dess
belopp bestämmes af hvarje betalandes goda vilja. Der
uppbäres den under fastlagen.
Påskskräcka. Se: Långfredag.
PåsksMndngarne. Uti historiska urkunder, som
röra medeltiden, nämnas oftast helgonens
namnsdagar och fester. Gn och annan gång förekommer
äfven söndagarnes benämningar. Sålunda
benämnes I söndagen efter påsk Quasimodogeniti, 2
söndagen efler påsk Mtsericordia, 3 söndagen efter
påsk Jubilate, 4 söndagen efter påsk Cantale,
bönesöndag Rogate, 6 söndagen efter påsk Ex au di, och
hafva dessa ord till större delen afseende på
ka-tbolska ritualen, och förslå ordet i den då
upplästa bibeltexten.
Påskören. Se: Påskpenningar.
Püdagogiska Fttreulngen bildade sig i
Stockholm år 18 46, kort efter Pestalozzi-festens
firande. Den beslår af skol-lärare och andra för
ungdomens undervisning nitälskande män, hvilka tid
efter annan hälla sammankomster, för att
öfverlägga om undervisnings- och skol-ärenden. Den bar
utlyst ett möte att hållas d. 18 Juni 1849,
hvarvid hit hörande frågor skola afhandlas. Till
bestridande af kostnaderna härvid bar den af re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
